Dag 9: Logrono – Narejo (Svansjön och helstekt vandrare)

Idag har varit den längsta vandringsdagen hitintills. Det blev nästan 30 kilometer längs med motorvägen, på asfalt och genom vinfält. Väckarklockan ringde 05.30 idag för att vi skulle ha gott om tid att hinna de många kilometrarna. Vid en liten sjö med svanar utanför staden stannade vi och åt frukost och sedan lunch på toppen av ett berg mitt bland vinrankor på ett plantage.

Vandrarstatyer i stan.

Lunch på vinfält

På kvällen fick vi inte någonstans att sova förrän efter andra försöket. Det första alberguet var fullbelagt.

Solens brännande strålar

Nu börjar det bi omöjligt att komma ifrån solens brännande strålar. Varje morgon smörjer jag in mig med solfaktor 50 och ändå lyckas jag bränna mig på baksidan av benen och armarna som exponeras mot solen hela dagen.

Det är varmt, så varmt, och jag saknar de många dagarna med moln som vi varit så bortskämda med tidigare under färden. Jag älskar att vandra i mina shorts och vill inte för allt i världen krångla på mig några lånbyxor, men det kommer vara det enda alternativet om det fortsätter såhär.

Om att släppa taget och ge plats för något annat…

Släcker den färskpressade apelsinjuicen för 3 euro min törst bättre än vatten från pumpen längs med vägkanten?

Någonting som är relativt här på leden är det här med tid och pengar. För fem euro kan jag köpa en frukost med baguette och finkaffe eller sova en hel natt på ett härberge. Vad det gäller tiden är det en ännu mer komplex historia när det kommer till vad vi hoppas att den ska göra med oss. Vad skiljer dessa 30 dagar från andra 30 dagar i livet? Är det vandringen, mötena eller insikterna som kommer göra något med oss? Hur vet man att det har hänt något? Kommer jag känna mig uppfylld? Blir jag en ny människa? Hittar jag något jag inte visste att jag saknar? Kommer något som händer här hjälpa mig utanför boxen? Och hur gör jag egentligen för att verkligen släppa taget? För hela tiden finns erbjudanden från företag som erbjuder sig att köra mitt bagage, masssera mina axlar, fri wifi. Sådant som drar mig bort från bubblan – sådant som skulle göra det enklare eller bekvämare.

Jag lägger ingen värdering i om någon annan vill eller behöver sända sin ryggsäck mellan destinationerna. Men jag vill bära min, jag behöver känna tyngden på ryggen. Jag behöver stanna kvar i den här bubblan utan kontakt med omvärlden. Bara ibland loggar jag in på wifi – men det är när jag är där det är – inte så att jag letar efter det. Någonstans tror jag att jag verkligen behöver släppa allt för att kunna ge plats åt någonting annat. Sedan tror jag inte att det kommer slå mig som en upenbarelse eller att det kommer vara något abrupt. Snarare små viskningar, kanske nästan omärkbara sådana. Vem väljer att gå långt med onda fötter, packning, brända axlar och skavsår? Det finns så många andra saker att ägna sin tid åt.

Går jag för vinet? Maten? Kulturen? Upplebelsen? Människorna? Landskapen? Omöjliga frågor att svara på. Men kanske finns det inget annat sätt att verkligen lyssna på sig själv. Att vandra här är att ta ett steg tillbaka – back to basic – det är att ta ett nytt tag och hitta ett nytt angreppssätt på sig själv. Vandrarnas gemenskap. Att gå är repetetivt, det känns inte längre som att kroppen kämpar för att gå, den bara går och går. Eller rättare sagt kroppen går och går tills det är ett par kilometer kvar till mål, då sätter den sig på sparlåga, blir saktfärdig och långsam.

Längtan bort från städerna…

Jag funderar på leden som jag har framför mig. Jag vill gå hela leden steg för steg. Samtidigt fullkomligen fasar jag över de stora städerna, asfalten och förorterna vjagkommer behöva gå igenom. Trottoarer, bilar och oljud. Just nu vill jag inte ens tänka på att bo i en utav de stora städerna. jag vet inte vad jag ska göra där, jag känner mig redan på förhand obekväm, malplacerad och rastlös.

Däremot när jag stannar till längs med leden och sätter mig under ett olivträd så känns det djupt ner i hjärtat väldigt, väldigt bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sitemap-1sitemap-1sitemap-3homesitemap-2sitemap-1sitemap-7sitemap-2sitemap-1sitemap-4sitemap-1sitemap-9sitemap-2sitemap-3sitemap-4sitemap-5rsssitemap-8sitemap-1sitemap-1sitemap-3sitemap-3sitemap-2homesitemap-3sitemap-9sitemap-7homesitemap-5sitemap-6rsssitemap-3sitemap-5sitemap-3sitemap-6rsshomesitemap-3sitemap-5rsssitemap-3sitemap-6sitemap-8sitemap-4sitemap-7rsssitemap-4sitemap-10rsssitemap-4sitemap-3