Linda Åkerberg lever och andas äventyr. Kring sina WIlderness-Stories förmedlar hon berättelser, inspiration och kunskap utifrån de olika projekt och äventyr hon genomför. Ibland är det ”microäventyr”, ibland desto större utmaningar – som när hon bestigit Kilimanjaro, tagit sig till Everest Base Camp eller vandrat Pacific Crest Trail i USA. Linda är med andra ord en guldgruva av erfarenheter och insikter. Därför är jag så glad och tacksam för att hon vill dela med sig av sina bästa tips för hur en förbereder sig inför stora som små äventyr – såväl fysiskt som mentalt. Sug åt er tipsen om bästa packlistan, hur en tacklar motivationsdipparna, hanterar rädslor och den ”Post Trail Depression” som kan dyka upp när en kommer hem till vardagen igen.

Linda Åkerberg Wilderness Stories
Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories

Hur förbereder du dig inför en stor vandring? 

– Det är mängder av förberedelser som måste göras såklart. Framför allt research om vad det är för typ av led och vad man behöver för utrustning, hur det funkar med depåstopp för att fylla på med mat och sådant. Men ofta är det så att hur mycket man än förbereder är det inte förrän man är ute på leden man väl förstår hur det fungerar. Så man behöver inte lägga för mycket tid på förberedelser. Lita på dig själv istället, på att du löser situationen på plats!

Hur gör du med  packningen, världens längsta packlista?

– När det kommer till packning är ju det högst individuellt vad man behöver och att ta fram en personligt anpassad packlista tar sin tid. Under mina månader i USA förändrades min packning väldigt mycket från dag ett till dag 175. Främst plockade jag bort saker jag insåg att jag inte behövde, men jag testade även alternativ till den utrustning jag hade. Vissa visade sig funka, andra inte. Vissa saker fick jag plocka tillbaks i packningen, men det mesta jag tog ur klarade jag mig bra utan. Idag har jag en ”grundpacklista” som jag är väldigt nöjd med och som jag utgår ifrån, sen kompletterar jag med utrustning beroende på när, var och hur länge jag ska vandra.

Hur gör du med mentala förberedelser? Behövs de?

– Absolut, ska man långvandra skulle jag nog säga att de mentala förberedelserna nästan är viktigare än de fysiska. Fysiskt gäller det att ta det lugnt i början och bokstavligen stegvis vänja kroppen vid det fysiska arbetet. Det är den mentala biten som verkligen kan sätta käppar i hjulet. Det första mentala hindret kommer ofta redan i början – att tvinga sig att ta det lugnt, fastän man är så glad att vara iväg att man bara vill gå, gå, gå! Att ta det lugnt är viktigt för inte slita sönder kroppen direkt. Sen är det bra att mentalt gå igenom leden på förhand. Är det något ställe jag tror jag kommer få det svårare med motivationen? Hur kan jag återfå motivationen, finns det något som kan peppa mig? Genom att vara förberedd på det hjälper det en att acceptera motivationsdipparna när de väl kommer. Något som jag har lärt mig under mina vandringar är just att kunna acceptera och vara okej med att det är jobbigt, både mentalt och fysiskt. En tillsynes oändlig uppförsbacke må vara jobbig, men det är bara att ta ett steg i taget och gilla läget. Förr eller senare kommer det gå neråt igen.

Linda Åkerberg Wilderness Stories
Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories

Hur går tankarna under vandringen? 

– För mig är vandring nästan som meditation. Jag älskar att förflytta mig samtidigt som landskapet runt mig förändras. Tankarna kan pendla mellan allt från att ”vad vill jag göra av mitt liv?” till att bara ta in hur fantastiskt vacker omgivningen är. Om tankarna däremot börjar snurra kring ”hur långt är det kvar?” är det lätt att hamna i en negativ spiral där det bara känns jobbigt. I sådana situationer brukar jag rädda mig ur dem med hjälp av till exempel en podcast eller ljudbok.

Är du rädd under dina äventyr?

