Dag 10: Brunflo – Östersund (Hundkiss, raksträckor och orakade ben)

Idag har jag navigerat andra dagen helt på egen hand, ätit lunch i hundkiss och hetsätit choklad. Tack, tack och åter igen tack till alla er som hört av er med uppmuntrande ord och varma hälsningar efter gårdagens stormiga vandring. Jag läser alla kommentarer här, på Instagram och Facebook.

LRM_EXPORT_20160828_195147

Idag lämnade jag Sörbygården med pigga steg, igår var första gången på resan som jag sov riktigt länge och sammanhängande. Dessutom doftade det nytvättat omkring mig som en aura av fräschet. Ändå knöt det sig lite i magen när jag lämnade Leanne och gården bakom mig. Dag två med ensamkartläsning. Tack och lov var stor del av vägen väldigt nybörjarkartläsningsvänlig med en stor sjö på ena sidan, järnvägsräls på andra sidan och många skyltar med St Olavsledens sigill. Jag tackar och bockar för att jag får en sådan här ”honeymoon” i kartläsning, det var verkligen bästa möjliga förutsättningar.

LRM_EXPORT_20160828_195209

LRM_EXPORT_20160828_195201

Hela dagen idag var i princip en transportsträcka längs med cykelbanor och bebodda områden i förorterna kring Östetsund. Men jag hittade ett fint, öppet område med utsikt över sjön, en stor öppen gräsyta och träd. Perfekt med lunch under skuggan av träden tänkte jag och raddade upp kök, kokade vatten till den frystorkade maten och lade mobilen på lunchladdning. Sedan insåg jag att de här buskagen och träden måste vara de absolut mest välvattnade i hela Östersund med omnejd. Det stank hundkiss och jag tror jag lyckades lägga kameran på något extra otrevligt ställe för den luktar skumt nu. Typiskt att bra vandringsrastställen också är bra hundrastställen.

LRM_EXPORT_20160828_195154

Allt som allt höll jag rask takt. Nu är jag inte den som lägger värde i kilometrar eller distans. Men det var skönt att känna att kroppen blivit stark och anpassar sig till livet med långa vandringsdagar.

LRM_EXPORT_20160828_195233

Välmärkt led med skyltar som visar riktningen.

LRM_EXPORT_20160828_195216

LRM_EXPORT_20160828_195226

Östersund är nära nu. Jag klarade mig fram helskinnad och med bara en liten, liten borttappning som jag skyller på en småföretagare strax utanför Brunflo som täckt för alla ledmarkeringar och leden med att parkera stora tankbilar på uppfarten så att det ser ut som att vägen svänger ned mot skogen. Luring. Superluring.

LRM_EXPORT_20160828_195246

Framme i Östersund blev jag så himlans glad att jag hoppade jämfota för mig själv. Här hittade jag Mitttuniversitet som jag läste min Civilekonomexamen hos på distans. Så roligt att äntligen se Campus IRL. Det gjorde mig riktigt glad.

LRM_EXPORT_20160828_195253

Framme i Östersund checkade jag in på STF Ledkrysset och får sova i riktiga lakan för första gången. Typiskt sån där sak man dumsnålar med, men som gör stor skillnad.. Ofta kostar de typ 75-90 kronor extra och eftersom vi måste toksupersnåla för att få ihop en hel månad på leden så har vi tidigare sovit i sovsäckarna uppepå sängen.

LRM_EXPORT_20160828_195310

Det var näst intill sommarvärme när jag gick ut för att möta upp Leanne så jag gjorde en rejäl walk of shame med bara, orakade ben tillsammans med strumpor i sandaler. Livet på leden bjuder på alla möjliga sorters ämnen för reflektion. Ikväll har Leanne lagat potatisklyftor, broccolli och lax till oss. Så gott med potatis. Jag ramlade in på ett ställe som kallas Dollar Store och som säljer mer eller mindre tveksamma artiklar. Därifrån kom jag ut med en påse chips, en förpackning minikexchoklad och en stor packe polly. Det var tydligen den tiden i månaden och då finns inga undantag. Imorgon har vi en dryg handfull ärenden att fixa som skomakaren, teboden, apoteket och snabb upptäcksfärd av Östersund. Nu hoppas vi på lite mer flax för resten av dagarna.

