Kungsleden: Sälka – Alesjaure

Idag gick vi 26.5 kilometer mellan Sälka och Alesjaure via Kungsledens högsta punkt Tjäktjapasset. Jag gillar utmaningar, vilket jag fick idag, och en av världens vackraste vyer som belöning. Det här gör mig lycklig.

När jag checkade in vid Checkpointen i Sälka såg jag vilken höjdskillnad vi skulle ha framför oss inför morgondagens etapp förbi Tjäktjapasset 1140 meter över havet. Vi skulle ha en rejäl stigning framför oss, men vi skulle också komma att belönas med bedövande vackra Alesjaure. En bit av himlen på jorden. Det är för sådana här vandringsdagar mitt hjärta klappar, att testa gränserna och att se det vackrast tänkbara landskapet.

Fysisk utmaning över Kungsledens högsta punkt

VAndring på Kungsleden med vacker utsikt under Fjällärven Classic

Jonna Jinton på Fjällärven Classic tittar ut över de vackra landskapen

Vi närmar oss allt mer det utmanande Tjäktjapasset. Vandringen fram till Tjäktjapasset kändes lång. På fjället kan en distans se kort ut men vara lång för en vandrare. Idag var den fysiskt mest krävande dagen av vandringen, men vi var samtidigt inställda och förberedda på utmaningen och det gjorde att vi klarade det!

Vandringen fortsätter över forsande vatten

För att klara Tjäktjapasset på bästa möjliga sätt stannade vi och fikade precis innan stigningen började. Stigningen var tuff, en riktig pulshöjare. Men utsikten vi belönades gjorde att vi fick direkt belöning för mödan.

Angeliqa Mejstedt och Jonna Jinton på Kungsleden under Fjällräven Classic

Äntligen uppe – med pulsen på högtryck stannar vi en liten stund och beundrar utsikten. I efterhand kan jag säga att själva stigningen var tuff men den var över snabbt, det är många höjdmeter upp men det är bra steg och mycket lutning. Det föredrar jag framför lång och segdragen lutning.

Angeliqa Mejstedt på Kungsleden under Fjällärven Classic

Det syns på bilderna att det gör ont fastän jag gör allt för att fortsätta vara positiv. I framtiden kommer jag banta vikten på ryggsäcken. Redan dagen innan hade jag börjat få ont i knäna, att vandra i kuperad terräng med tung packning tar ut sin rätt. Jag fick hjälp av en sjuksyster att linda det ondaste knäet med ett bandage. Det skulle hjälpa mitt knä att hålla sig varmt och jag fick dessutom rådet att stretcha under vandringen. Det är vanligt att få onda knän i och med att kroppen utsätts för en stor påfrestning, en påfrestning betydligt större än den i vanliga vardagen.

Jonna Jinton och Johan Forsberg, underbara vandringskamrater under Fjällräven Classic

Vi fortsatte vandringen över Tjäktjapasset mot ett allt stenigare landskap. Idag blåste det mycket och vi klädde oss extra varmt för att inte bli kalla under vandringen.

 Stenigt landskap mot Checkpoint Tjäktja

Stenlandskap. Vandringen fortsatte över tåmördar-stenlandskapet. Efter den tuffa vandringen upp för Tjektja fortsatte vi med en kraftigt lutande sluttning nedåt, sedan gick vi över, vad som bäst kan beskrivas som, ett månlandskap av sten. Stora stenbumlingar man hoppar på, snubblar på, kliver runt och hoppar över. De bitar av etappen som består av spänger känns gudabenådade.

Efter tjektjapasset på Kungsleden vandrare på klippsidan

Johan Forsberg på Nordic Buschcraft går tjektjapasset

Johan vandrar över det steniga landskapet som bara undantagsvis var utrustat med spänger.

Renar och lemlar längs med vandringen på Kungsleden, vi såg dem under Fjällräven Classic

På långt håll såg vi renar, under dagen skymtade vi även några små och snabba lemlar.

Checkpoint Tjäktja

Äntligen framme vid Checkpoint Tjäktja vid två-tiden. Nu blir det mat och vila.

Överväldigande vackra Alesjaure

Vi är äntligen framme i Alesjaure. Att komma hit är på något vis att hitta själen i vandring. Det är så vackert att det gör ont. Under måndagen fanns vigselförättare Sofie Jugård på plats hela dagen för att genomföra ”walk-trough” vigslar med den fantastiska utsikten från Alesjaure.

Äntligen ser vi Checkpointen vid Alesjaure

Vackra Alesjaure. Med smaragdblått vatten, bastu och scenic views över landskapet. Utan att överdriva har jag tältat, och borstat tänderna, till den vackrast tänkbara utsikten.

Alesjaure - utsikt från tältplatsen trevligt att borsta tänderna till denna vy

Här slog vi upp tälten på kvällen. Utan att överdriva kan jag säga att denna utsikt kommer på topp tio av alla utsikter jag borstat tänderna till. Det är detta som är belöningen efter en långa och stundvis smärtsam vandringsdag. Det som gör det värt mödan och det är detta jag kommer minnas om tio år. Smärta försvinner men minnena av att vara här – de kommer finnas kvar.

Utsikt från dasset i Alesjaure

Ännu en scenic point. Från utedasset! Inte otrevligt alls. Det är här jag är lycklig. No pain – No gain!

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sitemap-1sitemap-1sitemap-3homesitemap-2sitemap-1sitemap-7sitemap-2sitemap-1sitemap-4sitemap-1sitemap-9sitemap-2sitemap-3sitemap-4sitemap-5rsssitemap-8sitemap-1sitemap-1sitemap-3sitemap-3sitemap-2homesitemap-3sitemap-9sitemap-7homesitemap-5sitemap-6rsssitemap-3sitemap-5sitemap-3sitemap-6rsshomesitemap-3sitemap-5rsssitemap-3sitemap-6sitemap-8sitemap-4sitemap-7rsssitemap-4sitemap-10rsssitemap-4sitemap-3