– Självklart blir jag rädd ibland! Det tror jag alla blir, men det är väl också lite av poängen? Att gå utanför sin komfortzon är superläskigt, men det är också det som gör ett äventyr! Och om det inte är lite läskigt har vi kanske inte tagit oss tillräckligt långt ut? Däremot har mina äventyr lärt mig att acceptera mina rädslor. Jag litar mycket mer på mig själv idag än vad jag gjorde förr. Jag vet att bara jag andas och ser rationellt på situationen, kommer jag att ta mig ur den. Att utsätta sig för sina rädslor är också något av det bästa man kan göra. Visst, det är ganska obehagligt i stunden, men genom att ta sig igenom situationen och bevisa för sig själv hur mycket man faktiskt klarar av, så växer man något så oerhört som människa. Något många är rädda för – och det var jag också tidigare – är att misslyckas eller att göra ”fel”. Men den rädslan har jag tagit mig över. Att misslyckas är ju faktiskt bara att MISSA att LYCKAS, vilket är den bästa vägen till att lyckas. Genom våra misstag lär vi oss vad som funkar och inte.

Linda Åkerberg Wilderness Stories
Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories

Vad händer med dig när du kommer hem från ett äventyr? 

– Det är ju en väldigt speciell situation, särskilt om man varit iväg på ett längre äventyr, som när jag kom hem från USA. Först var det rätt skönt att vara hemma igen, att ta det lugnt och träffa vänner och familj, men när det lägger sig är det lätt att man känner sig tom. PTD, ”Post trail depression”, brukar det kallas. Det är lätt att fastna i vad som varit, att identifiera sig med det man har gjort och för att ta sig ur det gäller det att se framåt. Vad vill jag göra härnäst? Planera in ett nytt äventyr, även om det ligger ett år fram i tiden. När jag kom hem från USA tog det ett tag, sedan bokade jag min resa till Nepal och Everest Base Camp. Sen, i och med att jag jobbar med det jag gör, tar jag ju med mig äventyret hem även efter att det är slut. Då fortsätter jag att skriva och redigera bilder från det, så på så vis blir det som en typ av bearbetning och avvänjning för mig, haha. Men det är nog nyttigt.

Vad får du ut av dina äventyr?

– En sak är att jag blir så otroligt lugn. Jag blir mindre orolig. Att ta sig ur vardagens krav och måsten och placera sig själv i en miljö där bara det som händer här och nu är av betydelse är otroligt nyttigt och det hjälper mig att slappna av. Att inte ta lika allvarligt på småsaker som vi lätt gör i vår vardag. Som jag var inne på tidigare så är det som definierar ett äventyr för mig, bland annat att gå ur sin komfortzon. Genom att göra det och ta sig igenom ibland läskiga situationer växer tilliten till sig själv och man blir mer självsäker – vilket också i sig gör en lugnare. När det kommer till vandring och andra fysiska äventyr, där man har mycket tid att fundera är det också ett väldigt bra tillfälle att få reflektera över sig själv och sitt liv, nästan som ett bokslut. Vad är jag nöjd med och vad är jag mindre nöjd med? Hur kan jag ändra på det jag inte är nöjd med? Vad för liv vill jag leva?

Hur ser framtiden ut? Vad har du för planer och drömmar?

– Jag hoppas såklart kunna fortsätta med mina äventyr och med Wilderness Stories. Jag längtar också efter en till långvandring och det kommer det nog bli också inom de närmsta åren. Men jag vill också utforska Sverige och se vad vårt avlånga land har att erbjuda. På längre sikt vet jag inte riktigt – och det är något jag insåg när jag kom hem från USA att jag inte heller vill veta. Om tio år hoppas jag att jag är på en plats och gör något som jag inte ens kan föreställa mig idag. Och att jag är där därför att jag vågat säga ja till att testa på nya saker och följt mitt hjärta.

Läs mer om Linda på wilderness-stories.com och följ henne på Instagram, Facebook eller YouTube.

Foto: Linda Åkerberg Wilderness Stories
Linda vid monumentet som markerar starten av Pacific Crest Trail vid den mexikanska gränsen. Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories
Författare

Kommentera

Spara