Mountainbike – en ny upplevelse på skogsstig

Hjärtat slår hårt i bröstet. Jag håller andan några sekunder innan jag slänger mig upp på cykeln och rullar ned för den branta backen, parerar över rötterna på stigen på vägen ned och trampar mig igenom de leriga stora vattenpartierna när leden planar ut igen. Jag är lerig från fotknölarna upp till hjälmkanten och dyngsur om fötterna men jag kan inte låta bli att le.  Idag har jag provat på att köra mountainbike för första gången. Med kort varsel blev det en ledig plats över i en nybörjarkurs för Mountainbike på Aktivt Uteliv i Västerås. Sedan vi fick hem Taivek har jag funderat på olika alternativa sätt att motionera med honom och Mountainbike är en av de saker som jag tänkte skulle passa för honom. Därför passade dagens kurstillfälle perfekt i tiden.

13000345_10153850635487741_520917422111952106_n

Vi var sex stycken som deltog i kursen och vi var alla ganska överens om att mountainbike är ett bra sätt att aktivera sig som komplement till annan träning. Jag har bara cyklat på damtralla tidigare och var mer än lovligt tacksam över att vi först hade en snabb teorigenomgång med hur det funkar med bromsar och växlar och sedan att Per hade lagt upp den praktiska delen av kursen väldigt nybörjarvänligt. Vi började med att lära känna cyklarna på plan asfalt innan vi begav oss ut på lederna kring Badelundaåsen.

12991074_10153850634827741_9132341258794067386_n

12994350_10153850634747741_4356849956361109704_n

Idag fick jag lära mig se på skogen och stigarna från en ny synvinkel. Alla de rötter, stenar och pölar som jag enkelt kliver runt med vandringskängorna blev nu hinder att bemöta med rätt cykelteknik.

Hela gruppen som avr med på Aktivt Utelivs nybrjarkurs

Vi stannade ofta och gick igenom vilka utmaningar och krux vi skulle ha framför oss på leden. Med hjälp av genomgångarna och tipsen klarade jag av väldigt mycket mer avancerad mountainbikecykling än jag någonsin trott var möjligt att göra första gången.

13006726_10153850634707741_6825278165487076277_n

Jag for genom leriga diken, körde över rotpartier och stenbumlingar på stigen. Hade jag provat mig fram på egen hand hade jag nog inte ens tagit mig ned från asfaltsvägen, för det såg läskigt ut att köra i backig och kuperad terräng som dessutom var lerig efter en blöt vecka. Men så snart jag provade märkte jag hur cykeln jobbar med mig och så fort jag började lita på det så gick det bra att ta sig över alla tänkbara hinder.

12994383_10153850634987741_218603426783540565_n

Här var det vadhögt med vatten. Jag överskattade min förmåga och fastnade någonstans halvvägs och fick springa med cykeln genom partiet för att komma vidare till torrare fast mark.

12986295_10156842851470714_191666831_o

Här är hela cykelgänget samlat. Fastän vi precis tagit oss upp för en sjusärdeles uppförsbacke har alla stora leenden på läpparna – det säger något om känslan av att komma ut på våräventyr.

På mountianbike genom leran

Action i backen – det här var tvärbrant men det syns liksom inte på bilden så du får ta mig på mina ord för den saken.

Sammanfattning. Det var både roligare och enklare än vad jag trodde att cykla mountainbike. När jag först hörde att det inte fanns några bakåtbromsar så tänkte jag kasta in handduken och gå hem igen. Men det funkade hur bra som helst med bara handbromsar, första svängen var det lite omställning att komma på hur sjutton man saktar ned och svänger samtidigt men sedan gav jag inte bromsandet några ytterligare funderingar. Det flöt på hur smidigt som helst. Tack vare konstant feedback och tips gick det att komma igång väldigt smidigt, så det var väl spenderad tid att gå på kurs. Det kan jag verkligen rekommendera alla som vill prova på för första gången eller som vill komma igång själva.

Kommentarer

  1. Rickard

    Hihi det låter som du hade kul.
    Känner igen det där, att det är tvärbrant. Ungefär så sa frugan när jag lurade ut henne i skogen på cykel också.
    Men när hon blev van var det knappt en backe ens.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *