FAQ Pilgrimsvandring på El Camino de Santiago

Idag är det precis ett år sedan jag kom hem från min pilgrimsvandring genom spanien. Då skrev jag ihop frågor och svar om hur det är att pilgrimsvandra. Känns som att sluta cirkeln på ett bra sätt med att publicera dem här på bloggen just idag.

Idag får du följa med på min vandring längs med Jakobsleden, pilgrimsleden som går tvärs över Spanien längs med galaxen Vintergatan – El Camino de Santiago. Jag är ledsen för de suddiga bilderna – faktum var att jag släpade runt på två kameror men en slog jag sönder i ett stengolv och den andra fick totalt värmeslag av att ligga i väskan så det var helt enkelt meningen att jag skulle fokusera på färden och inte att föreviga färden. Här kommer hur som helst svar på de vanligaste frågorna jag fått om att vandra Caminon!

Varför går man El Camino?

Det finns lika många anledningar att vandra längs med den gamla pilgrimsleden som det finns vandrare. Alla har sin camino. Många som vandrar är i någon sorts uppbrott i livet. Jag mötte vandrare som var i övergången mellan arbetsliv och pension, någon som gick igenom en skilsmässa, en annan som förlorat ett barn i cancer, en tredje hade sjuka föräldrar, en fjärde kunde inte bli med barn och en femte hade precis examinerats från universitetet och ville skjuta upp starten av arbetslivet lite till, en sjätte var en utbränd projektledare, en sjunde hade sett en hollywoodfilm från Caminon och en åttonde ville ”göra något sportigt” på sin semester. Det finns lika många anledningar att vandra Caminon som det finns vandrare.

Vandrare på el camino
Ibland drabbades jag av fruktansvärda tvångstankar längs med Caminon. Måste rätta till hans ryggsäck. Måste rätta till hans ryggsäck. Räkna till tio och låt det bero.

Hur ser en vanlig dag längs leden ut?

Enkelt sammanfattat kan man säga att vandringsdagen börjar tidigare ju varmare det väntas bli på dagen. När väderleksrapporten förhandsvisade att dagen skulle bli upp mot 30 grader varm gick jag upp vid 05.30 för att hinna gå på några timmar innan värmen. De allra flesta Alberguena, eller härbärgena, där man sover förväntar sig att alla vandrare ska vara ute senast klockan 08.00. Så den som är sjusovare kommer bli besviken 😉 Dagarna består av vandring. Medhavd matsäck längs med vägen eller på någon av de små caféer som finns. Ofta går man förbi små städer där det går att köpa mat. Och på kvällen lyxar man till det med en mer eller mindre rejäl middag. Alla pilgrimer får köpa förmånliga trerättersmiddagar för en spottstyver, all mat opch en flaska vin kostar runt 9 euro.

Skulle jag göra om det? Jag kommer absolut vandra caminon igen men det kommer dröja många år till dess. Jag är sugen på att gå den norra leden – lite tuffare och betydligt mindre välbesökt, som går längs med kusten alternativt den som arbetar sig upp genom Portugal.

Pelarport längs med El camino de Santiago
Kulturmärken finns längs med hela leden. Så låt det ta tid att vandra, många av ställena kommer du aldrig åka tillbaka till.

Vad har jag lärt mig av att vandra El Camino?

1. Ensam är inte stark Sista veckan glömde jag kvar guideboken på en retsaurang i bergen där jag stanande för att äta lunch. Först fick jag smått panik över att inte ha någon karta, lista över sovplatser eller råd om sevärdheter. Men det var också en värdefull lärdom. Allt har en tendens att lösa sig på caminon. Nu fick jag istället fråga andra om hjälp när det verkligen krisade sig vilket gav nya bekantskaper jag aldrig skulle haft annars. Men  jag lärde mig också att det är otroligt skönt att inte ha så mycket ”förutfattade meingar” när jag går med kartboken i högsta hugg är jag förberedd och har förväntningar och planer som följs och tappar då faktiskt lite fokus på anlendingen att jag var där.

