Jag kastar en utmaning till dig idag: Gå så sakta du kan. Så s a k t a du kan i fem minuter varje dag. Och känns det som att uppgiften stressar dig. Då får du i uppgift att gå på sådär sakta i tio minuter varje dag.

Foto: Lousie Forslycke Garbergs

Jag levde förra vintern, våren och sommaren i ultrarapid. Till den grad att jag inte längre visste vart jag befann mig när jag vaknade mitt i nätterna. Tills det blev hål i själen. Det fick bli en dyr läxa om att göra rätt sak på rätt sätt. Börja förstå att världen kommer stå kvar hela mitt liv, men mitt liv kommer inte vara varken särskilt värdefullt eller långt på det där viset. Hård sanning.

Så min utmaning i höst är att landa. Grunda. Hämta kraften från den där platsen jag vet är så viktig. Jag går utan att ha en riktning som mitt enda mål. Jag som predikar att vandra med mål, att ta ut kompassriktningen. Nu får jag leva baklänges, för jag har haft för många mål, för mycket riktning, gått i för snabb takt med för tung packning.

Jag har ett mål varje dag: Att gå ut utan syfte. Känna vinden. Känna på barken. Doppa handen i vattnet. Känna hur det känns igen allt det där som inte känns som det brukar. Se hur naturen förändras dag för dag. Mitt mål är planlösheten.

Hur utmanar du dig i höst? Utmanande topptur, spännande äventyr eller mer vardagslandning?

Författare

5 Kommentarer

  1. Fint skrivet! Och ja, mitt mål är också att kunna ge och göra allt jag vill utan att det blir för mycket. Hitta den balansen, för det är viktigt!

    • Åh, det ger ju så mycket att få vara i sitt rätta sammanhang, ge till andra och framför allt att ha möjligheten att driva frågor och utveckling som ligger varmt och nära om hjärtat. Kanske är det för att det finns så mycket glädje och kärlek och vilja som balansen blir lite extra svår. När en är hög på livet och glömmer känna efter i farten av allt härligt. Skickar varma fredagshälsningar för ett härligt och roligt liv med balans och återhämtning i alla former.

  2. Så viktig påminnelse. Jag behöver sätta en del mål för att må bra, men en del mål kan också vara att träna mig i planlöshet. Som att ta en promenad utan att tänka på klockan och meditera mer. Det behövs under studietiden, när kraven är höga nog i vardagen.

    • Åh, jag håller verkligen med en viss mått av mål är ju superviktigt och bra för att veta att man inte slösar energi på att vandra planlöst. Men det borde vara prick lika viktigt att planera in och prioritera planlösheten. Men där slarvar jag. Där tar det emot och blir jobbigt och därför måste jag påminna mig om det där enkla, ofta som är så hjärtebra 😀 Önskar dig en riktigt härlig höst! Stor varm kram

  3. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK 37 | vild murgröna och höstljus. | REAKTIONISTA

Kommentera

Spara