Life Design – Om att välja livet

Jag har valt livet på alla sätt man kan välja livet. För mig handlar det om att ge utrymme till vad som är viktigt på riktigt. Att hitta balansen mellan att hålla fast och genomföra mot alla odds i relation till att helt släppa taget och alla nyanser mellan ytterligheterna.

Ikväll tänker jag på livet och livets alla beståndsdelar.  Jag har den otroliga lyxen att ha valt mitt boende, mina vänner och min arbetsvardag. Jag kan jobba vartsomhelst ifrån i hela världen vilken tid på dygnet som helst. En hissnande tanke. Spännande tanke. Den triggar möjligheter. Det är möjligt för att jag valt bort saker som att titta på ändlösa tv-serier och läsa katastrofnyheter på nätmagasin. Det har gett space över till att skapa det jag istället vill ha mer av – att driva den förändring jag vill se på olika fronter.

Just nu väljer jag att landa efter en intensiv ressommar vid matbordet fyllt med tända ljus och timme efter timme med det jag älskar allra mest. Att skriva och redigera bilder.  Så därför kom jag att tänka på det här med att ta tag i sitt liv och designa det – för fem år sedan hade jag aldrig anat att jag skulle hamna här, att det var en realistisk möjlighet. men massor, massor med små aktiva val har gjort förändringen och den här vardagen möjlig och även om resan varit och på många sätt är vindlande så vill jag aldrig byta ut den. Att vara egen är att vara i ständig rörelse, utveckling. Se nästa steg, följa hjärtat, hitta flowet.

Att sätta sin kompassriktning är så otroligt viktigt. Allt kan inte hända på en gång – att bygga karriär, hitta drömboendet eller vilka mål som nu ligger under bearbetning och utveckling. Men det gäller att veta när de rätta möjligheterna kommer smygandes förbi. Att då ha modet att våga ta chansen när den kommer. Även om det känns läskigt att tappa fotfästet litegranna. Även om Den Stora Osäkerheten känns överväldigande. Även om det spökar känslor som Är det för tidigt och är jag redo? Jag omfamnar rädslan – viskar att du är bara ett virrvarr av tankar. Hjärtat guidar rätt och universum håller mig om ryggen. För förändring är otäkt, det ligger lika inbakat i den mänskliga själen som det faktum att vi är av naturen lata (som PT-fia lärde mig i lördags). Så med stöd av det jag vet är min riktning får jag sedan fatta beslut – hur jämellens orimligt jobbiga de är att ta så är det bara att beta av dem ett efter ett för att så småning om kunna skörda frukten av självförverkligande. 

Jag vill inte leva mitt liv och ångra att jag inte tog chanser som kom. Att jag fegade ur i sista sekund. Aldrig fick prova. Det gör att jag många gånger får obekväma nej, att jag ofta får tugga både gräs, jord och grus. Men i slutändan hade jag inte velat ha det ogjort. Misslyckande – om vi nu ska kalla det så – är läxor, lärdomar för framtiden. De definierar mig inte som människa. det definierar bara just den specifika situationen vid det specifika tillfället. I början av mitt egetföretagande blev jag ledsen varje gång jag fick nej – sen lärde jag mig att det handlade mer om helt andra faktorer – ofta helt utanför min påverkan. Den som orkar resa sig flest gånger står till slut som vinnare, det handlar ibland mer om pannben än faktisk teknik. Finslipad teknik kommer med tiden.

Superviktigt att sätta mål på alla fronter i livet; karriär, relationer, vänner, fritidsintressen. Vissa kallar det Life Design. Att göra aktiva val. Hur ska det kännas? Vad saknas och vad behövs mer av? Vad fungerar? När är du ditt bästa jag? När ska du hålla fast och kämpa och när behöver du släppa taget? Bygg en stabil grund att stå på så är du trygg även i de värsta ovädersstormarna.

Läs mer: Sätt din kompassriktning – 6 frågor till dig som funderar på att byta karriär

Idag har jag anmält intresse att bli fodervärd för en tax under ett par månader. Det är inte säkert värdarna väljer just mig bland alla de som sökt. men det var ett väldigt viktigt steg för mig i att så småning om nå drömmen att ha en helt egen taxvalp. Det är ett stort ansvar och ingenting jag vill ta förhastat – utan jag vill köra både hängslen och livrem och vara helt säker på att rasen passar mig och uteäventyren – då är det bra att börja med några månaders åtagande och inte 15 år. Ett specificerat, tidsbegränsat, mätbart och avgränsat mål som kunde bli av just nu för att chansen dök förbi. Jag visste min riktning och då var det lätt att räcka upp handen och skrika I VOLONTEEEEER!!!!!

Vad har du senast gjort som varit lite otäkt och utmanande?