2. Släpp kontrollbehovet Att vandra caminon är ett bra sätt att släppa taget. Det går inte att planera. Det går inte att stressa. Det går inte att vara orolig eller rädd. Jag hade lätt kunnat oroa mig för många saker under de här dagarna längs med leden för man är minst sagt i en utsatt position. Är jag vältränad nog för det här? Vad händer om jag får skavsår? Kommer jag ha någonstans att sova inatt? Tänk om någon vill mig illa och tar min tvätt ute på torkstrecket eller min ryggsäck när jag sover? Det här kan jag ärligt säga var första gången i mitt liv som jag kände att jag kunde släppa taget helt och låta världen snurra. Jag lärde mig att inte  lägga tankar eller energi på saker som inte hänt ännu. För det går inte att vara orolig för en skada som inte uppkommit ännu, och kommer ett skavsår eller ett ont knä får jag ta det då. istället lärde jag mig att lyssna på kroppen.

Första middagen på ett Albergue.
Första kvällen samlade Hospitalleron alla som bode i hans hus och lät oss äta middag tillsammans. Han berättade sin syn på pilgrimsvandring och skickade med oss kloka råd på vägen. Utan denna start hade vandringen kunnat bli en helt annan upplevelse.

Pilgrimssanning: ”Vägen ger dig vad du behöver”

Mina stressrelaterade värmeutslag och matallergier upphörde under vandringen och jag kände att jag kom därifrån otroligt mycket starkare och tryggare i mig själv än när jag började. Att vandra långt är att växa – med utmaningen och de många situationer man ställs inför. Att långvandra påverkar kroppen, vi människor är gjorda för att röra på oss. Vi ska inte sitta still. Det monotona och repetetiva i vandring tar fram kreativitet i hjärnan och lugn i kroppen. Det gäller att ha tillit till att allt löser sig till det bästa, att kraften finns inom oss själva och att vi är burna av någonting större. ”Vägen ger oss det vi behöver” finns ett ordspråk som går runt på Caminon och jag lärde mig att det faktiskt stämmer – väldigt ofta löste sig saker och ting på sätt jag aldrig hade kunnat förutspå eller planera i förhand. En hjälpande hand från en främling, ett bytesbibliotek med böcker mitt ute i ingenstans, en liten trailertruck som säljer apelsinjuice när vattnet tagit slut i den mest otillgängliga terrängen, en vandringskamrat som kommer med en synvinkel på något man funderat och grubblat över i dagar.

Pilgrimsöl
En eftermiddagspaus med pilgrimsöl.

Hur var det att komma fram till Santiago de Compostella?

Jag hade någon sorts tanke om att det skulle kännas speciellt att komma i mål. Att jag skulle vara förändrad på insidan – känna extrem glädje och stolthet över den jätteprestation det innebär att gå så långt. Att stegen skulle ha förändrat mig. Men jag kände bara tomhet. Tomhet och förvirring. För den eftermiddag när vi kom fram var precis som alla andra vandringsdagar. Vi satte oss på en restaurang – åt mat och allt jag kände i hela min kropp var att jag längtade ut på leden igen. Jag ville fortsätta vandra, fortsätta gå. Det här var bara början. Och det blev en lite småtuff sak att komma hem igen. Det tog nästan en månad att ”avvänja” kroppen från vandring. Till en början vaknade jag tidigt och gick långa promenader innan jobbet. Efter ett tag försvann vandringspirret i benen men i hjärtat finns längtan tillbaka ut till långvandringen.

Läs: Att pilgrimsvandra förstörde mitt liv för alltid.

Angeliqa Mejstedt i Leon, El Camino de Santiago
Här är kyrkan i Leon, en av de större städerna längs med vägen.

Hur var det att komma hem efter en så lång vandring?

