Hon som vandrade vid min sida tvärs över Norge och Sverige under en månads tid. Han som mötte upp oss vid Nidarosdomen. Svettiga. Trötta. Stinkande. Han som gick ned på knä mitt på en utav träbroarna utanför den stora katedralen en sen natt. I helgen sade de ja till varandra och jag var brudtärna och fick dela den stora dagen som ägde rum midsommarhelgen, i Longton Wood, Kent. Precis där det går en pilgrimsled genom fält med korn som ser ut som böljande hav när solen ligger rätt.

Detta inlägg blir fullt med bilder som hyllar vänskap och kärlek. Inget är starkare än det. Den som har människor omkring sig som delar sorg, glädje, skavsår och tystnad. Den är rik.

 

Författare

Kommentera

Spara