Kärlek bortom tid och rum

Jag kan sitta långa stunder och bara stirra på honom när han sover. Det kommer över mig ett lyckorus som inte går att beskriva med ord när jag ser hur han kurat ihop sig som en liten boll uppepå trasmattan som han omsorgsfullt snurrat ihop till ett litet fort på golvet i hallen. Jag tittar på hur han ibland rör benen i sömnen som i galopp. Jag tror han drömmer om att springa fritt på de vita vidderna i Jukkasjärvi. Med vinden vinandes i den tjocka vinterpälsen.

Vandringshunden Taivek

När han kommer smygandes upp vid min sida när jag sitter och skriver vid datorn och lägger en lätt tass på mitt lår. Då kan jag inte låta bli att klappar hans mjuka, fina hårstrån bakom öronen och stryka honom under hakan. Så sitter vi länge tillsammans. Sen diaréebajsar han utanför en av stans finaste restauranger. Uppepå en sten. Inför alla restauranggäster. Då är vi på status quo igen. Taivek – Angeliqa 1-1.

Golfare undanbedesn

Icke betalande gäster och hundar undanbedes på golfbanan.

Kommentarer

  1. Åh vad jag känner igen det där. Efter 6 år med mina små ludna troll så sitter jag fortfarande och tittar på dem när de sover och nästan exploderar av kärlek. Eller stirrar mig blind på deras små tassar när de går eller de små nosarna som nyfiket letar efter nya spännande dofter, som ofta visar sig vara något mycket äckligt och illaluktande, men ändå. Djur alltså, vad vore livet utan dem :’)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *