Dagboksanteckningar från ett år tillbaka. Augusti 2017.

Jag har precis flyttat. Det är kaos överallt just nu.

Eller inte överallt. Jag har packat upp alla lådor utom två. Jag har pyntat med filtar, prydnadskuddar och ljusstakar. Hängt upp gardiner i sovrummet så att det ska vara mysigt att sova. Klätt köksskåpen med hyllpapper. Men det saknas liksom en hel del annat. Som gardinstänger som behöver skruvas upp, lampkontakter som behöver skruvas och lampor som magiskt behöver hittas.

Lägenheten är sliten. Den har bruna korkgolv och ledsna tapeter.

Ergo: Senaste veckorna har jag googlat tapeter. Drömt om färger, mönster, harmonier. Besökt flera tapethandlare och klappat på tapetstrukturerna. Hållt upp rullar framför spegelväggen. Pratat med personalen om förarbetet.

Så kom det sig till slut att jag kom till en tapethandlare som gjorde handtryckta tapeter. Perfekta för min 50-talslägenhet.

Men tre gånger under besöket så tittade han på mig och sa: ”De här är dyra. De här kostar jättemycket pengar.

Hur ser man egentligen ut när man köper dyra tapeter? 

Ja, det var sådana saker jag gick runt och funderade på då. Hur ser man ut för att bli betrodd att investera i de finaste och dyraste tapeterna. Sådana där varje våd är ett konstverk. Sådana tapeter som gör att det känns som hemma att komma hem. Men jag listade ut det under det där året som följde. Att lyckan sitter ju inte i tapeterna utan vad som händer mellan tapeterna. Vilka människor som finns där. Vilken känsla jag skapar för mig själv och för andra. Vad jag spikar upp på tapeterna. Allt hänger ihop. Och slutresultatet – ja det har jag skrivit om här: Välkommen hem till min gata i stan – naturnära inredning och hur jag känner mig som hemma!

Författare

Kommentera

Spara