Inatt sov vi gott – alla i sovsalen var hänsynsfulla och snarkningarna var mer som vågornas brus än timmerstockar.

Vi gick vid halv åtta. Vi är trötta nu. Det går sakta att komma igång – svårt att hålla farten uppe. Blev 22km totalt. Vandringen är tråkig nu – längs vägar, bitvis vacker, bitvis upp och bitvis ner. Man hittar inte längre till det som ger energi. Går långa sakta sträckor. Fundera på framtid med jobb och hur livet blir hemma. Men den stora skillnaden att jag inte är rädd eller orolig. Det finns en känsla av att allt kommer ordna sig till det bästa och att stegen, vad, hur, vad och när kommer när jag är redo.

Idag åt vi mat tillsammans med en dansk, italienare, fransman och tyska. Vi diskuterade om vi skulle göra om caminon. Det fick mig att fundera. Jag vill gå – och å ena sidan är den här vägen säker, enkel och okrävande. Samtidigt tror jag att det är något som jag saknar här – jag vill kliva längre bort från wifi och kommersialiserande. Men någonstans finns den andra kraften som säger att jag inte har fysisk styrka, pondus att stå upp för mig själv, mod att ta alla kontakter eller att släppa rädslan. Kanske känner jag att jag nu är nära att knacka på den stora dörren – att jag vet att en annan väg – som jag vandrar själv skulle ta mig den sista biten. Nu behövde jag säkerheten, tryggheten, knyta banden med kärleken, tilliten, hitta basen , kunna andas igen, kunna hitta styrkan att stå och orken att tänka på framtiden igen.

Allt det och mycket mer har vägen redan gett mig. Jag har fått tillbaka tilltron till mig själv, att jag duger som jag är, jag har börjat älska min kropp, förstå vidden av mina förmågor – att jag har mycket att erbjuda världen, att det finns en ljus framtiden. Men jag har accepterat att jag inte vet hur vägen ser ut, vilka hinder som kommer ligga framför mig eller hur mina mål ser ut. Men jag vilar trygg i att det kommer bli bra. Jag kan känna i just detta nu hur jag finns och har värde.

Jag känner blåst, alberguets filt mot min hud och dofterna omkring mig. Jag har landat. Jag är jordad. Detta måste jag hålla fast vid.

Nästa resa kommer när det är redo för nästa steg.

 

Författare

Kommentera

Spara