Mentalt går man in i en lyckobubbla för den fysiska aktiviteten gör så otroligt mycket gott för kroppen. Kroppen läker, den blir starkare, den bygger nya muskler. Det repetetiva med att gå gör hjärnan kreativ, det kommer tankar och insikter som får utrymme som inte funnits tidigare. Och framförallt är mötet med nya människor också en del i bubblan. Ett helt nytt sätt att prata, umgås och diskutera. Utan ramar, boxar och etiketter. Allt det här sammantaget gör att det blir en krasch att komma i mål. Att inse att vandringen inte kommer fortsätta mer. Att det aldrig kommer gå att återskapa samma konstellationer och att det nu måste bli en vardag hemma igen. Det gäller att sortera och landa allt det här och att välkomna de insikter som kommit med vägen, att låta det som behöver stanna vara kvar och att släppa taget om det som inte längre har någon plats. Läs mer: 7 insikter av att vandra El Camino de Santiago

Vandrade de sista tre kilometrarna till världens ände
0 kilometer kvar – jag var så glad att avsluta caminon vid havet – världens ände.

Om leden – busenkel att följa och du kan starta vart som helst i Europa

Jag startade i Saint Jean Pied de Port på den Franska sidan av Pyrineerna, gick över gränsen uppe i bergen och vandrade till Santiago de Compostella. Det många inte vet är att det finns ett nät av pilgrimsleder över Europa. Jag mötte vandrare som startat redan uppe i Tyskland och Polen och vandrade mot Santiago de Compostella. Jag gick sträckan St Jean Pied de port till Santiago de Compostella, det är den mest välkända leden, kallas The Road of st James eller El Camino Frances eller The french way. Vägen går förbi några stora städer som Pamplona, Burgos, Logrono, Leon och Santiago de Compostella. De som vill fortsätter tre-fyra dagars vandring till ut till havet och Finnesterre eller Muxia – det som kallas världens ände. Läs mer: 5 bästa sakerna med att pilgrimsvandra el Camino Hela vägen är uppmärkt med gula pilar och snäckor – i århundranden har pilgrimmer vandrat till havet vid atlanten och som bevis på att de nått hela vägen fram tagit med sig snäckor tillbaka – för att visa andra pilgrimer att de är på rätt väg finns snäckor lägs med El camino. Största fördelen med leden är att INGEN kan tappa bort sig – de gula markeringarna finns längs med hela vägen.

Vandrare och tydlig vägskylt
Tydliga skyltar längs med hela vägen.

Boende för pilgrimer – Alberguen längs med vägen

Vi sov på Alberguen längs med leden – det är sovsalar med mellan 20-200 sängplatser. De finns längs med hela leden och man får med sig en förteckning över städer och distanser mellan städer där de finns när man startar. Sedan bokar man helt enkelt in sig för kvällen där man råkar befinna sig. De kostar vanligtvis mellan 5-10 euro per natt. Men för den som vill lyxa till det finns privata alberguen för alla prislappar och såklart privata hotellrum. Att tälta var inte tillåtet på så många ställen, men vissa privata aktörer lät pilgrimmer sätta upp tält på deras bakgård – det var oftast dyrt och jag mötte bara ett par stycjken pilgrimer som valde det alternativet. Så det går att bo hur lyxigt som helst. Standard var dock att man inte fick rena lakan på de allmänna, billiga Alberguena – så därför rekommenderar jag starkt alla att ta med eget örngott och sovsäckslakan. Sedan hade jag stor användning av att ha med några meter paracordlina som jag använde för att hänga upp tvätt på och sedan en stor sjal som jag satte upp vid huvudänden på sängen om jag sov i nederslaf – då får man som ett eget privat litet utrymme vilket kan vara väldigt skönt vissa dagar. Mina hemliga packtips kan du få här: 12 saker som räddar pilgrimsturen

Boende i en gammal byggnad som blivit albergue med sovsalar längs med El Camino de Santiago
Typisk sovsal längs med vägen.

Hur hittade du inspiration till att vandra El Camino?