Tror vi har brottat oss igenom det mesta som kan hända nu i form av trasig utrustning och skador. (Ta i trä). Det blir lite mer planerande om kvällarna och en stor portion osäkerhet tills Leannes hälsena läkt. För mig är det nyttigt att gå igenom allt planerande med dagsetapper, boenden och matpaket och dessutom alla telefonkontakter. Igår pratade jag nästan 20 minuter med Sjukvårdsupplysningen och fick lära mig allt som är värt att veta om hälseneinflamationer. Att de bör tas på stort allvar. Att de kräver minst en vecka vila. Att de beror på överansträngning eller nya skor. Att det är tålamod som gäller. Så det är vad vi förhåller oss kring nu och jag räknar med att vi fortsätter som idag minst till mitten av veckan eller så länge det behövs. Just nu är det svårt att säga när vi är var och hur länge. Det får visa sig vart efter. Vi tar varje dag för sig. Och jag har växt några decimeter av att kartläsa på egen hand. Känner mig pepp inför imorgon nu när de här två dagarna har gått så bra.

Dagens insikt. Idag bryr jag mig inte särskillt mycket om ”vad andra tycker”. Det går inte att vara alla i omgivningen till lags och jag kan bara göra min egen resa på mitt sätt och i min takt. Genom åren jag bloggat har jag då och då fått kommentarer om att jag vandrar för kort eller för långsamt eller bär för mycket packning. Men vem kan avgöra vad som är rätt eller fel? Vem besitter den makten över andra människor? Vad är ett riktigt äventyr? Jag lägger ingen bedömning eller värdering i hur andra vandrar eller spenderar sin tid ute i naturen, jag tycker bara att det är roligt om någon hittat sitt bästa sätt att spendera tid utomhus och den gemensamma nämnaren är just kärleken till naturen. Att inte döma och att välja att ge kärlek till medmänniskor tar oss längre.

Dagens pryl. Vandringsstavarna från Urberg blev dagens pryl. De hjälper mig räta upp ryggen och att hålla en jämn och stadig takt. De har en teleskoplösning som gör att de går snabbt att justera i höjd.

Kommentarer

  1. Ann Rumbleinthearctic

    Det är viktigt att lyssna på kroppen, speciellt då det gäller ens fötter och inflammation! Lider rejält med Leanne och hennes situation just nu, men så bra att ni gör det bästa av situationen.

    Det finns så mycket åsikter nuförtiden om vad man ska göra då man vandrar, eller gör vad somhelst. Faktiskt så lär man sig ju, även om man gör saker tokigt eller annorlunda jämtemot vad andra tycker. I slutändan är det precis som du säger faktiskt en själv som bestämmer, och passar det sig inte för någon som sitter hemma på soffan och läser så får det ju va tycker jag! Jag tycker iallafall att det är jättekul att ni vandrar överhuvudtaget, och väntar led spänning på er uppdatering varje dag 🙂

  2. Johan Stråhle

    Dagens pryl, vandringsstavar… Nu menar jag inte att ”tycka” för mycket, utan bara ge ett litet tips att prova. En vandringsstav i trä, prova det några dagar.

    Egentligen skall den ju vara gjord i förväg, så den hunnit torka och blivit riktigt stark men det går lika bra med en färsk. Många gånger överträffar den moderna ”gåstavar”. När terrängen är mer varierande och det går både upp och ner har man behov av att variera längden snabbt och enkelt. Med en vandringstav i trä kan man ändra längden bara genom att flytta handen, och när man hittat tekniken är det bara att lätta lite på greppet för att antingen låta handen glida nedåt eller uppåt.

    Andra fördelar är att man får en trevlig liten syssla vid lägerelden, då man kan snida på staven, och försöka gravera in små märken, namn eller vandringsväg i den. Förutom den ”genuina känslan” har jag fått smeknamn som ”Gandalf” när jag gått med min vandringsstav och det är ju bara en bonus 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sitemap-5rsssitemap-8sitemap-7sitemap-8sitemap-7sitemap-8sitemap-1sitemap-5sitemap-2sitemap-3sitemap-6sitemap-9sitemap-10sitemap-10sitemap-4rssrsssitemap-5sitemap-1sitemap-5sitemap-2sitemap-8sitemap-3rsshomesitemap-1rsssitemap-9sitemap-1sitemap-5sitemap-10sitemap-8sitemap-8sitemap-9sitemap-1sitemap-5sitemap-6sitemap-3sitemap-7sitemap-8sitemap-1sitemap-8sitemap-1rsssitemap-6sitemap-1sitemap-9sitemap-8sitemap-7sitemap-7