Fotsulorna viskar det förflutnas historia – Angeliqa Mejstedt

Smyger runt i morgontyst fäbod med bara fötter mot trä som berättar flera livstiders historia.
Kall, hård marmor lika svart som tjärnar i höstnatten.
Omsorgsfullt vävd trasmatta värmer i sin kontrastrika omfamning.

Jag är ett med alla sockbeklädda fötter som smugit här innan mig.
Ett med alla själar som i denna fäbod skyddats mot årstidernas obönhörliga rytande.
Nakna fötter. Lämnar inga utropstecken. De är bara på besök för en liten stund.

I en verklighet lika flyktig som horden med renar på fjället.
En sekund är jag evig. Sen bryts magin av kaffemaskinens mullrande i köket.

Författare

Kommentera

Spara