Om alienationsproblemet och alienationsbegreppets utveckling. Att bli en främling inför sig själv. 

För mycket länge sedan användes ordet alienation för att hänvisa till människans galenskap. I vissa länder användes ordet för att beteckna psykotiska tillstånd och individer som var totalt frånvarande från verkligheten

Idag har begreppet en något annorlunda betydelse. Enligt nationalencyklopedin föreslås en rad termer för att ringa in olika dimensioner i alienationsbegreppet: förfrämligande, identitetsförlust, känsla av maktlöshet, meningslöshet, social isolering (ne.se/alienation).

Bland svenska sociologer har Joachim Israel gjort inträngande studier i alienationsproblemets art och i klassisk och modern alienationsteori. Israel har bland annat skrivit böckerna Alienation: från Marx till modern sociologi (1968, här läst i den andra utökade upplagan från 1971) och Alienation och byråkratisering: Industrisamhället i omvandling (1982). Israel intresserade sig för Marx alienationsteori, för hur alienationsproblemet uppfattades kring förra sekelskiftet (Weber, Durkheim & Simmel), för hur problemet uppfattades under efterkrigstiden i socialpsykologiska och makrosociologiskt orienterade analyser (Fromm, Marcuse & Mills) samt inom samtida empiriskt orienterad sociologi (Seeman, Blauner & Goldthorp, Allardt). Israel reste också frågan om det existerar alienation utanför den kapitalistiska varuproduktionssfären t ex i socialistiska samhällen. Det Israel försökte göra var att visa alienationsteorins relevans för samhällsvetenskapliga, såväl socialpsykologiska som makrosociologiska, studier.

Aktuell debatt om alienationsteorins betydelse Det finns en aktuell debatt om alienationens betydelse i det moderna samhället. Som exempel kan nämnas att Svenska Dagbladets kultursidor det senaste halvåret har publicerat två artiklar om alienationens betydelse i dagens samhälle. Debattinlägg i anslutning till artiklarna visar att alienation kan vara känsligt att diskutera i vissa kretsar samtidigt som det förefaller vara nästintill uttjatat och bagatelliserat inom andra. Den första artikeln Alienationen svår att rationalisera bort författades av David Brolin. Han visar att alienationsbegreppet förekommit i en lång idéhistorisk tradition och att det aktualiserats, periodvis fallit i glömska och återaktualiserats genom årens lopp. Dess ursprungliga betydelse var av religiös natur och betecknade ett förhållande mellan människan och gud. Begreppet kom sedan att utvecklas av olika filosofer och hos den unge Marx blev det ett centralt begrepp för att förklara arbetets betydelse för arbetarens livsvärld, upplevelser av
I Wikipedia presenteras Jochim Israel (1920-2001) som en färgstark och ”stridbar” socialdemokrat och senare på 1970-talet profilerad humanistisk marxist (i motsats till strukturalistisk marxist i Althussers anda). I. var en stark anhängare av välfärdsstatstanken och uttalad kritiker av nyliberalismens, som han uppfattade som en ovetenskaplig doktrin med förödande inverkan på samhället och medborgarna. Marx´alienationsteori, klassisk sociologisk teori från sekelskiftet 1900, modern socialpsykologisk teori (bl a symbolisk interaktionism, Mead´s sociologi) men även psykoanalys och filosofi (bl a Martin Buber´s och Peter Zinkernagels arbeten) var viktiga utgångspunkter för Israels arbeten.

Tillvaron och det egna jaget. Begreppet har dykt upp då och då i det offentliga samtalet genom historiens lopp, ofta i anslutning till påvisade problematiska förhållanden för den arbetande befolkningen. Alienationsbegreppet tycks ha egenskapen att fånga in grundläggande existentiella dimensioner i befolkningens vardagliga tillvaro som, då de begreppsliggörs, bidrar till att skapa samhällsdebatter. Brolin finner emellertid att begreppet ofta förlorar sina samhälleliga innebörder när det blir en del av vardagsjargongen. Förbindelsen mellan individuella existentiella tillstånd och systematiskt verkande orsaksförlopp går då förlorad. Istället har begreppet utvecklats till att stå för känslor av hopplöshet och utanförskap i största allmänhet. Denna bagatellisering av alienationsbegreppet är kärnpunkten i Brolins artikel. Artikeln avslutas med en redogörelse för en samtida teori som är kopplad till alienationsproblemet. Sociologen Richard Sennet skrev 1999 en bok (the Corrosion of Character: The Personal Consequences of Work in the New Capitalism, utgiven på svenska år 2000 med titeln När karaktären krackelerar. Människan i den nya ekonomin) som utforskar konsekvenserna av att arbeta i den nya postmoderna kapitalismen. Detta nya arbetsliv karaktäriseras enligt Sennett av platta och flexibla nätverksorganisationer. Det är för den enskilde arbetaren omöjligt att överblicka arbetsprocessen och nätverket av aktörer som utför och ansvarar för olika moment i arbetsprocessen. När arbetarens trygghet och tillit försvinner så krackelerar karaktären och yrkesidentiteten. Sennets analyser torde kunna beskrivas som en modern form av alienation. (Brolin, 2011). Den andra artikeln har rubriken André Gorz – arbetslinjens svurna fiende. Den är skriven av Roland Paulsen, som är doktorand vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Artikeln kretsar kring André Gorz arbetskritik. Gorz menar att det är naturligt för människan att avsky sitt arbete samtidigt som arbetet, i den dominerande politiska och ekonomiska doktrinen, ses som någonting heligt och förhärligas. För människan är arbetet fördummande då det skapar konkurrens, lydnad och makt. När människan inte kan förstå konsekvenserna av sitt eget handlande har hon alienerats från sin fria vilja. Paulsen sammanfattar artikeln med att hävda att det inte är konsumtionen och kapitalet utan produktionen och arbetet som är grundproblemet. Då ett arbete avlönas blir, menar Paulsen, dess syfte tvetydigt. (Paulsen, 2010)

Läs mer på ämnet En sjuk individ eller ett sjukt samhälle?

Författare

Kommentera

Spara