Sociopatologier beskriver socialt och strukturellt orsakad ohälsa som drabbar vissa grupper i samhället. Genom historiens lopp har detta fenomen diskuteras från flera synvinklar. I boken The sane society beskriver Fromm hur stora grupper av människor misslyckats med att anpassa sina liv efter de krav som samhället ställer på medborgaren. Fromm menar att symptom som uppvisas av enskilda individer kan förklaras av förekomsten av individuella defekter, men om majoriteten av en grupp uppvisar samma symptom så är defekterna istället avhängiga sociala mönster och inte individen. På detta sätt beskrivs det finnas en konflikt mellan människan och naturen.

Ytterligare en teori om individens reaktion på samhällskrafter beskriver Freud i boken Vi vantrivs i kulturen. Boken avslutas med orden: Mänsklighetens ödesfråga syns mig vara om och i vilken grad det skall lyckas dess kulturutveckling att bli herre över den störning i samlevnaden som förorsakats av den mänskliga aggressions- och självbevarelsedriften. Människorna har lyckats driva sitt behärskande av naturkrafterna så långt, att de med deras hjälp nu mycket lätt är i stånd att utrota varandra till sista man.

Freud anser att människan har skapat ett samhälle som inte är hållbart för individerna som lever däri. Freud beskriver att individer som blir neurotiska kan diagnosticeras eftersom de avviker från vad som är normalt. Men när en hel grupp som drabbas av samma tillstånd har de ingen normalitet att falla tillbaka på utan problemet behöver förstås som en kultursamhällelig patologi.

Avslutningsvis bekräftas samhällets påverkan på individerna genom Durkheims studie Självmordet. Durkheim menar att den till synes individuella handlingen, att begå självmord, inte kan förklaras av individuella faktorer utan måste förstås som en reaktion på samhällets sociala och psykologiska klimat.

Sociopatologiska förutsättningar förklarar hela grupper som reagerar genom utmattning.

Systematiska förändringsprocesser skapar utmattningsreaktioner hos frisk personal Materialet till rapporten Vad bör göras för att förebygga nya långtidssjukfall? 1. Barn & utbildning: arbetsmaterial till de lokala arbetsgrupperna i Södermanlands kommuner bygger på intervjupersonernas kritiska perioder. Med kritiska perioder menas de situations- eller händelsesekvensbeskrivningar som intervjupersonerna erinrat sig och som präglats av en påtagligt negativ känsla eller grundstämning i samband med en period. Urvalet av intervjupersoner har skett från frisk förskole- och grundskolepersonal med en historik av mycket låg sjukfrånvaro. Samtliga intervjupersoner anger att de brinner för sitt yrke, de har aktivt valt yrket och anser att de hamnat rätt i livet. De har lång erfarenhet och är vana att hantera barnen, grupperna och verksamheten. Personalen är både kompetent och motiverad. Rapporten visar dock att en mycket stor andel av de intervjuade personerna har upplevt så pass stressande situationer i samband med arbetet att de löper stor risk för att utveckla utmattningssyndrom. De kritiska perioderna bedöms vara alarmerande faktorer i och med att händelserna kan anses vara ohälsoalstrande. Larsson och Kankkunen menar att det finns förutsättningar i samband med arbetet och arbetets utformning som utlöser utmattningsreaktioner.

Kvinnodominerade förvaltningar särskilt utsatta Att det finns skillnader i arbetets förutsättningar beroende på kommunal förvaltning bekräftar Forsberg Kankkunen i rapporten Könade verksamheter? En studie av hur stressande arbetssituationer för kommunala enhetschefer hanteras inom tekniska respektive omsorgs- och utbildningsförvaltningar. Föremål för studie var arbetssituationen för 43 enhetschefer inom olika kommunala verksamheter. Studien visade att det finns stora skillnader i arbetsförutsättningar mellan mans- och kvinnodominerade förvaltningar. Enhetscheferna från båda förvaltningarna anser att det är svårt att hantera de ställda kraven med de resurser som finns givna. Denna obalans leder till psykisk påfrestning för enhetscheferna. Den stora skillnad som finns mellan grupperna är relationen till överordnade, chefsansvarets omfattning gällande administration och personalledning.

Inom de mansdominerade förvaltningarna har varje chef ansvaret för färre anställda, de har således tid till att stödja sina medarbetare. Det finns fortlöpande kommunikation med politiker och högre chefer, något som saknas inom de kvinnodominerade verksamheterna. De kvinnodominerade förvaltningarna tvingas omfördela sina egna resurser för att försöka förbättra arbetssituationen i och med avsaknaden av dialog. Praktiskt så löses detta genom att de själva gör mer pappersarbete än de måste, men istället kan de inte vara med och leda personalen i den dagliga verksamheten. Det som huvudsakligen skiljer de båda enheterna åt är att de tekniska enheterna får hjälp från överordnade chefer när de står inför svåra prioriteringar. Enhetscheferna på utbildnings- och omsorgsförvaltningarna tenderar att vara fast i delegerat ansvar.

Författare

Kommentera

Spara