Vi befinner oss i Särkimukka på Explore the North nästan 130 mil hemifrån Västerås. Skallen från de närmare 40 hundarna som omger mig i hundgården ekar i huvudet. Jag sitter nedbäddad i en pulka på ett varmt renskinn och ser siluetterna av hundhuvuden som hoppar, studsar och skäller i ren exaltering över att snart få komma igång med dagens äventyr.

Vi är fem tvåmanns-spann med fem draghundar vardera. Det betyder att vi får turas om att köra, jag börjar med att sitta fram i pulkan. Jag gungar lite fram och tillbaka med naturen och spårets rörelser när vi får upp farten i spåret. Det enda jag hör är ljudet av hundarna som springer framför mig, bromsarna som glider i snön i nedförsbackarna och vinden som viner till mellan träden.

Angeliqa och Joel hundspannsförare

Angeliqa Mejstedt åker hundspann

Hundspann i SÄrkimukka

Jag sitter i pulkan med utsikt över våra hundar och ser hur vinterlandskapet vecklas ut framför mig. Vita snötäckta myrmarker byts av med snåriga skogspartier. Då och då flyger jag över några gupp på stigen. Jag förvånas över hur samspelta hundarna är, de är fokuserade och jobbar i team hela tiden. När de blir törstiga sträcker de ut tungan och äter snö i förbifarten längs med vallarna av snö och när de har andra naturliga behov så görs de också i farten. Då gäller det att hålla mun och näsa stängd som pulkaåkare. Så fort vi stannar för att byta förare bryts tystnaden. Hundarna skäller exalterat, hoppar upp och ned och visar med både kroppsspråk och ljud att de vill fortsätta springa.

Hundspann i Särkimukka med Explore the North

Nu är det dags för förarbyte. Jag ställer mig i förarpositionen och behöver använda hela min kroppstyngd för att stå på bromsen som håller tillbaka hela ekipaget. Vi rör oss sedan framåt när jag släpper bromsen och glider snabbt och lätt framåt. Nu finns bara jag och naturen, här och nu. Jag ser till att ha goda marginaler till spannet som ligger framför mig och jag kommer snart på hur jag kan justera kroppsvikten för att få oss att ta oss igenom kurvorna smidigt. För att skona hundarnas kroppar under färden så hjälper jag som är förare dem genom att bromsa ordentligt i nedförsbackarna och springa med och skjuta på i uppförsbackarna. Målet är att ha en så jämn fart som möjligt oavsett hur underlaget förändras.

Joel skrattar

Vid ett tillfälle kommer vi i sådan hög fart över ett backkrön att jag inte mäktar med att hålla emot med med mina 160 centimeter kropp. Jag tvingas släppa taget och Joel och hundarna fortsätter förarlösa. Tack och lov var ingen fara skedd för de stannade av sig själva några hundra meter fram. Joel som fortsatte förarlös på egen hand hojtade glatt saker som: ”Bra jobbat!” ”Äntligen har du fått in snitsen ordentligt” ”Vilken bra fart vi fick upp nu”.

Angeliqa Mejstet glad av att köra hundspann

Uppställning av slädhundarna

Lunchrast med svampsoppa

Vi stannar för lunch på en öppen slätt med vårvintersolen i ansiktet. Hundspannsföraren Hannah gräver fram en bänk till oss i snön och gör upp en eld där hon värmer svampsoppa till lunch. Från sin släde packar hon också fram ostsmörgåsar och kanelbullar.

Hund i hundspannet

Vi börjar snart närma oss hundgården igen och det känns direkt när hundarna vet att de har nära hem igen. De fylls av mer energi igen och springer med all sin kraft framåt. Hemåt.

Hundspann i solnedgången

Att åka hundspann både som förare och i pulkapositionen liknade ingenting jag kunnat föreställa mig på förhand. Men det är något jag längtat efter att prova i flera års tid – det har helt enkelt inte kunnat bli av förrän nu. Att åka hundspann går att göra i alla möjliga former och konstallationer, med allt från någon timmes tur till flera dagar i sträck. Jag skulle säga att några timmar är för lite – det blir roligare och roligare när man börjar få in tekniken och blir samspelt med sitt hundspann. Nästa gång vill jag vara ute tre eller fem dagar. Det är min nästa stora dröm i vinter-äventyrs-sammanhang. Men tills det är möjligt lever jag gott på minnet från den här dagen.

Nu sitter jag djupt nedsjunken i favoritfåtöljen här hemma, en mörkblå öronlappsfåtölj av märket DUX någon gång från 50-talet. Jag är trött i hela kroppen som har promenadchockats de senaste dagarna. Helgen har varit omvälvande och fastän vi har varit hemma sedan sent i söndags natt så känner jag mig nästan jetlaggad i kroppen. Det är inget konstigt alls med det. Efter nästan 260 mils bilkörning, omställning till sommartid och en intensiv helg med både besök till Ishotellet i Jukkasjärvi, en heldag med hundspann på Explore the North i Särkimukka och upphämtning av Taivek. Kroppen och knoppen har nog inte riktigt hängt med på vad som har hänt. Tack och lov är veckan väldigt luftigt planerad med rum för återhämtning och att hitta in i nya rutiner som hundägare.

Jukkasjärvi vägen hem

Det blev minst sagt en omställning att komma hem. Första morgonen med Taivek hemma vaknade jag 06.30 av att han satt ute i vardagsrummet och ylade. Då blev jag lite smått orolig för hur förstående grannarna skulle vara för livet med hund – så då gick vi ut på en riktig morgonpromenad genom ett gyllengult Västerås som vaknade upp till solens första strålar. Nu tränar vi honom i att inte yla när han vill något utan istället skapar vi fasta rutiner med tider vi bestämmer för mat och promenader.

Väg i Norrland

Det här ska inte bli en hundblogg, men livet som nybliven hundägare kommer självklart att spegla av sig även här. Jag är förvånad över hur lätt allt har gått hitintills. Taivek är väldigt tillgiven och det har gått väldigt bra med promenader fastän vi gått förbi både hundar, bilar och barn. Han är väldigt obrydd och vill mest sniffa på alla stadslukter. De första dagarna nu har vi gått med Taivek några mil varje dag. Han behöver mycket motion för att bli trött. Det som är absolut högsta prio just nu är att hitta ett bra sätt för honom att få komma igång med drag här hemma i stan och att cykla med honom så att han får springa sig ordentligt trött. Sedan gör jag just nu allvarliga övertalningsförsök till alla marathontränande kompisar jag har om att han ska få följa med på en längre springsrunda då och då. Det finns verkligen ingenting som får honom att leva upp så mycket som när han är ute och springer. Och jag är ju mer en walking kind of girl så jag får hitta andra sätt att utmana honom. Jag kommer att ge längre rapport från min fantastiska upplevelse i Särkimukka och Jukkasjärvi framöver. Har massor med härliga bilder från ishotellet och jag filmade lite från hundspannsturen som jag gärna vill visa. Sedan har jag gjort en lite längre intervju med en av de kvinnliga hundspannsförarna uppe på Explore the North och jag fick vara med när hon förberedde hundarna inför dagen med hundspann. Så allt det kommer framöver när vi fått in lite mer rutiner och vilat upp oss lite med allt det nya här hemma 😀 Nu väntar snart sista korta promenaden för idag sedan gör vi favorit i promenadrepris imorgon.

Anette Gustafsson från Ängelholm jobbar både som sjukgymnast inom äldrevården och hälsoguide tillsammans med sin man i deras egna företag. Du kanske känner igen henne som en av mina senaste Möte med en Eldsjäl där hon berättade om hur naturen kan hjälpa oss att vara friska. Idag delar Anette med sig av de bakomliggande teorierna och förklarar hur hela kroppen hänger ihop och vilka olika syner och definitioner det finns på det här med hälsa.

”Vi tror på individens förmåga och det egna ansvaret”

Humanistiskt eller Biomedicinskt synsätt på hälsa

Det finns olika inriktningar när det gäller synen på hälsa. Globaliseringen kan innebära att synen på hälsa kommer att förändras med tiden, men jag beskriver här de två inriktningarna som just idag är gällande. 1. Det humanistiska, salutogena synsättet på hälsa  För att beskriva det salutogena synsättet vill jag först definiera vad hälsa är för något. Det finns flera definitioner men den som tilltalar mig mest är

”Hälsa är att må bra och att ha tillräckligt med resurser för att klara av vardagens krav och för att kunna förverkliga sina personliga mål” / Rydqvist och Winroth 2002. 

Det humanistiska (holistiska) perspektivet. Här ser man människan utifrån ett helhetsperspektiv; biologiskt- vilka våra genetiska förutsättningar är, fysiskt- här har t.ex. kost, motion, sömn betydelse, psykiskt- handlar om vår självbild, vilja mm, socialt t.ex. trygghet, trivsel och relationer och existentiellt t.ex. vår livsåskådning, meningen med livet etc. Här utgår man från friskfaktorer (salutogenes), alltså de faktorer som forskningen visat bidrar till goda hälsoeffekter.

Exempel på goda hälsoeffekter: 

  • att ha ett socialt nätverk och goda relationer,
  • att ha inflytande och ha påverkansmöjligheter i arbetslivet,
  • att vistas i naturen,
  • att vara fysiskt aktiv minst 30 min dagligen,
  • att äta 500 gram frukt och grönt/dag,
  • att vara rökfri, att få bekräftelse och att få tillräckligt med återhämtning t.ex. sova 7-8 tim/dygn med mera.

Detta är ett möjlighetsbaserat synsätt där individen har ett tydligt ansvar för sin egen hälsa, men ska få hjälp och stöd i den processen. Här används en hälsofrämjande (promotiv) strategi där det skapas stödjande miljöer för alla människor i vårt samhälle. I den humanistiska inriktningen ligger mycket av hälsoansvaret på individen själv eftersom det finns mycket i våra levnadsvanor och livsstil som vi själva kan göra någonting åt.

2. Svensk sjukvård riktar in sig på ett biomedicinskt problematiserat synsätt I svensk hälso – och sjukvård och i det västerländska synsättet är den biomedicinska inriktningen mest använd i dagsläget. Här ser man hälsa som frånvaro av sjukdom, antingen är man frisk eller sjuk. Hälsan bestäms utifrån människans fysiologiska förutsättningar där man utgår från normalvärden. Ligger man utanför gränsen är man sjuk. Man ser till riskfaktorer (patogenes), alltså de faktorer som orsakar sjukdom. Det är ett problembaserat synsätt vilket innebär att man letar efter risker, riskindivider och riskgrupper. Individen själv tar inte så stort ansvar för sin egen hälsa utan det största ansvaret läggs på samhället, arbetsgivaren, läkaren eller socialtjänsten t.ex. Den strategi som används i hälsoarbetet är förebyggande (preventiv), behandlande, rehabiliterande eller lindrande/botande. En förebyggande strategi riktas mot en specifik grupp t.ex. att vaccinera resenärer som ska utomlands eller barn, eller förebygga fall hos våra äldre.

Bifogad fil utan namn 00043

I mitt nuvarande arbete inom äldreomsorgen arbetar jag en del med specifik rehabilitering som kan vara att någon t.ex. brutit sitt ben och ska återfå sin funktion som han eller hon hade tidigare. Den här personen kan nu ingå i en riskgrupp eftersom han eller hon redan fått en fraktur och då kan ett förebyggande arbete planeras enligt det biomedicinska synsättet. Eftersom skadan redan skett och både har orsakat individen lidande och det har kostat samhället pengar kan det finnas behov av att individen ökar sin styrka och tränar balans t.ex. för att minska risken för ytterligare fall och frakturer. Innan detta händer kan ett hälsofrämjande arbetssätt innebära att personen redan tidigare har börjat träna för att få god styrka och balans, kanske har slutat röka vilket har gynnsam effekt på skelettet, minskar bland annat benskörhet och främjar blodcirkulationen. Här kan jag i min yrkesroll guida individen till goda levnadsvanor och en sund livsstil vilket kan leda till att individen slipper falla och få en fraktur. Daglig utevistelse för våra äldre är något jag gärna verkar för och värdesätter vilket kan ge goda hälsoeffekter. Jag tycker det är viktigt att medvetandegöra friskfaktorer och vad vi själva kan göra för att må bra och få uppleva god livskvalitet. I vårt företag VitalSupport arbetar vi genomgående utifrån det salutogena synsättet och vi tror på individens förmåga och det egna ansvaret. Vi vill vara en guide för att just du ska hitta ditt sätt att må bra på, för en sund och hållbar hälsa. Vi vill göra det enkelt och tillgängligt.

Bild: Privat

Vad ser du för trender och riktningar inom fysioterapin? Något av det jag noterat är att livsstil och levnadsvanor har blivit allt mer aktuellt. Det talas, skrivs och utbildas inom ämnet.

  • Projekt med hälsocoacher inom primärvård har gjorts bland annat. Hälsa på nätet har blivit vanligare.
  • Det är stort fokus på demenssjukdomar och på våra välfärdssjukdomar som övervikt och hjärt- och kärlsjukdomar.
  • Att främja hälsan på arbetsplatsen, bland annat för att minska belastningsskador och upplevd stress.
  • Fallförebyggande arbete för våra äldre medborgare. Seniorgym som friskvårdsalternativ.
  • Fysisk aktivitet på recept (FAR) som skrivs ut av legitimerad personal som fysioterapeuter, läkare och sjuksköterskor.
  • Fysioterapeuter efterfrågas på friskvårdsanläggningar.
  • Inom äldreomsorgen provas uteaktiviteter, promenader, odling, djurhållning, cykling mm.
  • Grön terapi används då individer blivit fysiskt och psykiskt utmattade.

Globaliseringen ger nya möjligheter. Fysioterapiyrket har sådan bredd och utvecklingsmöjligheter så det finns inga gränser på vad som egentligen ligger i framtiden. Det finns alla möjligheter att skapa nya behov och arbetsområden! Del 1 med Anette: ”Naturen hjälper oss att vara friska” Det här är sista delen med fysioterapeuten Anette. Tidigare har du kunnat läsa om på vilket sätt naturen har en avgörande roll för att vi ska vara friska och vilken skillnad en promenadgrupp gjorde för ett gäng damer på ett äldreboende.

Långfredagar i allmänhet brukar ju vara rätt långa, lite sådär som att de aldrig någonsin tar slut. Så har det känts idag också. Klockan ringde 05.30 i morse för att vi skulle fortsätta färden de nästan 800 kilometerna från Sundsvall vidare till Särkimukka. Nu på kvällen har jag lite snabbt hälsat på alla hundarna ute i hundgården och upptäckt att Husky verkligen är temat för helgen. Här har till och med ljuslyktorna siluetter av huskys som lyser upp i mörkret. Imorgon ska vi åka hundspann på förmiddagen och sedan på kvällen träffar vi äntligen Taivek för första gången.

P1010637

Särkimukka Husky detaljer

Särkimukka Påsk

Särkimukka

Särkimukka Vedstapeln

Idag skulle man kunna säga att det är känslor och prylar all over the place.  Just nu förbereder jag matsäckar, packar ner vinterkläder och beräknar färdvägen norrut. Så fort J har kommit hem från jobbet ikväll så kommer vi packa in oss i en hyrbil och börja bila upp de nästan 130 milen till Kiruna. Nu ska vi äntligen hämta hem fina, gamla Taivek. Jag har förberett allt som går att förbereda. Jag har bäddat iordning en sval plats till honom, köpt hundbajspåsar och ett koppel i läder. Nu väntar ett nytt liv på oss från och med nästa vecka och jag ser så mycket fram emot att vi ska få en ny familjemedlem.

Angeliqa Mejstedt på Grövelsjön i Haglöfs jacka

Det som gör mig mest orolig just nu är bilkörningen. Eftersom vi inte har bil till vardags så är det alltid som att börja om på nytt varje gång jag ska sätta mig i en lånad eller hyrd bil de första milen. Men vi har planerat in gott om tid att köra upp så det finns ingen stress alls och det ska dessutom vara bra väglag och väder hela vägen enligt prognoserna. Finns knappast bättre förutsättningar.

Angeliqa Mejstedt vandrar i fjällen utanför Lövåsgården i Grövelsjön

Ikväll kommer vi att sova på ett litet hostel utanför Sundsvall och imorgon lagom till middagstid når vi fram till Särkimukka. Där ska jag äntligen få träffa min fina facebook-vän Jeremias och se hur hans liv som vildmarksguide är. Sedan fortsätter färden på lördag eftermiddag till Jukkasjärvi, Ishotellet och Eef som har varit så fantastiskt underbar som tagit hand om Taivek tills vi kunde åka upp och hämta honom.Eef är också SISU Girls ambassadör och en hårdnackad långdistansvandrare som senast vandrat över 3000 kilometer tvärs över Nya Zeeland. Så sammanfattningsvis blir den här helgen blir full med ÄNTLIGEN: Äntligen Lappland vintertid. Äntligen Äventyr! Äntligen möten med fina online-vänner. Äntligen blir vi med hund. Äntligen roadtrip.

Spara