Kraften av att drömma stort – kan vara den viktigaste kroppsfunktionen som finns om du frågar mig.

Jag är en drömmare – jag har alltid försvunnit djupt in i böckernas värld och långt bort i dagdrömmar.

Det är som att få ta del av ett annat universum. Ett universum någon annan satt upp i sin fantasi och delar med sig via bilder och ord eller det där helt egna universumet som jag skapar själv. Där det inte finns några rätt eller fel. Ingen tyngdlag och inga hinder på vägen, inget som tynger ned axlarna. En plats. Relationer. En känsla. En dröm om vad framtiden skulle kunna innehålla. En spegling av vad jag har idag.

Några drömmar blir mål för en framtid med en annan riktning än nu. Där hjälper fantasins drömvärld mig att staka ut vilka förändringar jag behöver göra på kort och lång sikt för att till slut nå det där målet,  den där drömmen.

Andra drömmar är till bara för drömmandets skull. De kommer aldrig bli verklighet. Men de blir som en stunds semester – tillgänglig närhelst jag behöver. Som en all inclusive av bomull för vintertrött huvud. Alltid där att plocka fram när kön på mataffären känns oändlig, kassen skär in i handen i backen hem eller lite för många vinterkvällars mörker gör sig påmint. Då finns den där fantastiska platsen tillgänglig i tanken.

Kanske är det den bästa insikten – att allt jag behöver finns inom mig.  Jag sätter mina egna begränsningar och ger mig själv det utrymme att utvecklas som jag själv tror jag har. Så den person som har en rik fantasi har ett rikt liv. Är rik på möjligheter.

Kanske behöver fantasin träningsläger? Ungefär som att vi köper gymkort för att träna kroppen. Lika väl blir vi människor duktiga på det vi gör ofta. Det är en sanning som jag tycker går att applicera på nästan allt. Skriver jag mycket blir jag skicklig på att skriva. Fotograferar jag mycket blir jag skicklig på att fotografera. Fantiserar jag mycket så kommer det lättare och lättare tillbaka fler fantasier. Det är som om hjärnan skapar nya banor.

Men allra lättast att tänka nytt tycker jag det är när jag går, promenerar och vandrar. När jag lämnar alla platser jag annars har en relation till, där det sitter förväntningar i väggarna. Sådana jag själv satt upp eller som andra outtalat har.

Att ibland kliva utanför om så bara för någon timme i tystnad och rörelse och låta fantasin flöda utan begränsningar.

Där finns livets kanske mest basala men ändå ibland så otillgängliga fenomen.  Jag säger välkommen till det okända som är så otäckt och samtidigt befriande.

Och så tänker jag på de där starka, coola kvinnnorna som gör verklighet av sitt fantasiliv. Som Sara och Louise som åker skidor i gyllene solljus på kafferasten mellan resten av livet som händer. Inga fantasier är ju faktiskt omöjliga att göra verklighet av. Frågan är bara om du är beredd att göra de uppoffringar som krävs.

Är du bra på att använda fantasins magiska egenskaper? Har du gjort verklighet av någon fantasidröm du haft?

Författare

Kommentera

Spara