Det var en sån där alldeles perfekt dag. Ni vet när frosten är ny och krispig, solen precis på väg upp och äventyret väntar. När jag packar ryggsäcken är den fylld med både kaffe och gofika. En god vän och en god väns hund fick agera sällskap när vi begav oss mot Ånnsjön, en riktig pärla i Jämtland. Isen hade lagt sig och där ute gled åkare förbi på långfärdsskridskor. Själv höll jag mig vid strandkanten och njöt av omgivningarna. Dimmorna låg täta och där bakom tronade fjällen. Vi gjorde upp vår eld och medan vi väntade på den perfekta glöden – den där som är så svår att fånga, för en blir alltid för hungrig innan den infinner sig – tog vi fram våra täljknivar och lät tankarna fokusera.

Mina täljknivar är från Morakniv och tidigare har jag alltid tyckt att det varit lite meckigt att förvara och framför allt transportera dem. Jag har ofta virat in dem lite extra i någon tröja för att de ska hålla sig på plats i knivslidan. Därför blev jag väldigt glad när de nu slagit sig ihop med väskföretaget Sandqvist och gjort en serie väskor och tillbehör – däribland en knivrulle där det går att förvara alla slöjdknivar. Säkert och smidigt. Det är förresten något som jag tycker är genomgående i samarbetet – grejerna är både snygga och praktiska. Precis en sån kombination jag letar efter med andra ord, för det finns inget i världen som kan få mig att välja utrustning baserat enbart på utseende. Men här har de som sagt hittat både form och funktion.

Ryggsäcken Karvik är rymlig nog för en hel massa kanelbullar, vilket varje dagstur värd namnet kräver. Annars går det också bra att få ner både extra lager, ett spritkök och lite smått och gott för turen i skogen. Det går dessutom att fästa cylinderväskan Gesunda utanpå ryggsäcken om man vill det eller så går den att bära vid sidan av i bärremmen. För mig som kaffefantast utgjorde såklart cylinderformen ett högst välkommet hem för min termos. Alla tillbehör är gjorda i slitstarka material som tål utelivet. De är till för att användas. Dessutom måste jag säga att läderdetaljerna är otroligt eleganta.

Så medan elden sprakade satt vi där och täljde. Själv arbetade jag koncentrerat med min trätax. Ett sätt att hålla min taxdröm vid liv på något sätt till den dag när jag förhoppningsvis kan husera en levande version. Det kanske inte blev det mest estetiskt tilltalande resultatet, men för hjärnan var aktiviteten desto härligare. Det är få saker som är så avkopplande som att låta tankarna vandra i takt med att flisa efter flisa försvinner och formerna växer fram.

När fikasuget sedan blev för starkt var det bara att hugga in på glödvarma kanelbullar och rykande kaffe. Så satt vi där. Vännen, hunden och jag och blickade ut över sjön och bara mådde gott. Sådär som en bara kan göra när livet är sådär nästan löjligt perfekt. Med solen som börjar sjunka bakom fjälltopparna, frosten som biter i kinderna och en sprakande eld som ljudkuliss. Det är såna dagar som åtminstone får mig att bli alldeles varm inombords.

Författare

Kommentera

Spara