Idag var stora fixardagen i Östersund. De senaste tio dagarna har vi samlat på oss olika ärenden. Men vi började med tecermoni och fika på Te-Centralen som startat sveriges första e-handel med te och har en fantastisk liten butik i centrala Östersund.

Jag fick prova grönt matcha-te. Det blandas med liten visp och den blir som en skummig cappuchino med smak av nypon och bittermandel.

Nästa möte blev Skomakarn.

Leanne hittade lite rejälare ilägg under sulorna och fick en saknad rem påsydd på sin ryggsäck. Det kommer underlätta när det så småning om blir dags att börja vandra igen.

Jag har nya kängor. Jag har nya kängor. Jag har nya kängor. Hälkappan på mina kängor imploderade totalt i början av vandringen och tack vare Naturkompaniet i Östersund kunde jag smidigt och snabbt reklamera de trasiga och redan samma dag vandra vidare i de nya. Tusen tack för trevligt bemötande och ovärderlig hjälp. Nu känns det bra att fortsätta mot Trondheim.

Vax on. 120 vätärdefulla extra gram i ryggsäcken. Det gäller att ta hand om utrustningen.

Nådde Frösön idag, där gick jag förbi en spontankaffe vid hembygdsgården tillsammans med föräldrarna till de två unga kvinnor som drivit caféverksamheten de senaste somrarna, såg den vita gamla skolbygnaden som för tankarna till antikens grekland och stämplade passet utanför kyrkan. Här delar sig vägen. Ena går längs med E14 spikrakt på asfalt och den andra tar en tur runt till öns fågeltorn och vackra utsikter. Jag missade helt vägkorset och fick nöta en rejäl dos asfalt och lite trevlig skogsstig under kvällen.

Idag passerade jag ett otäkt område till fots. En bågformad bro med bokstavligt talat centimetermån vid väggrenen. Här kör bilarna minst i 70 kilometer i timmen, de har lite smådålig dikt över den krönta backen och kommer bilar från båda håll finns det inte riktigt någonstans att ta vägen, då susar det lite i magen.

Den här bilden får beskrica den där känslan av att ha gått fel för att någon planterat blommor framför ledmarkeringen samtidigt som man är tacksam för att ha fångats upp av en återvändsgränd i ett sandtag och inte av misstag knallat vidare till Skåne.

Dagens gladaste möte blev med livsstils- och resebloggaren Dryden. Han stannade sin vita Mercedes och kom fram och kramade mig där jag gick längs med väggrenen ute på Rödön i Krokoms kommun i regn och skymning. Så liten värld det är.

Dagens pryl. Kängor kom dagen att handla om. Jag blev så glad att jag grät en ganska stor skvätt på Naturkompaniet. Att ha hela och rätt kängor är absolut nödvändigt.

Insikter. Sitter på ryggsäcken med nakna fötter mot grusvägens vassa stenar. Tystnaden är öronbedövande. Efter ett dygn i storstaden var jag helt förstörd. Tror kroppen chockades av alla människor, bilar och intryck. Det är alltid något som låter, vrusar. Pockar på uppmärksamhet. Sorlet på lunchrestaurangen känndes outhärdligt även om maten var god och valmöjligheterna många. Gick förbi klädaffärer, mataffärer och inredningsbutiker och känner bata motstånd till allt (utom mataffären då). Saker känns oviktoga, prylar överflödiga. Jag bär just nu allt jag behöver på ryggen. Boende, mat, kök och kläder. När jag kommer hem ska jag fortsätta mina steg för att downshifta. Sådan lyx som jag däremot går och drömmer om nu är att fixa till håret i coola vandrarflätor a la bohemian chic med lockade längder, att få helkroppsmassage och att äta kräftor. Leannes fot behöver några dagar till vila. Nu götär vi så att jag vandrar och hon åker buss eller bil till nästa ställe. Det blir såklart mycket tid att slå ihjäl men idag överraskades jag med rotfrukter i ugn, sallad och korv när jag kom fram. Jag älskar att ha en vandringskompis som är lika matglad som jag.

Författare Angeliqa

4 Kommentarer

  1. Pete Aikio Svara

    Jag gick från Sundsvall till Östersund och jag håller med om när man kom till en stad hur outhärdligt det var.
    Det där med downshifta ska jag också göra så pass mycket att jag kommer nog att flytta till Jämtland i något hus avsides och komma i harmoni med mig själv och med naturen.
    Blir ett stort steg från Stockholm till ett hus i lugnet men det kommer att bara balsam för själen.
    Väldigt kul att följa er vandring men synd bara på Leannes hälsenor. Jag vet hur det är för jag hade samma problem som jag skrev om till er på Facebook igår.
    Fortsätt kämpa för ni är grymma bruttor! 🙂

  2. Dryden - Traveler's Edition Svara

    Riktigt kul att träffas sådär lagom spontant (!). 😀

    Hoppas Leannes hälsenor bättrar sig och att ni får en fantastisk vandring västerut. Det är grymt vackert åt det hållet.

Kommentera

Spara