När jag tänker på den ultimata känslan av frihet. Då handlar det om att leva för dagen. Följa de där fina viskningarna av det oplanerade äventyret som lockar. Det handlar om att känna vinden riva i håret. Att svänga av på den okända vägen. Sitta med bara fötter vid sandstranden. Doppa händerna i havet. Äta munken med chokladtopping och strössel. Låta hjärtat styra.

Längs med stillahavskusten mellan San Francisco och Los Angeles löper Highway One. Förmodligen en av världens mest kända körsträckor. Den är allra bäst att köra norrifrån och söderut för att få så bra utsikt som möjligt från bilrutan utan att störas av skymmande trafik.

  Jag bilade från några avkopplande dagar i San Francisco ner mot Los Angeles där flyget hem skulle gå. Längs vägen både jag en natt i Santa Cruz, stannade vid stränderna och tittade på fåglar och sjölejon, lekte med handen i vinden ut genom bilrutan och sista stoppet blev en natt och två dagar i Santa Monica med piren och tivolit innan storstadsbruset i Los Angeles

Författare

Kommentera

Spara