Små, små hår överallt i hela lägenheten. De har letat sig från vardagsrummet till hallen och sovrummet coh köket och kontoret. Jag rollar mina byxor från dem innan jag kan gå ut. Min smutsiga tvätt har dem och min rena tvätt får dem.

Jag jagar dem med dammsugaren och de är tillbaka på nolltid.

Hade jag haft en hund som lojalt gått vid min sida hade det här ju inte varit såå mycket att ståhejbråka om. Men renfällar. Renfällar som fäller något så kopiöst.

Det blev successivt värre och värre. Kom smygande lite mer halvår för halvår. Nu fann jag mig själv på en outhärdlig nivå och när jag vaknade idag var det det första som kom till mig i huvudet.

Nu jävlar står jag inte ut med dem mer. Jag STÅR INTE UT. Så efter morgonkaffet gick jag och samlade ihop alla renskinn som ligger som prydnader i soffan, snyggt chickt kastad över en läderfåtölj och mattan på golvet.

En hög med renskinn i soffan och en hängandes ute på balkongen.

De får flytta upp i en klarblå påse med gula handtag på vinden. Perfekta såklart att ta med ut i naturen för vintriga kalla turer med varm choklad paus.

Men här hemma – här har de gjort sitt sista pälstapp!!

Mer om inredning här på Vandringsbloggen och hur mysigt det var så länge det varade:

Författare

2 Kommentarer

  1. Ja, men vad är det med en del renskinn?!! Jag har två, det ena fäller så jäkligt att jag inte ens vill ha det med ut på tur längre! Det är hår ÖVERALLT, på kläderna, i väskan, i maten, i kaffet, i sovsäcken och i munnen. Blir galen! Det andra fäller inte så mycket som ett strå. Det är iofs mycket nyare och jag kan egentligen inte minnas att det andra fällde så mycket i början heller. Det gör mig lite orolig att det nya också kommer börja fälla. Isåfall känns det som en dålig investering att köpa fler, om man ändå får pensionera dom pga hysterisk fällning efter bara några få år.

Kommentera

Spara