Kristina Paltén är skräckslagen när hon 2015 tar flyget till Iran för ett två månader långt löparäventyr. Hon ska springa genom Iran. Ensam. Hon gör det för att utmana sig själv och sina rädslor. Hon klarar det. Samtidigt kan hon konstatera att hennes syn på vad rädsla är och vad hon är rädd för har förändrats i grunden. Resan genom Iran har nu blivit en bok: Den rädda löparen. Vi ställde fem frågor till Kristina om bokskrivande, motivation, rädsla och löpning.

Beskriv platsen där du skrev största delen av din bok!

– Vi satt i café Ritornos härligt slitna lokaler vid Vasaparken i Stockholm och lyssnade på servitören som varnade stamgästerna för P-lisorna, såg på de vithåriga damerna som delade på en flaska vitt till lunch och ungdomarna och männen som arbetade vid sina datorer. Efter en tid kände vi igen de flesta och de flesta kände igen oss. Orsaken att vi hamnade där var att Desirée, min medförfattare, hade sin yngste son på ett dagis i närheten och det var praktiskt för henne. Hädanefter kommer Ritorno alltid att ha ett guldskimmer omkring sig,

Du har slagit världsrekord på löpband och sprungit genom Iran på egen hand – varifrån kommer drivet och motivationen att fortsätta framåt?

– För mig har min löpning – och resten av livet – oftast handlat om att utvecklas som människa – att lära känna mig själv, upptäcka hur kapabel jag är och lära mig hantera mig på bästa sätt. Det handlade världsrekordet om och även Iranlöpningen. Iranlöpningen hade dessutom dimensionen att jag ville påverka världen. Jag var less på främlingsfientlighet, vilket enligt mig bygger på rädsla mellan människor, och jag ville hellre ha en värld där vi litar på varandra och tycker om varandra och gör det som är gott för varandra. Det var för att ifrågasätta fördomar – kan en ensam kvinna verkligen springa genom ett muslimskt land med sharialagar – och för att verka för tillit mellan människor som jag gjorde min löpning. Jag visste så klart inte om det skulle fungera och det är det tillit handlar om – att vara sårbar utan några som helst garantier. Det är i sårbarheten magi händer!

Din bok heter ”Den rädda löparen”. Förändrades din syn på rädsla under resan genom Iran?

– Alla gånger. Rädsla är mångfacetterad. Det finns ”bra” rädsla som hjälper mig att planera och förbereda mig så gott jag kan, för att försäkra att jag lyckas med det jag satt mig för. Sen finns det ”destruktiv” rädsla, vilket är rädslan som låser in mig och hindrar mig från att leva det liv jag vill ha. Jag upptäckte att de rädslor jag hade inför iranlöpningen – att bli misshandlad, våldtagen, satt i fängelse – inte hade något alls att göra med verkligheten som mötte mig i Iran, utan väl i Iran var istället min största rädsla att jag aldrig skulle få vara ifred. I Iran är gästen vän till Gud och man lämnar inte vännen till Gud ensam och jag har ganska stort behov av ensamhet… Sen märkte jag när jag kom hem att jag faktiskt blev rädd för när jag fick mycket uppmärksamhet för löpningen jag hade gjort. Det var oväntat. Men jag tror det är så med livet – det finns alltid nya saker att upptäcka hos mig själv och lära mig hantera. Det är så jag växer.

Vad betyder löpningen för dig?

– Allt! Vardagslöpning är en metod för att må bra både rent fysiskt och även mentalt, jag sover bra, äter bra, skiter bra och tankarna kommer till ro när jag springer. Det är också ett sätt att njuta av naturen, umgås med vänner, lära mig mer om mig själv. I dagsläget har det faktiskt blivit så att det är löpningen som ligger till grund dels för min livsfilosofi och även min försörjning. Jag lever på att tala om de upplevelser löpningen ger mig och det är enkelt att dra paralleller från löpning till livet.

Hur ser framtiden ut? Vad har du för planer och drömmar?

– Jag hoppas det blir fler böcker och fler berättelser. Jag har upptäckt att jag gillar utmaningen i att väva ihop en historia, om än det är frustrerande och svårt ibland. Jag hoppas det blir fler resor och äventyr, jag lär alltid nytt på dem. Jag har inget spikat i dagsläget utan jag befinner mig i mellanfasen, den fas då nya idéer kläcks. Det ska bli spännande att se vad som kommer härnäst.

Om Kristina Paltén:

Kristina Paltén Ensam genom Iran
Foto: André Larsson

”Kristina Paltén är äventyrare, ultralöpare, föredragshållare och författare. Hon är den första kvinnan att ensam springa genom Iran, en sträcka på 184 mil. Kristina har med vännen Carina Borén tidigare sprungit från Turkiet till Finland, en sträcka på 326 mil, och därefter paddlat 50 mil hem till Stockholm. På meritlistan finns även världsrekordet på löpband där Kristina sprang 323 kilometer på 48 timmar, samt det svenska rekordet i 6-dagarslöpning på 668 kilometer. Kristina är i grunden civilingenjör i materialfysik och har 18 års erfarenhet som projektledare och chef. Kristina Paltén har tidigare skrivit boken Tänk om jag klarar det? som handlar om hennes världsrekord på löpband.”

Läs mer om Kristina och följ hennes äventyr på palten.se, @kristina_palten på Instagram, Kristina Paltén på Facebook och @kristinapalten på Twitter.

Fler inspirerande boktips från Vandringsbloggen: 23 böcker du inte får missa i sommar

Författare

2 Kommentarer

Kommentera

Spara