Här om dagen resonerade jag och fjällöparen Sara Rönne som driver bloggen Träningsglädje om det här med olikheter på lederna. Och där hon är snabb, lätt, avskalad och färgglad är jag för rejäla kängor, välfylld dagspackning och njutarstunder ute på leden. Det blev ett härligt kontrastfullt inlägg där våra olika sätt att njuta av naturen verkligen skiner igenom.

Läs hela inlägget: ”Undrar om jag inte ska bjuda hen på en rejäl kåsa kokkaffe vid nästa fjällbäck”

Jag tror vi alla kan vara överrens om att vi rör oss ute i naturen av olik a anledningar, med olika förutsättningar och olika mål.

Är det kompisgänget som ger sig ut och vill prata av sig, sjunga högt och pressa kilometer efter kilometer. Superspeedvandraren som sätter i dunkamusik på högsta volym i öronen och snabbt småspringer fram på leden. Eller tysthetssökande saktavandraren som är ute för att insupa landskapet och omgivningarna. Tung klara-sig-själv-packning. Lätt gramjägarpackning. Jogginskor., Kängor.

Någonstans gör vi ju bedömningen av vilka produkter, utrustning och färdvägar som ger oss vad vi är ute efter på bästa sätt.

Och sanningen är att vi ju alla är ute i naturen på naturens villkor. Inte våra egna. Och där ute har vi alla plats.

Hur tänker du när du är ute och vandrar? Blir du irriterad på snabba traillöpare och fjällcyklister på vandringslederna eller ger du dem alla en ryggdunk av glädje i den gemensamma kärleken i att vara utomhus på äventyr?

Författare

3 Kommentarer

  1. Underbart med olikheterna! Och att en kan välja tempo, sällskap, eventuell lyssning etc från gång till gång. Bara alla tar hänsyn till att vi är där ute med olika syften. Visst kan jag sucka lite över ett högröstat kompisgäng om jag vill ha tystnad, eller sucka över att någon långsamming inte flyttar på sig när jag kommer bakom i snabbare takt. Men det är ju kompromisserna som krävs i allemansrättsland och det vet vi ju alla. Ett leende och så skiljs man igen, antagligen lite gladare.

  2. Jag får väl lov att erkänna… Cyklisterna skrämmer livet ur mig när jag vandrar, de kommer i hög fart bakom en krök eller i ryggen på en på smala ibland krokiga stigar. Jag vet väl att de inte gör det med flit och mening men fort går det och olyckor händer lätt när man får hoppa undan eller de måste bromsa.
    Helena.

  3. Jag tycker det är fantastiskt att vara ute i naturen och se hur olika alla väljer att nyttja den, och jag stör mig inte av att folk gör något annat när jag är ute och går. Det var riktigt häftigt att se i en större park i London: en del hade picknick med sin partner eller familj, en del joggade, andra gick, några utövade yoga, andra spelade frisbee eller tränade kampsport. Man såg verkligen alla olika sorters sätt att ta tillvara på grönområdet – på en och samma plats, det var häftigt!

Kommentera

Spara