De tio tusen eldarnas välsignelse och de hundra eldarnas förbannelse. 

Att göra någonting för första gången är spännande. Nytt. Lockande. Urkänslan av att bryta ny mark, gå mot nya horisonter. Att vara pionjär. Att klara något som jag aldrig klarat förut. Jag är stolt. Minns när jag fick upp eld första gången med friktionskraft. En hel helg tränade jag och förberedde mig tillsammans med en av Sveriges bästa bushcraftinstruktörer. Sista dagen gjorde värmen mellan mina träbitar att eld uppstod. Jag var ett med allt. Minns första gången jag skapade eld med hjälp av tändstål hemma i mammas grill när jag var tonåring. Nu visste jag att eldmakandet aldrig skulle bli som förut.

Att göra någonting för tiotusende gången är en välsignelse. Jag har blivit ett med alltet. Elden är en viktig del i mitt liv så mycket så att nästan elden är en del av varje cell. Där elden finns där känner jag mig som hemma. Där finner själen ro. Det är dit hjärtat längtar, kroppen landar, andrum skapas. Det är omkring elden jag samlar de människor jag tycker mest om.

Att göra något för hundrade gången ställer allt på spel. Du möter de inre demonerna som försöker hålla dig tillbaka. Den euforiska nästintill rockkonsertliknande känslan som uppstod första gången eld skapades är för länge sedan borta. Stiltje och platå. Elden är ett medel och ett mål men inte en del av din skapelse. Och där kan de svarta tankarna komma om att finna en annan aktivitet, något som ger tillbaka den där rockkonserten på insidan. Och på så sätt vandrar vi många genom livet alltid på jakt till nästa rockkonsert, när det vi egentligen ska göra är att enträget fortsätta. Tills elden blir en glöd, en del av allt vi är. För där har vi en plats att landa i stillheten.

Och för alla som tänt tiotusen eldar vet att det är där vårat väsen mår som allra bäst. Och alla har vi varit på platser där vi bara springer och springer mellan rockkonserterna. Fortfarande i hopp om att hitta de tiotusen eldarnas välsignelse, men vi ger upp för de hundra eldarnas förbannelse.

Har du någonstans hittat de tio tusen eldarnas välsignelse? Känner du igen dig i de hundra eldarnas förbannelse? Skriv gärna i kommentarsfältet, så kan vi diskutera vidare tillsammans. 

Författare

6 Kommentarer

  1. Ojoj vilken fantastiskt vacker text detta var, sitter helt knockad.

    Funderar på egna eldar och tror jag har dem i körsången. Den där anspänningen inför en konsert som jag känt så många gånger så att jag vet att det ändå går bra. Och sedan konserten när jag vacklar mellan nervositet, total närvaro och glädjen i att skapa musik med fina människor.

    • Oj, vad otroligt roligt att läsa – det gör mig verkligen jätteglad.

      Åh – vad fantastiskt det låter att kunna hitta den där mixen av alla känslor i det du skapar i köregemenskapen 😀

      Jag önskar dig all lycka och välgång!

  2. Jag gick till mitt bibliotek och hämtade boken Eld av Yngve Ryd han ger en fyra hundra sidor text och oräkneliga tankar om eld. Kan varm rekommenderar denna bok till en hedersplats i era bibliotek, det är dock ingen hyllvärmare utan mer en instruktionsbok till de som tror sig kunna allt.

    • Haha, helt underbart. Fyrahundra sidor eldkunskap och kanske även lite eldfilosofi?

      De som tror sig kunna allt har mycket kvar att lära. Tack för härligt boktips och härlig inspiration.

      Allt gott!

  3. Efter Kvinnliga Äventyrare-eventet i Åre hade jag och Nora (nyfunnen vän) en vandringsdejt på Sörmlandsleden. Vi ville båda testa att göra upp eld med tändstål. Efter googlande och ett evighets-nötande så fick vi till sist eld. Hur det nu kunde gå till med fuktigt material…?! Vi var lyckliga som barn! 🙂

    Kram Lena

Kommentera

Spara