Klimatångest. Så har den kommit att knacka på hos mig också. Börjat göra sig hörd och bli en sån där lite obehaglig följeslagare som ligger och skvalpar i bakhuvudet och allt oftare pockar på uppmärksamhet. Och jag är inte ensam.

Var tredje ung kvinna känner sig olycklig på grund av klimatet. Samma undersökning visar att nästan hälften av svenskarna tänker på klimatet varje vecka. Men det är fortfarande just unga kvinnor som sticker ut. Som uppger att de faktiskt mår dåligt av tanken på vad som händer med jorden, miljön och framtiden. Samtidigt visar undersökningar att det också är den här gruppen som gör mest för klimatet, exempelvis i termer av förändrade vanor och beteenden kring mat, konsumtion och resor. Mest rädd är också mest handlingskraftig blir således slutsatsen. Är klimatångest, rädsla och dåligt mående det pris vi får betala för att komma till skott och göra skillnad?

Rädsla kan vara en stark drivkraft.

Även om vissa menar att sommarens rekordvärme egentligen inte bör betraktas som ett direkt uttryck för klimatförändringarna, har den på många sätt kommit att bli en viktig symbol för desamma och kanske framför allt ett viktigt uppvaknande. Plötsligt går det inte att blunda längre, när de stekheta dagarna som aldrig tycks ta slut stirrar oss rakt i ögonen. Hotet från den tidigare avlägsna och lite diffusa framtiden, den vi kunnat blunda för och vifta bort, är plötsligt obehagligt konkret. Plötsligt klättrar miljöfrågan upp som en av de viktigaste i det kommande valet. Plötsligt börjar allt fler prata om och engagera sig i hur vi kan göra skillnad. Plötsligt börjar allt fler faktiskt agera.

Rädsla är en stark drivkraft.

Eftersom dåligt mående är ett icke önskvärt tillstånd kommer således också hjälpen som ett brev på posten. Studiefrämjandet har exempelvis anordnat kurser i ”klimatångestterapi”, där en mental coach hjälper deltagarna att handskas med sin klimatångest, i kombination med att en klimatrådgivare ger mer konkreta förslag på förändringar i vardagen.

Är det rätt väg att gå? Eller är det så att vi ska våga låta rädslan vara den starka drivkraft den faktiskt kan vara. När vi ”äntligen” verkar ha fått upp ögonen för vad vi egentligen gör med vår planet, ska vi då direkt terapia bort den? Jag är tveksam. Visserligen finns då det faktum att de som gör mest också är de som mår sämst. De som redan gör insatser för miljön, som har insikt i frågorna och som förstår allvaret också är de som ser vidden av vad som håller på att hända. Rädslan är med andra ord rationell.

Kanske blir då klimatångestterapi ett naivt sätt att försöka återgå till status quo. Till det säkra. Lugnet i att få stoppa huvudet i sanden och blunda. ”Jag är inte rädd. Jag ser inget klimathot.”

Mitt i allt detta står vi alltså nu. Med en klimatångest som blir allt mer påtaglig. Som “drabbar” allt fler. Klimatinsikterna slår emot oss som extra heta och hårda sommarvindar. Jag säger nja till terapi, om det inte handlar om exponeringsövningar. Dra upp huvudet ur sanden och titta på vad som faktiskt håller på att hända. Det går inte att blunda längre. Vi måste göra något.

Då får jag acceptera att sanningen svider, gör ont och skrämmer. Jag får helt enkelt acceptera min klimatångest.

Upplever du klimatångest? Dela med dig av dina tankar, åsikter och funderingar!

Författare

3 Kommentarer

  1. Inte ångest men tänker på klimatet någon gång per dag mer än vad jag gjorde för ett år sedan.

  2. Inte direkt ångest, men känner mig ändå orolig och påverkad av allt som sker på vår jord världen över. Jag tänker mycket på konsumtion, hur jag själv lever, och på hållbar utveckling. Vad kan jag förändra, förbättra för att dra mitt strå till stacken. Hur kan jag använda min blogg till att inspirera andra till att göra förändringar? Jag tycker också att det är viktigt att tala, skriva i positiva termer om det som görs – för så är det! Att må dåligt och få ångest gynnar ingen och definitivt inte Moder jord! Jag försöker tänka positivt – att lita på människors välvilja världen över, samt på att forskningen går framåt som ger positiva resultat för vår gemensamma jord! Världens styrande står inför svåra och viktiga beslut – att enas om hur klimatförändringarna stoppas och vänder i rätt riktning. Och där kan vi alla hjälpa till genom att vägra delta i en konsumtionssamhälle! Många bäckar små…
    Tack för inspirerande blogg och för att du tar upp så många intressanta och viktiga ämnen!
    Varma hälsningar,
    Gunilla

    • Vilken klok och positiv inställning! Som du säger att se till sig själv och hur JAG kan göra skillnad, inspirera och få med andra i goda vanor. Håller helt och hållet med dig om att dåligt mående och ångest inte gynnar någon, även om det är väldigt svårt att hålla modet uppe med tanke på alla larmrapporter som hörs runt omkring oss. Det är lätt att bara se det nattsvarta, kanske så till den grad att en ”stänger av” – vilket ju egentligen är det sämsta vi kan göra. Att ”ignorera” problemen för att de är för jobbiga att möta. Många bäckar små är en mycket god inställning.
      Ha en riktigt fin dag!
      / Emelie

Kommentera

Spara