Som med allt kommer inspiration från många olika håll. Och det krävs en rad förberedelser och samanträfffanden för att det verkligen blev av till slut. En viktig inpsiration var min kollega på jobbet. Hon fungerade som min mentorn när jag kom nyexaminerad från universitetet till jobbet på huvudkontoret i stan. Vid sitt skrivbord hade hon satt upp en bild när hon vandrade längs med El Camino. En glad bild med vandringsryggsäck, regnponcho, solhatt och den spanska karga naturen i bakgrunden. Den där bilden – som jag egentligen inte har någon perosnlig koppling till etsade sig ändå fast i mig. Sedan kom det sig efter en riktigt intensiv jobbperiod att hela min kropp skrek efter att få långvandra och det var det bästa valet jag ahde kunnat göra. Att lämna allt där hemma och vandra genom Spanien. Jag har skrivit några ord om det i bloggposten Pilgrimsvandringen förstörde mitt liv för alltid!

Vandring längs med El Camino de Santiago
Skönt med moln för brända vader.

Så lägger du upp långvandringen smart – från kontoret till vandringsleden

Om jag ska ge dig ett enda råd så är det att boka in luftigt vandringsschema. Ett bra upplägg för långvandring är att gå korta sträckor första 5-7 dagarna, ca 1,5-2 mil är mer än tillräckligt om man går från stillasittande jobb till att vandra varje dag. Det är snällt mot kroppen att låta den anpassa sig till de nya föhållandena. Jag såg många längs med leden som pressade sig mycket de fösta dagarna – och det funkade ca 7-10 dagar sedan var de skadade, fick ta vilodagar eller bryta helt. Planera in cirka en vilodag i veckan när du går en lite kortare sträcka, typ en förmiddag eller 1,5 mil. Själva terrängen är inte krävande (förutom några pass över pyrineerna) det som påverkar mest är värmen och väderleken och sedan den mentala utmaningen som kommer av att gå så många dagar i sträck. Jag hade en bild framför mig av att det skulle se ut som svensk fjällmiljö. Men när jag kom ut på leden insåg jag ganska snart att det är mer landsväg som gäller.

En väldigt vanlig frukost, och lunch, och mellanmål. Potatispaj, smörgås och apelsinjuice färskpressad
Klassisk pilgrimsfrukost längs med vägen. Färskpressad apelsinjuice, smörgåsar och spansk omelett. Tror vi åt några miljoner sånahär måltider längs med vägen.

Hur lång tid tar det att vandra?

Hur långt är ett snöre? Jag mötte vandrare som gick de 80 milen på 17 dagar andra på 40 dagar. Det finns inga rätt och fel. Det är helt upp till dig, vilken kondition du har och vad du vill ha ut av vandringen. Men räkna med att en ganska lagom takt i genomsnitt är 25 kilometer om dagen. Ibland behöver du ha vilodag och går kanske 10-15 kilometer andra dagar kan du gå så mycket som 30 kilometerer eller mer. Det beror på kroppen, hur känns den när du vaknar på morgonen? Ett viktigt tips är att du faktiskt lyssnar på din egen kropp och inte den snygga australienska killen i slafen bredvid, eller snackiga tjejen från restaurangen igår. Du kommer möta så sjukligt många roliga, trevliga och underbara människor och det är lätt att bli förtrollad av intressanta samtal och folks livshistorier – men glöm inte att det är din väg du går. I din takt. Kan du lyssna på vilken takt din kropp klarar av att gå i varje dag så kommer den ge signaler för när det är rast, avrt den behöver stretcha och när det är dags att ta vilodag. Fantastiska kroppen! Läs mer: El Camino de Santiago på Vandringsbloggen Jag hade 30 dagar till vandringen. Om du har möjlighet rekommenderar jag verkligen att du även går sista biten till Muxia och/eller Finesterre. Många delar upp vandringens delsträckor och gör tio mil åt gången eller så, men jag rekommenderar verkligen att du tar hela på en gång om du får möjligheten och lyxen att kunna göra det. En väldigt stor del av upplevelsen är att uppleva vad som händer med kroppen vartefter veckorna går. Först är det en fysisk utmaning att ställa om kroppen till vandring, sedan är det mer en mental utmaning, men efter det övergår vandringen till en mer själslig utmaning. Delar man upp sträckorna stannar det mer vid fysisk utmaning eftersom man tvingas ”börja om” varje gång.

