Jag vaknade i morse och var sur, trött och less på allt idag. Stirrade länge i taket innan jag gick upp. Såg mörkret övergå till guldgulorange världens-vackraste-morgon medan kaffekoppen tömdes både en och två och tre gånger. Ingen skillnad. Ostmackor med helt syndigt mycket ost och smör. Ingen skillnad.

Så idag var dagen när jag inte fångande nån carpe av diem. Trots min härligt mysiga höstlista med härliga aktiviteter jag försöker få in mer av i vardagen, så kändes ingen lockande. Jag bjöd inte över några vänner eller gick på svampjakt i skogen. Jag packade ingen ryggsäck med liggunderlag och termos för att försöka sitta mig trevlig under någon av de många ekarna i mitt favoritreservat här nära hemma. Jag bakade ingen kladdkaka och jag diskade definitivt inte.

Jag sket i allt. Gick till Konsum. Klockan fem på eftermiddagen. Och köpte en korsordstidning som visar både svar och frågor på samma blad. Sen satt jag i soffan under mitt tjockaste duntäcke och ritade kantiga bokstäver i rutorna.

Sen satt jag en stund där under täcket och tjyvskrollade på mobilen som jag lovat mig själv att inte ägna så mycket tid åt. Tittade på alla svampkorgar och söndagsmiddagar och soliga fjäll och skönt höstriviga fjäll. Och blev svinless för att alla där såg ut att ha det så mysigt. Och så insåg jag hur ogärna jag själv skriver eller ens lämnar plats till de här fårdugadagarna. Att de faktiskt är prick lika mycket värda och viktiga som andra dagar. Och så tänkte jag att det ju faktiskt är helt okej att sitta här under ett täcke ibland.  Ibland jobbar jag som en idiot för att vända dem, men det är en sann styrka att omfamna dem istället.

Var sak har sin tid. Och idag. Idag var en av de skönaste och mest avslappnande dagarna jag haft på länge.

Idag vill jag därför slå ett slag för att ibland bejaka det där sura och tvära och låta det bara vara så. Det är känslor som får finnas lika mycket som glädje, lycka och eufori. Alla dessa sakerna gör oss till människor. Det finns något fint i hela det där spektrat.

Hur omfamnar du fårdugadagarna? Får de utrymmet de förtjänar hos dig?

Författare

2 Kommentarer

  1. En måste ha får-duga-dagar för att uppskatta när livet fullträffar och allt känns precis som på instagram. Jag brukade ha sådana ibland, dagar då jag inte ens gick mina femtio meter ned till ån för att andas skogsluft, bara sitta med kaffekoppen och slösurfa bort en hel dag i soffan men både en fördel och nackdel med en vild ettåring är att man kommer ut lite även på får-duga-dagarna. Fast barnet får ha pyjamas på sig hela dagen och undertecknad tar sig inte längre än att hon somnar i vagnen när det är dags för sov. Jag tycker det är skitbra med får duga – det hör till livet! 😀

    • Men åååh, tack för att du delar med dig <3 Dugardagarna räknas också. Ni småbarnsföräldrar är superhjältar! Jag tycker mina blomkrukeväxter är lagom krävande. Hahah.

Kommentera

Spara