I veckan storcooprade jag 500 kilometer från Umeå och hem till Västerås.

En färd som tog mig förbi en loppis full utav fiskeutrustning och uppstoppade fåglar i närheten av Härnösand och ett ovanligt retro lunchställe som hette Highway och som kändes som att kliva rätt in i Grease. Så med mitt tvådagars lockade hårsvall skred jag runt där i mina kängor och låtsades för en stund att jag var i en annan tid. Bland barbord och röda skinnstolar. Färgglada kaffeburkar.

Fler anlendingar till att tiden känns som att den stått still. För ynka 85 kronor fick jag kaffe, kaka, frukt, sallad och lunchbuffé. Och något som gjorde mig prick hur glad som helst var att de idag serverade kokt potatis och torsk i äggsås. Det finns inget jag längtar så överbövelen mycket till som just kokt potatis när jag är ute och far på mina långtbortaäventyr. För då får jag ta lite vad som finns och ofta innebär det konstiga friterade saker eller frystorkade saker eller så.

 

Författare

Kommentera

Spara