Spanska Mesetan, en lång, lång rak väg, het sol och ingen skugga
Spanska mesetan är lång och rak och ser ut så här dagar i sträck. Inte en kurva och inte ett krön.

Hur många vandrar El Camino?

Ungefär 250 000 pilgrimer rör sig längs md El Camino de Santiago varje år. Mallan juli och augusti är det högtryck på leden eftersom många Europeer har semester då. Men det finns i princip alltid plats på alberguena längs med vägen även om man inte förbokar. Ofta kan de lokala härbärgena ordna fram madrasser som man sover på. Vissa vandrare har med liggunderlag om det skulle krisa. Andra vandrare förbokar alla sovplatser hemifrån, men då går man miste om flexibiliteten och det härliga med att följas åt med medvandrare och hitta gömda boende-pärlor som sprids via rykten längs med leden. Jag hade bara förbokat första natten i St Jean Pied de Port, sedan bodde jag på något härbärge när jag kände mig klar för dagen. Suveränt sätt att vandra.

Lyckoamulett - snäcka och fjäder på ryggsäcken
Lyckoamuletter.

Förberedelser inför vandringen?

1. Packa lätt. Allt du någonsin skulle kunna sakna finns att komplettera längs med vägen. Läs gärna. Packlista El Camino de Santiago 2. Jag var ärligt talat i dålig form när jag startade Caminon. Jag hade haft ett stillasittande år och förberedde mig genom basaktiviteter som promenader varje dag och några helger med dagsvandring med lätt packning packning. Thats  the hard cold truth. Tack och lov vande sig kroppen med att vandra och byggde upp ya muskler efter några veckor. Jag har aldrig varit så stolt och nöjd med min kropp som efter tre veckor längs med Caminon. Den vandringen kom att för alltid ändra hur jag ser på min kropp. Och det fick mig att inse hur otroligt tacksam och snällt man ska hantera kroppen – ge den vad den behöver och den ger dig livet tillbaka!

Har du själv vandrat leden eller funderar du på att göra det i framtiden? Saknar du någon information om hur det är att vandra Caminon? Ställ gärna frågor till mig här i kommentarsfältet =)

Kommentarer

  1. Olivia

    Hej och tack för en intressant och uttömlig beskrivning av caminon!
    Jag gick delar av den portugisiska för några år sedan, dock som inhoppande arrangör via scouterna för en som fått förhinder. Jag kunde alltså inte riktigt uppleva den. (Dock tips på vattenfallen utanför Caldas de Reis och heta källorna inne i byn! Bästa dagen!)

    Jag har vänner som gått caminon du gick och träffade såklart vandrare på olika ställen, och en lite tråkig sak de råkat ut för är vägglöss. Några säger att det är relativt vanligt längs den mest trafikerade. Hörde du något om det längs vägen eller råkade ut för det? Är ju en hemskt tråkig sak att råka ut för, och inget man skulle önska sin bittraste fiende ens. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sitemap-1sitemap-1sitemap-3homesitemap-2sitemap-1sitemap-7sitemap-2sitemap-1sitemap-4sitemap-1sitemap-9sitemap-2sitemap-3sitemap-4sitemap-5rsssitemap-8sitemap-1sitemap-1sitemap-3sitemap-3sitemap-2homesitemap-3sitemap-9sitemap-7homesitemap-5sitemap-6rsssitemap-3sitemap-5sitemap-3sitemap-6rsshomesitemap-3sitemap-5rsssitemap-3sitemap-6sitemap-8sitemap-4sitemap-7rsssitemap-4sitemap-10rsssitemap-4sitemap-3