Dag 9: Pilgrimstad – Brunflo (Storm, fallna träd och ett oväntat möte)

Idag hände det som bara inte får hända. Min största rädsla när det kommer till vandring. Kartdyslektiker som jag är har jag alltid med mig någon som är grym på att tolka höjdkurvor och säkra punkter i terrängen. Eller så går jag på välkänd mark. Idag blev det inget av alternativen.

Leannes hälseneinflamation blev inte bättre så hon fick skjuts med värdshusägarna i Pilgrimstad till dagens slutdestination Sörbygården i Brunflo. Det är första gången vi delat upp oss – inte idealt men Leannes fot behöver vila och jag har kommit in i en vandringslunk där kroppen känns helt ok med vandrandet och att sitta still skulle ge mig myror i benen. Lite med skräckblandad förtjusning tog jag mig an den här dagens utmaning. Navigera efter karta och hålla rätt på ledmarkeringarna.

Jag packade med kartbladen, guideboken och hängde dem lätt tillgängliga på ryggsäcken.

LRM_EXPORT_20160827_215708

LRM_EXPORT_20160827_215701

LRM_EXPORT_20160827_215649

Fyller på med energi. Här var fälten både gula pch gröna. Det påminner om årstidsskiftningen som kommer.

LRM_EXPORT_20160827_215626

LRM_EXPORT_20160827_215618

LRM_EXPORT_20160827_215610

Tar vad man har som blomkruka.

Vandringsdagen i blåst

LRM_EXPORT_20160827_215540

Idag var det Klass 1 varning på blåsten 21 sekundmeter. Längs med vägen idag vandrade jag förbi många brutna grenar och vid ett tillfälle passetade jag ett fallet träd. Det där etsade sig fast lite på hornhinnan för jag såg resten av dagen hur de stora jättelika tallarna svajade kraftigt i den starka omruffsande vinden. Och då kände jag mig så otroligt liten här i världen.

Dagens största problem var att hitta något vettigt sätt att kissa i stark och oberäknerlig storm. Men motvind och i så skyddat läge som möjligt är en bra utgångspunkt.

LRM_EXPORT_20160827_215526

Idag har jag mest nötit grusväg. Kilometer efter kilometer känns lång, speciellt när man går och mumlar interna skämt längs med vägen. Jag och Leanne brukar prata Cockneyengelska när vi är trötta och nere. Sedan skrattar vi tills vi gråter. Men sådant är ju bara halvlamt på egen hand. Istället gick jag på steg för steg och kom in i ett trivsamt tempo.

LRM_EXPORT_20160827_215518

LRM_EXPORT_20160827_215805

LRM_EXPORT_20160827_215759

LRM_EXPORT_20160827_215753

LRM_EXPORT_20160827_215737

LRM_EXPORT_20160827_215729

LRM_EXPORT_20160827_215715

I Brunflo (brunnen vid myren) satte jag mig utanför Hembygdsgården (Tingshuset från 1829) för att äta lunch. När jag var på väg att packa ihop det sista kom en man som jag glömde fråga efter namnet på men som hade den stora hjärtligheten att visa mig runt i hembygdsgården. Se utställningen från den gamla skolan, titta på bilder på vattenkammade pojkar och uppradade flickor i skolbänkarna på bilder mer än 100 år gamla. Jag fick lära mig om stenbruket här i bygden som fram till 70-talet gett många arbetstillfällen och jag kikade snabbt in på det lilla caférummet helt inrett med blått och med väggbonader uppsatta. Det här mötet betydde mycket för mig för jag fick höra historian berättas så som den var upplevd och att kliva in i byggnaden blev ett sätt att komma närmare landsbygdshistorian. Innan Brunflo passerade jag den gamla kyrkan med ett torn och Löfbergets Folkskola som idag inte bedriver någon skolverksamhet.

LRM_EXPORT_20160827_215503

Dagens bästa var att komma till kvällens boende Sörbygården till rum med blommiga överkast, handdukar och den mest magiska middagen. Jag kom fram hit på eftermiddagen, rasade in i duschen och sov en hel timme i sträck. Senaste nätterna har blivit för sena och nu var det gudabenådat skönt att komma in i värmen och sova ikapp.

Insikt. Tillit. Idag fick jag lita på min kunskap och förmåga att navigera. Att stanna för fika och lunch utan att ha någon att dela upplevelsen med och att fatta alla stora och små beslut själv. Tillit till att jag i varje given stund gör det bästa efter min erfarenhet och kunskap och att njuta av att vara ute på egen hand.

Dagens pryl. Idag var jag tacksam för min regnjacka. Liten, lätt, vattentät och vindtät. Den gjorde dagen bet

Kommentarer

  1. Kate

    Det var strongt gjort att fortsätta på egen hand. Mötet med mannen lät fantastiskt, och jag blev sugen på en höstgryta när jag ser de härliga grönsakerna.
    Hoppas Leannes hälsena är bättre idag så hon kan följa med på vandringen!
    Söndagskram från Kate

  2. Jossan

    Åh, va underbart att läsa om ditt problem! Förstår att det inte var det roligaste, men underbart ändå! Hoppas Leannes fot mår bättre så att ni kan ha sällskap på vägen igen! Även om det kan vara skönt att vara ute och gå/vandra själv, så är ju trevligt sällskap väldigt fint!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sitemap-1sitemap-1sitemap-3homesitemap-2sitemap-1sitemap-7sitemap-2sitemap-1sitemap-4sitemap-1sitemap-9sitemap-2sitemap-3sitemap-4sitemap-5rsssitemap-8sitemap-1sitemap-1sitemap-3sitemap-3sitemap-2homesitemap-3sitemap-9sitemap-7homesitemap-5sitemap-6rsssitemap-3sitemap-5sitemap-3sitemap-6rsshomesitemap-3sitemap-5rsssitemap-3sitemap-6sitemap-8sitemap-4sitemap-7rsssitemap-4sitemap-10rsssitemap-4sitemap-3