Fick en fråga via instagram nyligen som löd: ”Vad fick dig att våga starta eget företag? Så coolt och modigt =)”

Livet kommer till en gräns när vi måste börja välja med omsorg. Omsorg om sig själv. Omsorg om livet. Och på så vis även omsorg om alla i sin omgivning – vänner, familj och partner. Det går inte att pressa in mer och mer saker. Knyckla ihop sig själv för att passa in. Det ensa som är vägen vidare vet jag nu i efterhand är att skala bort. Skapa utrymme. Vandring blev min väg.

Jag kände i hela mitt hjärta att livet jag levde skavde och att jag behövde en förändring. Jag visste ungefär vilka delar jag skulle behöva för att må bra på sikt och skapa livet jag ville ha. Jag visste defintivt att att jag ville leva min vardag närmare naturen, men jag visste inte om mitt mål var att bo ute på landet eller hitta ett jobb nära naturen. Jag visste inte hur det skulle gå till i detalj eller vilka steg som skulle ta mig dit – men efter två pilgrimsvandringar tvärs över Norge/Sverige och Spanien så föll bitarna på plats. Jag startade eget och sa upp mig från min tillsvidaretjänst morgonen efter jag kom hem från 30 dagar längs med St Olavsleden.

Släpp taget om allt du inte kan förändra.

Jag kan inte göra mina dagar längre. Men jag kan göra dem bättre. Jag kan välja att ge mina dagar innehåll av kvalitet. Mer utav sådant som gör mig hel som människa. Det är inte att vara egoistisk eller egocentrisk. Jag hävdar att det är att ta ansvar för sig själv. Och det gör att jag kan vara den som har energi och kraft att ge vidare till andra.

Att göra en förflyttning kräver både mod och styrka. Jag ältade, velade, funderade. Det var bra för jag såg alla de där hindren och motgångarna jag skulle kunna möta på vägen. Men jag valde också att skapa en plan för vad jag skulle göra om de uppkom. Jag såg till att ha en buffert med pengar under uppstarten för jag visste att det tar tid att få fasta klienter. Jag visste att jag behövde skaffa mig tillräcklig kunskap inom för mig nya områden i och med att jag skulle byta både yrke och bransch. Men jag var också beredd att göra allt det hårda jobbet systematiskt och över lång tid för jag visste att det skulle ta mig till ett liv utformat så som jag ville leva det. Ett liv med flexibilitet och frihet i tid och rum. Där jag skulle bli min egen chef och ha världen som arbetsplats. Där min ryggsäck skulle innehlåla mitt kontor och fjällen mitt konferensrum.  Jag beslöt mig för att inte vara den som vara pratar i år efter år om en förändring som inte blir av.

Men förändring är jobbigt. Fysiskt. Psykiskt. Praktiskt. Både för en själv men också för alla i omgivningen. Vilka roller har du?  Jag kom på att jag var fast i en hel massa olika roller alla med sina förväntningar och krav. Nu kommer de där jobbigaste frågorna som jag betade av i slutet av El Camino. Lever du livet du lever just nu för att du valt det livet? Eller lever du ett liv som råkat hända dig eller kanske ett som

Var förändringen du vill se.

Alla vi människor är vanedjur. Vi tänker samma tankar om och om igen. Gillar det förutsägbara. Att riva upp och förändra går emot mänskliga uppbyggnaderna på minsta cellnivå. Till och med den bästa av förändringar river ju upp i alla fall mitt innersta. Minns så väl när jag flyttade in i min drömlägenhet med eget badkar och mindre pendlingstid. Det var en förbättring men ändå tog det tid innan jag verkligen kände mig hemma.

Jag vet att när min nyfikenhet inte går att stilla. När jag inte kan släppa tanken på något. Då finns inga alternativ än att söka upp förändringen fastän jag är livrädd- Och det var precis det som drev mig att starta eget. Jag ville inte vara kvar på en plats där jag levde för helgerna och de fem semesterveckorna. Jag ville leva varje dag. Ha ett liv jag inte behövde semester ifrån. Och om jag skulle dö en onsdag i regngrått februari så skulle jag fortfarande göra det med ett leende av att veta att jag levt det liv jag ville leva.

Författare

Kommentera

Spara