Vi trotsar de regntunga skyarna och håller tummarna för att vädrets makter är på vår sida idag. Våra knutna fingrar verkar inte hjälpa, för knappt hinner vi kliva ur bilen på parkeringen innan vi tvingas småspringa mot en av de små stugorna vid Fröå Gruva i Åre. Inne i stugan Fyrkanten får vi en stunds välbehövligt skydd och kan samtidigt bläddra lite i några av de böcker som berättar om gruvor och område.

Efter en stund har regnet övergått till lättare droppar och vi vågar oss ut igen. Följer en av de många stigarna till en av de tomma stugor som är öppen för besökare att kika in i. Här slår vi dagsläger och tänder brasan. Magarna kurrar och lunchen hägrar. I väntan på glöd och tillagning plockar vi fram våra täljknivar och låter händernas arbete trollbinda oss. Att skala bit för bit av trästycket och se de mjukare formerna växa fram är en rogivande form av meditation.

Vi rostar bröd och frön i gjutgärnspannan. Lägger på en skiva brie och ler för oss själva när vi hugger in. Det är en samstämmig kör av ”mmmmm” som hörs mellan tuggorna. Därefter brassar vi på igen, denna gång med paprika, lök och potatis som får gotta sig tillsammans. Fram med matkåsorna, den lufttorkade skinkan och tunnbröden. Wraps!

 

Det klarnar upp allt mer och nu ser vi plötsligt Åreskutan torna upp sig. Vi utforskar ytterligare några av husen och stigarna kring Fröå Gruva. Tittar på gruvorna, varphögarna, odlingslotterna och betesmarkerna. Andas och umgås.

När vi vänder tillbaka till bilen skiner solen. Vädrets omväxlande makter har återigen gett sig tillkänna. Mätta i både mage och själ styr vi tillbaka mot Åre by. En dag att leva länge på och plocka fram minnet av när den mörka hösten viner utanför fönstret.

Författare

2 Kommentarer

Kommentera

Spara