Ibland måste jag ta ett djupt andetag.

Tänka om och om igen: Nu är inte alltid.

Till exempel när det är dags att storhandla eller åka på ett möte nere på stan.

Jag trivs så förbövelen bra när det är lugnt och tyst och saker får ta den tid den tar. Ord får växa fram i sin egen takt. Där tystnaden inte är skrämmande. I friheten under bar himmel. Men det är en utopi att ha det så alltid. Och kanske, kanske gör kontrasten mellan dessa ytterligheter gör att de där stunderna ensam ute i naturen uppskattas så mycket mer.

Stadspepp: 33  saker jag ändå älskar med att bo i stan

Ibland lyssnar jag på skön musik i hörlurar, andra gånger frågar jag snällt om jag får klappa en tax jag möter på vägen. Ibland tänker sjunger jag lite tyst för mig själv och ibland ler jag mot främlingar, bara för att se om det fortfarande finns någon form av mänsklig interaktion i mer spontan form kvar. Hemma i Västerås kan det finnas leenden tillbaka, i Stockholms tunnelbana är det tveksammare på den fronten.

Lyssna: Vandringsbloggens egen spellista (Spotify)

Vad du än gör idag – ute eller på stan så hoppas jag att du har det riktigt bra och att du tar hand om dig.

Författare

2 Kommentarer

  1. Önskar så att det fanns mer av de där spontana leendena mellan främlingar i Sverige, framförallt i Stockholm där det är en rejäl bristvara. På Bali nu så tankar jag energi av alla mängder av leenden som omger en konstant. Och det är så underbart och vackert.

Kommentera

Spara