Kommentarer

  1. Hej Angeliqa!

    Låter väl bra att börja som fodervärd.. men åt en tax? 🙂
    Själv hade vi i familjen en Irländsk Varghund, på 80-talet. Han hette, Leo, var en meter i mankhöjd och vägde ca 70 kg.. Vi hade han som draghund till barnen när de åkte pulka. På den tiden vandrade vi inte något men han skulle säkert orkat ta hela vår packning på sin rygg om vi bett honom. Han var stark som en kalv..
    För jag tänker så här… när du är ute och vandrar så hade det väl varit bra med en rejäl hund som kunde ta lite packpåsar på ryggen sin? Typ, Siberian husky, eller liknande? En liten tax klarar väl inte så mycket…. och försvinner ner i varje håla efter kaniner. 🙂 Men det är väl bra att testa sig fram till vilken hundras som passar dig och dina behov bäst.
    Lycka till!

    1. Hej Carl! Jättetack för dina tankar – nu är inte mitt främsta syfte med hunden att den ska hjälpa mig att bära saker så jag är jättenöjd om den med tiden kan bära sin egen mat och en liten hund äter ju mindre så jag tror det blir jättebra 😀 Att ha en husky vore också väldigt drömmigt – men då skulle jag behöva bo betydligt mer norröver än jag gör nu.

      Allt gott!!

  2. Satt och nickade hela texten igenom, det hade nästan kunnat vara jag som skrivit den! Håller med dig om att det är superviktigt att sätta mål men också om att våga ändra sig lite och ta andra möjligheter längs vägen. Jag brukar tänka att min plan är spikrak men att den antagligen kommer bli rätt slingrigt i samband med att livet kommer emellan!

    1. Åh, det värmer verkligen att läsa. Vi får nog alltid räkna med att det kommer hända oförutsedda saker och att det finns en föränderlighet i alltets tillvaro. Det enda sättet att möta det är med snälla ögon och ha tillit till att allt som behöver finnas finns där inom en själv. Så jag håller helt med om att planen är spikrak men liksom ändå i slutändan blir krokig som sjutton och tur är väll det för vi lär oss ju varje dag längs med vägen och fattar knaske ännu klokare besult i morgondagen.

  3. Den här texten var precis vad jag behövde höra just idag. Jag blev egen företagare för ett halvår sen och driver ett friluftsföretag för att få göra det jag gillar mest – äventyr utomhus. Idag vaknade jag med den där tanken att kanske jag har gjort ett misstag, kanske jag borde ha ett ”riktigt” jobb, den tanken dyker upp då och då när det känns motigt. Tack för peppet, jag tog åt mig!

    Och vad gäller hund, vi har haft många taxar i vår familj och de är också urstarka och orkar hur mycket som helst. De kanske inte kan bära så mycket, men de äter ju heller inte så mycket. Superbra turkompis! Själv har jag nu en 9 månaders huskyvalp som ska bli min turkompis, känns väldigt spännande eftersom rasen är ny för mig personligen, men hoppas det ska fungera. Hoppas du får bli fodervärd 🙂

    1. Åh, vad underbart glad jag blir av att läsa ditt inlägg, hela inlägget. Det är lätt att tvivla och jag har själv gjort det otaliga gånger – har jag valt rätt, hur dumdristigt och våghalsigt är inte det här? För det är när logiken och hjärnan kliver in och försöker mästra med alla de där ekona av vad som borde vara min dröm, hur jag borde vilja leva vad jag borde jobba med. Så nu tänker jag JAHA så fårt det kommer upp en sån tanke. Jaha, det var intressant. Sen får den flyga vdiare. Fokus på det jag bestämt ska vara fokus.

      Mitt hjärta smälter lite av lycka av att läsa om dina erfarenheter av att vandra med tax. Envisa och urstarka. Det passar min metalitet bra. Vi kommer väll ha dragkamp med varandra mest hela tiden <3 Grattis till nya familjemedlemmen - det låter som en helt fantastisk turkamrat. Tänk vad kul ni ska ha på skidor om några år!!

  4. Jag har jagat rådjur med tax och bekanta har även använt dem på älgjakt. Kanske taxens litenhet ligger i betraktarens ögon och föreställning om att storheten är lika med kroppens storlek. Jag har själv motsvarande erfarenheter av vad som räknas som mänsklig läs manlig storhet och avsaknaden av. Nog om detta men taxen är en underbar ras.

    För att ni inte skall halka på era höst/vinter vandringar rekommenderar jag v armt icebug eller motsvarande.

    Kram på er alla ute i höst/vinter rusket!

    1. Åh, jag har också fått uppfattningen om att det är en stor liten hund med härligt envisa egenskaper. Kul att höra om dina erfarenheter av att ha tax med i naturen!

      Toppenbra tips om att undvika halka – det måste vi alla hjälpas åt att påminna oss om. Det kan gå så himla fort.

      Allt gott!!!

  5. Emma

    Det här behövde jag läsa idag! Tack! Att verkligen se att det är möjligt att leva så som jag vill leva, och jag har inom mig det jag behöver för att göra det, det känns bra. 😀

    1. Jag önskar själv jag hade fått läsa samma sak mycket oftare när jag var i valet och kvalet. Är det en enda sak vandring verkligen präntat i mig så är det just att allt som behövs finns där på insidan och sen får man försöka tysta alla röster i huvudet och från andra ”välmenande” människor man korsar väg med iband och köra sitt race. Önskar dig allt gott och lycka till med allt som ligger franför dig! Hoppas vi får tillfälle att ses snart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *