Pyttesmå vandrare på Kungsleden Fjällräven Classic

Före nyår utannonserade jag en tävling med chansen att vinna Lavinboken från Calazo förlag. Deltagarna har lämnat sina allra bästa säkerhetstips.  Vinnaren är: Simon med Bidrag nummer 5 som skriver att den största risken på fjället är att går vilse och ger sina bästa tips på hur det kan undvikas. Grattis till boken Simon – du blir kontaktad via e-post.

1. ”Ta med rätt utrustning, sov ut ordentligt och välj säkra vägar”

Om är lite olika beroende på tur, årstid, och följe. Men om vi nu ska hålla oss till säsongen och med tanke på vad boken handlar om så skulle jag säga, fysiskt: dagsryggsäck med lavinspade, sond, varmt vatten i termos, energi i olika former, choklad, nötter, mackor, etc. Förstärkningsplagg, mössa, vantar, extra ombyte, pannlampa, första hjälpen gärna med någon form av fixeringsmöjlighet. Om vi går in på den psykiska säkerheten, skulle jag säga sömn innan, och under turen, inte ge sig ut på något man inte är 100 säker på, om det inte känns bra eller om kunskapen inte finns. Välj säkra vägar, dessa nås lättast genom kunskap.

Tips från Sam

2. ”Överskatta inte din förmåga och ta med vatten”

Bor och vandrar på Kreta. Berätta för någon var du planerar att vandra, ta med papperskarta och 2 mobiler. Ta del av väderprognos och fråga gärna någon lokalt om vädret skiftar snabbt och hur. Och, något som händer här då och då: överskatta inte din förmåga, underskatta inte landskapet och värme och glöm inte vatten!

Tips från Ia

3. ”Var förberedd på att övernatta i fjällen”

Alltid ha med det som behövs för några dagars övernattning och mat oavsett hur fint vädret än verkar och jag bara skall vara borta någon dag. Har varit med om rejäla väderomslag i fjällen och då är det väldigt skönt att krypa in i tältet och kunna ta på sig kläder.

Tips från Beatrice

4. ”Meddela vart du ska och när du beräknas vara framme”

Mitt bästa säkerhetsråd är att meddela folk vart du ska, vilken väg du ska ta och när du beräknas vara framme. En mobil är en billig livförsäkring! Sprang förra året ute i skogen själv dagen innan julafton. Snubblade och slet av några ledband i fotleden. Då var jag 5 km in i skogen och ingen visste var jag var. Lyckades hoppa på ett ben och bröt av ett träd som käpp men hade det varit värre eller kallare så krävs det inte så mycket mer.

Tips från Robert

5. ”Den största risken vid fjällvandring är att gå vilse”

Jag har under åren lärt mig att en av de största riskerna när man är ute och fjällvandrar är att gå vilse. Här kommer ett par säkerhetstips för att undvika eller komma ur en sådan katastrof: Det första är att alltid ha med sig en visselpipa, ifall att man skulle gå vilse.Ett annat, kanske rätt så självklart, är att aldrig bege sig ut i ett område vars geografi man inte känner till.Det kan även vara bra att ha med sig en ficklampa och extra batterier, då en tänd ficklampa syns på långt håll om natten.

Tips från Simon

6. ”Ha aldrig med sprit eller andra droger på turen.”

Man kan ha med sig säkerhetsutrustning av skilda slag. Man kan hela tiden numera ha kontakt med anhöriga för att de ska veta var man är. Men allt är meningslöst om man inte håller sig nykter eller har andra droger med sig som dämpar reaktionsförmågan eller ger falskt mod och dumdristighet. Därför är mitt säkerhetstips att aldrig ha med sig sprit eller andra droger på färder i naturen. Med sprit i kroppen blir man dum och mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.

Tips från Rolf

Idag har jag hängt med äventyrerskan Maria Granberg. Hon tränar just nu inför att bestiga Mt Everest och åker nästa vecka iväg för att guida en grupp upp för Kilimanjaro. 

Maria sprider energi och ger en otrolig inspiration genom sin målmedvetna träning och mindset när hon tar sig mot sitt mål. Följ Marias Granbergs bloggInstagram eller Facebook så förstår du snart vad jag pratar om. Det är så viktigt med starka kvinnliga förebilder och här har vi verkligen en. Av en hel mängd random omständigheter visade det sig att vi bor grannar med varandra. Västerås är en riktig äventyrmetropol. Vi träffades tidigt idag på söndagsmorgonen och spelade in film i snöstormen.

Äventyrare Maria Granberg och Vandringsinspiratör Angeliqa Mejstedt

Här har ni ansikte på kvinnan som bestiger Kebnekaise innan frukost (Maria) och den andra som drömmer om att en dag ta sig så långt som till Everest Basecamp (Jag. Maria fortstter förbi Basecamp och rätt upp till toppen). Osökt tänker jag på när jag vandrade i Dolomiterna tillsammans med en man som hade bestigit Mt Everest, på 70-talet utan syrgas och sedan med två amputerade ben, Peter Habeler– han sa att ”Alla har sitt eget Everest” och det ligger så mycket i det ordspråket. Stay tuned för en grym kort film som kommer upp inom kort med mig framför kameran och Maria där bakom!

Roger-Olsson-Kollage

Foto: Roger Olsson (red. samt kollage Angeliqa Mejstedt)

  • Namn: Roger Olsson
  • Ålder: 41
  • Bostadsort: Östersund
  • Intressen: Vass naturentusiast

Roger Olsson bor med sin sambo och tre barn i ett radhus i stadsdelen Torvalla i Östersund. På fritiden restaurerar han knivar hemma i köket och beskriver sig som en vanlig norrlänning som tycker om att återbruka och laga saker, framförallt knivar, yxor och rakknivar. Han har hunnit renovera uppemot 100 knivar genom åren, både på förfrågan, men även för att hjälpa släkt och vänner.

Berätta lite om hur du lärt dig restaurera knivar och vart intresset kommer ifrån? Intresset för knivar fick Roger redan på lekis, där han hade två återkommande teman på teckningarna han ritade – bilar och knivar. Ofta fick han följa med mormor, morfar och sina kusiner på fisketurer och lärde sig att tälja sälgpipa och rensa fisk. När morbrodern började  tillverka egna knivar var Roger 6 år gammal och intresset stärktes ännu mer. -Jag får skylla mitt knivintresse på mormor och morfar. Moraknivar fick jag av min far som för övrigt hade den finaste och när kniven blivit slö gick jag till morfar för att få den slipad och såg förundrat på hur han drog kniven över slipstenen, säger Roger. Några år senare visade Rogers morfar hur man slipade knivar och vilka material som behövdes.  Allt från stockar, grus och sten samt hur man gjorde silversand att strigla kniven med som avslutning. -Av trasiga mora knivar försökte jag efterlikna min morbrors knivar och min fars morakniv, berättar Roger. När jag var runt 16 år gammal köpte jag boken Knivar av Bo Bergman för att göra knivarna bättre och efter det bar det iväg av bara farten, att slipa åt nära och kära.

Egentillverkade-knivar

Skaparglädjen går inte att ta miste på. Trä, stål, horn, läder och näver är exempel på några material som Roger gärna använder. Han renoverar hela kniven från slipning av skäregg, till handtag och knivslida.

Före-of-efter-restaurering-av-knivar

Roger ger exempel på hur en kniv kan se ut före och efter restaurering. Under 2,5 års tid hjälpte Roger till med att slipa knivar åt Terrängbutiken i Östersund. Dit kom många förfrågningar om restaurering av sameknivar och andra hemma-pulade knivar av olika slag. Det blev både ett bra sätt att få erfarenhet om olika tillvägagångssätt för att restaurera knivar men även olika exempel på vanskötsel av knivar och saxar.  -Den svåraste och mest utmanade slipningen jag gjort var nog en frisörsax som kosta runt 4000 kronor från Tyskland. Fick en smärre chock när jag fick veta vad den kostade och priset att slipa den från tillverkaren. Roger berättar om sitt motto för friluftsliv – att inte utsätta sig för onödiga risker om man inte är beredd att hantera dem.

Stort tack Roger för att du vill dela med dig av hur knivintresset utvecklats över åren. Läs också: Rogers tips om hur du tar hand om din kniv på bästa sätt och resultatet av min Mormors Morakniv som han restaurerade i höstas.

Första måndagen efter julledigheten vandrade jag längs med Sörmlandsleden mot Paradiset tillsammans med instagram-trendsättaren Prettybackward. Instagrampersonligheten Prettybackward på Instagram heter egentligen Anton och är en väldigt skicklig fotograf med ett personligt sätt att uttrycka sig genom sitt fotograferande. Till vardags jobbar han som journalist och fotograf, men är utbildad kläddesigner och kan allt som är värt att veta om funktion och material. Bilderna  går rakt in i mitt friluftshjärta, det finns en råhet och svärta i det tidlösa mötet med naturen på ett sätt som jag inte sett någon annan göra på samma vis. Just nu samlar Anton friluftspersonligheter till ett porträttgalleri och jag hade den stora äran att få bli porträtterad. Jag har följt Antons arbete över ett år och mitt i glädjen att bli tillfrågad om att vara med som en del i arbetet med olika friluftspersoner blev jag skitnervös. Jag låg klarvaken halva natten innan jag skulle iväg med morgontåget till Stockholm. Men det var helt i onödan för jag möttes med hjärtlig värme och hade på alla tänkbara sätt en bra dag. Jag åkte hem många timmar senare full med energi, inspiration och massor med tankar på hur jag vill utveckla det egna fotograferandet. Min absoluta favoritbild från dagen talar direkt till urhjärtat, jag sitter framför en eld och täljer, se själv resultatet via @Prettybackward bild på Instagram. Under min tid som bloggare, och för all del innan dess också, har jag haft svårt med delen att vara framför kameran. Jag trivs allra bäst bakom tangentbordet, för det är där jag gör min magi. Nu fick jag för första gången ta del av någonting annat. Fotografier i det genuint oförberedda. Verkliga ögonblicksbilder. Okonstlat. Anton har den helt fantastiska förmågan att sprida trygghet samtidigt som han ser detaljer, vinklar och scenen som om det vore det mest naturliga i hela världen.

Paradiset med Prettybackward på Sörmlandsleden

Morgontåget till Stockholm Väckarklockan ringde  04.45 för att jag skulle hinna med det tidiga morgontåget till Stockholm och sedan vidare till Tungelsta som ligger i riktning mot Västerhaninge. Natten innan jag skulle åka iväg låg jag klarvaken och sedan nervositetskissade jag hela morgonen innan jag skulle iväg till tåget. Helt i onödan för dagen blev hur bra som helst. Gör eld med eldstål Efter att ha vandrat, och bitvis vadat, över snötäckta myrar, över berg och genom buskage kom vi fram till en frusen sjö där Anton snabbt och vant byggde upp vårat läger för dagen på den frusna mossen. Kkade te på dessa Vi satt framför elden och kokade upp te på en växt jag aldrig sett förr men som gav en söt god smak. Sedan åt vi smörgåsar och grillade korv. Lunchmackor redo Anton och Helena Kalland vandrar Sörmlandsleden Med under dagen var även Antons fru Helena och deras två månader gamla bebis. Jag tycker att det var så härligt att se småbarnsföräldrar som visar vägen till tidigt friluftsliv. Paradiset - Sörmlandsleden Vi gick förbi skylten mot Paradiset. Och den fick mig att skratta till lite för jag som inte har vistats så mycket i Stockholm har alltid haft bilden av storstaden från perspektivet av Drottninggatan, Södermalm och T-centralen i rusningstid. Att få komma ut till Tungelsta, knyta på vandringskängorna och gå längs med Sörmlandsleden fick mig att verkligen förstå varför man döper en av anhalterna till Paradiset. Snöselfie Under hela dagen föll hollywoodliknande snö. Stora, runda och fluffiga snöflingor som sakta singlade ned mot marken. Jag är glad över de nya bekantskaper och nya plaster som jag har haft möjlighet att besöka tack vare Instagram. Jag lyssnar, utmanas, omvärderar och växer tack vare möten med andra frilufts-själar online och i det verkliga livet. Det är ovärderligt att hitta gemenskapen på distans i något som annars riskerar att bli en ensam längtan ut till en frihet som kanske aldrig finns mer än för korta stunder. Hus med fjällfasad Dags att åka hem. En sak jag verkligen uppskattar med att besöka nya platser är att hela kroppen blir som en målsökande robot. Jag ser detaljer, strukturer och mönster som jag inte alls skulle se på samma sätt i min hemstad. På fotot syns fasaden på huset vid tågstationen. Jag älskar den gula färgen, den flagnande färgen på fönsterblecket och spetsgardinerna som skymtar bakom glasrutan. Vilket fint hejdå för den här gången.

I dagens VLT tipsar jag om vacker trettondagsvandring i norra Sala, skogarna där jag är uppväxt med långa promenader tillsammans med Mormor. Idag skulle hon fyllt 90 år och det finns inget bättre sätt att hedra hennes minne än med lugnet i skogen och naturen. Jag är så himla glad för reportaget som Niklas Norén på Sala Allehanda har gjort. Han har verkligen lyckats fånga det speciella och unika som jag ville dela med mig av – den där känslan av frihet och lugn som är så svår att sätta fingret på. Jag delar också med mig av tips om vandring vintertid och vad du som nybörjare kan tänka på för en trevlig tur i snön. Ut och köp närmsta VLT!

VLT 2015-01-05 Vilsamt i naturen

En helsida på mittuppslaget i VLT 2015-01-05, ”Tips på vacker och avspänd trettondagsvandring”.

VLT 2015-01-05 Helsida

Nobeldagen när jag och Niklas vandrade runt Järndammen var det 8 grader varmt. Det är inte länge sedan men nu när snön och kylan kommit efter nyår känns det så långt borta.

Läs mer om Sala som ligger mig mycket varmt om hjärtat:

Spara