Idag svarar jag på två läsarfrågor och reflekterar över upploppet på leden. Dagen har gått mest på asfaltsväg och en etapp genom skogen med hejdundrande utsikt. Jag tar alla tillfällen som finns att sitta länge. Ta vara på de få stunder som är kvar ute på leden. Snart väntar verkligheten och storstadens sus igen.

lrm_export_20160914_210427

Läsarfråga: Hur bloggar du på leden?

Jag bloggar med hjälp av mobiltelefonen. Jag kopplar in en liten kortläsare för att föra över bilderna från systemkameran. Första veckan kånkade jag runt på en läsplatta som jag nloggade ifrån, men den skickade jag hem för att spara vikt och telefonen har samma appar även om skärmen är lite mindre. Mobilen laddar jag på övernattningsstället för kvällen eller med hjälp av portabel powerbank.

Läsarfråga: Hur långt går du varje dag?

I snitt är dagsetapperna 20 km långa. Ibland är det 30 km mellan boendealternativen och ibland 16 km. Jag bär med tält och liggunderlag för att vara mer flexibel men allra oftast längs med vägen sover vi inomhus.

lrm_export_20160914_210356

Idag åkte Leanne bil till kvällens övernattningsställe och jag kunde skicka med tält och kommande dagars lunch så där sparade jag några kilo packning vilket gjorde att jag fullkomligt flög fram på vägarna idag.

lrm_export_20160914_210344

Lätt packning. Upplopp. Stark och slimmad kropp. För mig som är en notorisk 2.5 kilometeritimmensvandrare blev det världsrekord idag i nedförsbackarna. Kroppen har förändrats. Jag är urstark. Benen har nya muskler, ryggen har nya muskler. Benen går av sig själva och det känns som att jag skulle kunna fortsätta hur långt och länge som helst.

Tack kroppen. Tack fötterna. Tack knäna. Amen.

lrm_export_20160914_210321

lrm_export_20160914_210313

lrm_export_20160914_210304

lrm_export_20160914_210254

Idag satt jag länge länge på morgonen och tittade på utsikten från Borås Herberge där vi bodde. Sedan satt jag länge och fikade i solen längre ned vid vägen. Och sedsn låg jag länge under tallkronornas topp i småduggande regn och tittade på utsikten över landskapen.

Hela jag vet att vandringen snart är över. Känner i hela kroppen att det är sista versen på leden som sjunger. Kartbladen visar att storstaden kommer närmare kilometer för kilometer. Vägarnas sus gör sig påminda. Flygplatsen är nära med alla sorters flygplan passerandes.

Jag acklimatiserar mig stegvis med tanken på att återgå till vardag igen. Det är lika mycket glädje som vemod.

lrm_export_20160914_210247

lrm_export_20160914_210222

lrm_export_20160914_210214

lrm_export_20160914_210155

lrm_export_20160914_210148

lrm_export_20160914_210138

lrm_export_20160914_210132

Idag bor vi på Ersgård i en liten vedeldad pilgrimsstuga utan el och vatten precis vid ett höfält. Vi tänder värmeljus för att lysa upp mörkret här i stugan och blev glada över inbjudan att äta middag uppe i huvudbyggnaden. Till middag serverades vi uppvärmda rester av en traditionell höstsoppa med vad som finns att hitta i omgivningarna här; morötter, potatis, palsternacka, kött, vete och gul lök. Pilgrimmer betalar lika mycket för denna soppa som för gårdagens övernattning (inkl. toa inomhus, duch, rinnande vatten och värme), tvårättersmiddag och frukost. Kontraster i värdskap.

Dagens insikt. Släpp taget om allt det du inte kan förändra. Följ hjärtats viskningar.

Författare

3 Kommentarer

  1. Mait Fahlén Svara

    Så trevligt att följa ditt bloggande, har själv gått längre sträckor till Trondheim och det du beskriver om kroppen känner jag så väl igen, den känns som den genomgått en total service när man kommer fram. Fortsatt go vandring önskar jag dig.

Kommentera

Spara