”Give a girl the right shoes and she can conquer the world”

När jag tar på mig vandringsbyxorna och snörar på kängorna fylls hela kroppen av en speciell känsla. En blandning av förväntan, lugn och styrka. Jag ska ut till mitt rätta element. Naturen. I mina vandringsbyxor går jag rak i ryggen, med bestämda steg och tydligt mål för dagen. Jag får nya sinnen så snart jag knutit på mig kängorna; jag ser detaljer som frosten runt löven. Jag lägger märke till olika dofters skiftningar ute i naturen; de regnvåta granarna eller solvarma jordstigarna lämnar ifrån sig en naturlig parfym som stannar med mig länge. Jag hör hur vinden försöker stöka om i naturen, känner den riva mot min kind. Och då känner jag mig levande. Ute i naturen är jag närvarande i mig själv, i min omgivning och i stunden som är just då. Något som jag har så svårt att hitta till i stan där jag slits mellan intryck, åtaganden, buller, brus och måsten. Naturen är för mig lika dragande eller beroendeframkallande som den värsta tänkbara drogen, där hittar hjärnan lugn och ro, där har jag tid att fundera och där är jag mig själv. Det finns inga invanda roller, vakande ögon eller krav på prestation.

Vandringskängorna vilar i hagen
Rast och vila – dags att känna det gröna gräset under fötterna.
Ofta hittar jag lösningar, svar och idéer när jag är ute och går. De kommer till mig efter en tre-fyra kilometer. Då har jag hunnit släppa alla tankar som jag tog med mig ut på promenaden, och i takt med att jag andas in den friska luften fyller jag på lungorna med kraft och i takt med varje andetag som går ut släpper jag taget om någonting jag inte längre behöver. Sedan kommer de där tankarna jag aldrig kan pressa fram. Som slutsatsen på min kandidatuppsats eller vilken väg jag ska gå vid ett riktigt ordentligt vägskäl. Det är hikefulness för mig. Vart och hur fyller du på energi?

Kommentarer

  1. jag skriver under på vartenda ord. jag älskar den där känslan. den bygger stolthet och självsäkerhet, men också ödmjukhet och respekt. naturen alltså – så fantastisk!

  2. Precis så! Jag älskar att mjag känner på mig på samma gång så härligt liten och så tuff och stark när jag är ute och äventyrar i skogen eller på fjället. Mitt bästa alla kategorier 🙂 Vad fint och bra du har beskrivit det, ett riktigt powerinlägg!

  3. Agneta i Enköping

    Du beskriver det så fint, den där underbara känslan av frihet, lugnet och dofterna, tankarna som faller på plats, insinkter och idéer som kommer till en! Har upplevt det så ofta och längtar ständigt ut i naturen, ut på vandring!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *