Jag har ju åkt Viking Line några gånger i mitt liv, mest när jag var närmare 20 än 30. Då klev man aldrig av någon annan stans än i Stockholm – så nu var det med stor glädje jag klev av en tidig morgon i Åbo och hade några timmar att slå ihjäl innan pilgrimsfärden över havet startade. Så här kommer mina upplevelser under åtta timmar på väg ut mot ytterskärgården.

Finfrukost i Saluhallen

I den gamla saluhallen trängs fik, restauranger och små shoppar. En vardagsmorgon innan semestrarna dragit igång var det lugnt här under frukosttimmarna och jag och Leanne satt länge och drack kaffe tillsammans med Marianne som mött upp oss vid båthamnen för att visa oss hennes smultronställen i staden.

Tur runt i staden Åbo

Genom staden flyter en flod, eller kanal. Längs med kanterna flyter båtar. Staden är full av kullerstensgator. Lummig grönska och ljumma brisar från havet.

St Olavs parken har en staty som påminner om de kyrkoruiner från 1500-talet som hittades här. Kyrkan totalförstördes och byggdes om nere i hamnen. Marianne berättar om stadens historia.

Här kan man hämta pilgrimspass så småning om. För här är ett av de ställen som är lämpiga att starta färden till fots eller med cykel vidare ut mot skärgården och havet. Kyrkan tog 100 år att bygga och det sägs att över 4 000 personer finns begravda här inne.

Gemytliga bakgator i staden. Staden har många gånger härjats av stora bränder och drabbats av hårda förluster så idag är staden planerad med mycket utrymme mellan kvarteren. 1827 härjade bränder på mer än 30 platser samtidigt.  Staden har lyckats bevara den gamla charmen och känsan. Det är en varm stad och det tycker jag så mycket om. Och bäst av allt så talar de allra flesta svenska. Här är busenkelt att turista.

Trädkonst 😀 Längs med promenaden genom staden går man också förbi en 50 kilo tung elefant i sten, precis utanfr konstmuseumet.

Marknaden där man hittar potatis, blommor, frukt och annat gott och färskt.

I kvarteren där man hittar Turistbyrån och Saluhallen finns också ett designkvarter. Men det gäller att man vet att det ligger där bakom husen för de är inte helt självklara att hitta till. Här samlas flera olika designers och man kan köpa med sig fina tyger och hantverk hem.

Café Hallonblad – En oas att hitta hem till

Mat lagad med kärlek. Tårtbitar som inte liknar något jag testat förut. En bakgår med mystiska grannen i form av ett gammalt slakthus med risig fasad. En blå tax i porslin som prydnad. Vita gjutjärnsmöbler. Girlanger med lampor som tar mig i tankarna till grekisk taverna, italiensk bakgård. Cafét ligger i Pargas bara en kort bil- eller bussfärd från Åbo. Det är VÄL värt ett besök enkom av denna anlending. Konditoriet drivs av två unga kvinnor som gått in med hela sitt hjärta i att driva detta. Det syns för glöden i ögonen.

(Kan du finska eller vill hitta hit – här är hemsidan)

Hembygdsgården – Från Bondromantik till Stalin

Fast i tårtornas förtrollade land var det med nöd och näppe vi kom upp för backen till Hembygdsgården. Men väl där fängslades jag snabbt av den mäktiga historieberättaren – han tog oss med långt bak i Finlands historia.

 

Gamla hus. knäckebörd i taket. Korta sängar. Vedspis. Långbord. Inblick i kvinnans roll som var att hålla samman familjen. Se till att de överlevde. Maten räckte. Navet. Klistret. Männen som slet isg nästintill fördärvade med fysiskt jobb. Hur de frös. Sov raklånga på träbänkarna i köket. Bodde massor med människor på litet, litet utrymme.

Till historien om familjen där Lenin en sen natt knackade på dörren 1907 under falskt namn. Bäddsoffan där han sov över. Bortnött frg på ena kanten dit Stalinanhängare kommit i årtionden för att vara del i hans fotspår. De många medaljerna de lämnat efter sig och som finns upnålade på röd sammet.

Det är resa i tiden. Dåtiden.

Och där tog de åtta timmarnas äventyrande slut. Vidare till havet igen.

Författare

2 Kommentarer

  1. En varm och beskrivande artikel om Åbo med dess närregion! Observera dock att det var Lenin som besökte Pargas under flykten år 1907, inte Stalin. Ha det bra!

Kommentera

Spara