Jag har alltid varit en sådan som pendlat i vikt. Som hatar att gå på gym, men älskar choklad. Det enda som fungerat för mig i träningsväg är funktionell träning, som gym, kampsport och friluftsaktiviteter där träningen kommer inbyggd i en upplevelse, där jag dag för dag blir lite smidigare, starkare, vigare. Jag drivs av lust och delmål och behöver kunna variera träning efter mig inte puttas in i en mall som de många lagidrotter jag försökte mig på i mellanstadiet.

Jag har alltid älskat att gå. Alltid gått långt och länge och gärna. För några år sedan tog jag steget till att börja pilgrimsvandra. Längre än någonsin. Hitintills har det blivit två långa pilgrimsvandringar och efter dem har jag förändrat min relation till min kropp.

Att kunna vandra långt var för mig en överraskning. Jag hade räknat med att få åka hem efter ett par dagar, men kroppen gick och gick och blev starkare. Utvecklade nya muskler. Gjorde mig stark på insidan både av kroppen och hjärnan.

Och jag förvånades över hur fort det gick. Hur kroppen var så helt med på noterna.

De här vandringarna har fört med sig något. En nyvunnen respekt för min kropp.

Jag älskar min kropp. Hur den skapar nya möjligheter. Hur den jobbar med mig.

Och jag har gett mig själv ett löfte. Att jag ska vara lika sjysst mot min kropp som kroppen är mot mig. Jag ska säga tack till den. Jag ska tanka den med saker den behöver. Jag ska ge den alla förutsättningar för att vara med mig länge till.

Ibland vill mycket hjärnan mer än kroppen och då är det mitt jobb att lyssna på de fina, fina signalerna. Att inte trassera gränsen för vad som är möjligt. Det går att låna lite, hålla ihop en kort stund, men snart väntar annars skador, ohälsa och sjukdom  Så det måste starta med basen. Lägga grunden. Lära sig alfabetet innan det går att skriva poesi. Så jag tackar kroppen för varje steg vi tar. Tillsammans.

Har du långvandrat? Har din syn på kroppen förändrats efter det? Hur var det under tiden och hur var det att ställa om dig till att komma hem igen? Skriv gärna i kommentarsfältet. 

Författare

7 Kommentarer

  1. Ja! Jag fann vandringen med mitt ex och har sedan dess varit fast. Har alltid pendlat i vikt men att hitta vandringen och inse att kroppen kan jag gett mig ett så mycket mer avslappnat förhålla de till min kropp. Jag älskar det. Precis som du har jag dock svårt att träna om det inte också ger en upplevelse. Som nybliven singel har jag därför nu införskaffat kompass och varm sovsäck och ska bege mig ut till höga kusten. Har du funderat på att börja organisera vandringsresor av olika slag? Hade så gärna joinat. Eller gör du det kanske redan och har jag missat det i så fall. Är ingen extremsportare utan gillar fina vyer, lugn i själen och en lagom utmaning. Heja dig!

    • Hej! Hejja dig som slår slag i saken och tar saken i egna händer där ute på leden. Höga kusten bjuder på massor utav härlig vandring 😀

      Jag tipsar väldigt gärna om Vandringsbloggen Community på Facebook – det är en kompisförmedling för vandringsintresserade som finns i varje län i Sverige och som en särskilld grupp för friluftssinglar som vill vandringsdejta. Sök så hittar du alla grupperna som idag samlar över 12 000 personer online i vandringsgemenskap. Vanliga människor som älskar att vara ute och bjuder med varandra till sina favoritställen 😀

      Hoppas du hittar allt du söker.

      Allt gott och varma peppkramar
      Angeliqa

  2. Vilken bra insikt! Tänk att ha en kropp som funkar och ben att gå med! Inte alla förunnat! Klart man ska älska sin kropp.
    Och att det är SÅ viktigt att vara snäll mot och ta hand om kroppen inser man när man blir medelålders.

    • Åh, det vet jag mer än väl tyvärr. Önskar en stark, frisk och hel kropp som håller för många fler år av äventyr <3 Allt gott!

  3. Det är egentligen inte så konstigt att din kropp svarade positivt på din vandring. Vi är genetiskt betingade att vandra över stora sträckor så din kropp minns egentligen bara vad den är gjord för. Det förtar naturligtvis inte på något sätt din prestation att gå långt och länge.
    Det är personer som du som delar med er av era upplevelser som gör att flera kanske får upp ögonen för detta underbara sätt att förflytta sig.
    Bra jobbat!

    • Ah, det har du rätt i! Vandring är lika naturligt för oss som att andas. Det MÄRKS verkligen som du säger på kroppens respons. Aldrig är den mer hel i själen och starkare. Vilken frihet. Tack för din fina kommentar och allt gott önskar jag dig!

  4. Det här behövde jag nu. Jag är så sorgsen över hur min rörelseglädje nästan helt försvunnit i min utmattning och med de krävande studierna som gör mig alltför stillasittande. Jag ska verkligen ge mig på det där med att gå mer. Jag älskar att gå, och att springa, och att använda kroppens egen förmåga att bygga muskler.

Kommentera

Spara