Las Vegas är möjligheten och drömamrnas stad. Bilfärden hit från San Diego tog 7 timmar och jag kliver ur bilen på det största hotell jag sett. MGM. Fast det är billigt så får jag inte ens parkera bilen själv. Det gör en yngling med pigg uppsyn. I hotellets foajé möts jag av ett gigantiskt gulddragerat lejon instängd bakom röda sammetsstängsel i en boxningsarena. Det framgår aldrig riktigt hur det här hänger ihop med någonting och kanske är det just den Las-Vegas-Logiken som fortsätter följa med mig. Bara det är storslaget så är det rätt.

Min snabbversion av Las Vegas stavas överflöd. Överflöd av mat, casinomaskiner och lättklädda dansare och danserskor. Det känns som att kliva rätt in i ett nytt land där det inte finns regler. Ungefär samma känsla som första föräldrafria festen när alla inbjudna föråt sig på tacoskal och smält ost. Första dagen i Las Vegas går jag ut på huvudgatan The Strip. Passerar ett miniatyrland av alla världens sevärdheter, går förbi Ceasars Palace och en hel rad Casinon. Ligger och solar någon timme vid poolen på ett hotell.

Efter ungefär fyra timmar inser jag att this is it. Allt vad jag sett om Las Vegas på film kan sammanfattas på dessa timmar. Det är ett par gator upp och ned. Ett pyttelitet gytter som filmats från alla tänkbara vinklar men som egentligen inte är så mycket att utforska.

Det är kul att ha varit här men efter två nätter på det stora hotellet med aldrig sinanade skaldjursbufféer så är jag mer än nöjd att få komma vidare mot platserna som är hela anledningen att jag åkte över atlanten. Nationalparkerna. De närmsta dagarna och veckorna har jag noga i excellark planerat in Yellowstone, Yosemite och Bonneville Saltflats. Men först väntar Grand Canyon och en bilfärd längs route 66.

Författare

Kommentera

Spara