När jag var liten drömde jag om att bli pilot och upptäcka världen. Långt ovan molnen och i fjärran länder.

Jag gjorde allt för att förbereda mig för min framtida karriär. Läste böcker om flygplan. Såg varenda film jag kom över om piloter och andra världskriget. Ansökte till pilotprogrammet vid gymnasiet fast jag saknade rätt mattekurser. Gick med i en del av Hemvärnet för att öka chanserna att få bli stridspilot. Efter två år i Frivillig Befälsutbildning blev jag hooked av fotförflyttning istället och sedan dess har jag traskat och gått mest överallt dit jag ska.

För det är jag oändligt tacksam för jag vet inget bättre sätt att möta natur, människor och mig själv än just till fots. Inget annat färdsätt ger så mycket upplevelse längs med vägen. För om jag tänker tillbaka till de finaste minnen jag har – då är det inte de jag tänkt ut i förväg och sedan gjort, utan det är de där spontana händelserna, oväntade upplevelserna och överraskande ”shit vad händer nu” som kommer på köpet. Allt det som inte går att planera för. Som människor jag träffat när jag gått bort mig, vattnet oplanerat tagit slut, utrustning gått sönder. Människor jag delar matbord eller härbärge med. Någon som jag mött som vandrat i min motsatta riktning på fjället och stannat och pratat med. Jag är så glad att jag blev fotfrälst istället för flygfrälst. Jag behöver aldrig be ett torn om lov att få varken starta eller landa, eller rita en färdplan på förväg. Vilken lyx!

Vad drömde du om som barn och vad blev det av drömmarna?

Bilderna kommer från mitt besök utanför Linköping Flygvapenmuseum.

Författare

3 Kommentarer

  1. Oväntat, fast ändå inte för nog är det en längtan efter frihet och utmaning. Jag är en fotvandrande mamma med en pilotdrömmande dotter. Och jag kände direkt igen DC3an, var där med min dotter i måååååånga timmar.

    • Åh, den är så vacker DC3an 😀

      Skicka mina varmaste hälsningar till din drömmande dotter – finns ingen härligare känsla än att vara bland molnen om än bara i tanken för en stund!

  2. jag drömde om att bli brandman eller bagare. märkligt nog var jag först ihop med en pyrotekniker och nu en fantastisk man som bakar som ett riktigt proffs. så kan det också bli!

Kommentera

Spara