I dagens VLT tipsar jag om vacker trettondagsvandring i norra Sala, skogarna där jag är uppväxt med långa promenader tillsammans med Mormor. Idag skulle hon fyllt 90 år och det finns inget bättre sätt att hedra hennes minne än med lugnet i skogen och naturen. Jag är så himla glad för reportaget som Niklas Norén på Sala Allehanda har gjort. Han har verkligen lyckats fånga det speciella och unika som jag ville dela med mig av – den där känslan av frihet och lugn som är så svår att sätta fingret på. Jag delar också med mig av tips om vandring vintertid och vad du som nybörjare kan tänka på för en trevlig tur i snön. Ut och köp närmsta VLT!

VLT 2015-01-05 Vilsamt i naturen

En helsida på mittuppslaget i VLT 2015-01-05, ”Tips på vacker och avspänd trettondagsvandring”.

VLT 2015-01-05 Helsida

Nobeldagen när jag och Niklas vandrade runt Järndammen var det 8 grader varmt. Det är inte länge sedan men nu när snön och kylan kommit efter nyår känns det så långt borta.

Läs mer om Sala som ligger mig mycket varmt om hjärtat:

Det här året har jag samlat in pengar till förmån till Ung Cancer. En organisation som hjälper unga cancerdrabbade och anhöriga.  Jag vet att alla pengar kommer till nytta och att de verkligen gör skillnad. Läs bloggen Showlife om brölloppet, hunden Alf och gallgångscancer. När min mormor, och bästa vandringskamrat, gick bort i cancer var Ung Cancer ett stort stöd för mig. Tack vare dem kunde jag och familjen åka iväg på SPA till Yasuragi och här i Västerås finns det en fantastisk anhörig-grupp som träffas en gång i månaden. För att göra något tillbaka startade jag insamlingen Vandra för livet. Insamlingen gör ett årsbokslut på 5 820 kronor.

Tack för din hjälp!

Jag vill säga stort tack till alla er som köpte något av de många paracord-armband som jag satt och flätade på kvällarna i början av året. Tack för generösa bidrag för de uppemot 40 paracord-armband som skickats med post kors och tvärs över hela Sverige och tack för ett nervkittlande budande via paracord-auktionen på  Instagram. Ni är bäst! Sist men inte minst. Stort tack till Paracord Shop som gjorde detta möjligt genom att bidra med material till armbanden. Nu vill jag ha dina förslag! Vad ska jag stötta 2016? Fuck Cancer Pacific Crest Paracord Bracelet Bushcraft Paracord Bracelet   Paracord Armband Vandringsbloggen Angeliqa Mejstedt Västerås

Mellandagarna har jag ägnat åt mysiga näräventyr med vandring, ute-lunch, testat en ny lättviktsryggsäck från Haglöfs, proveldat vedkök och grillat korv med familjen. Följ med mig och mamma på vandring ute på Ängsö från dagen innan julafton. Vi skippade allt vad stress i stan hette och röjde runt ute längs vandringslederna istället. Sådan mor sådan dotter. Angeliqa Mejstedt och Annica Mejstedt på vandring, Ängsö Angeliqa Mejstedt vandrar på Ängsö Hoppa och var glad på en lerig landsväg Ängsö Blir alltid så sjukt glad av att komma ut längs med vandringslederna. Det spelar ingen roll om det är för ett par timmar, några dagar eller flera veckor. Det här är frihet. Korvgrillningsstopp Mamma gympar på Ängsö Mamma styrketränar i skogen Mamma ute-gymmar i skogen, härligt inslag på mellandags-vandringen. Mamma Vandrar Mamma är glad Ängsö Ängsö slott i bakgrunden betyder deluxvandring med fina fikamöjligheter. På Ängsö är lederna väldigt väl underhållna med tydliga markeringar, nya grindar och fullt med ved färdigstaplad vid eldplatserna. Mina fötter Utsiktsplats Vandrar på Ängsö med Haglöfs Ryggsäck Vandrinsgbloggen Testar Haglöfs Lättviktsryggsäck Vandringsbloggen på Ängsö Jag kände mig ett med naturen här. Som trädet i bakgrunden. Eller en älg rusandes genom skogen. Ja, det blir ju inte roligare än vad man gör det. Ut och njut och ta med lite barnasinne så blir året skitbra!

Förra hösten köpte jag en griffeltavla till mitt hemmakontor där jag skrev med olika färger vilka dröm-resor och vandringsställen jag hade på min bucketlist. Det gav verkligen resultat att sikta högt och ha tydliga mål. 2015 har varit det intensivaste vandringsåret någonsin. I år har varit ett helt fantastiskt vandringsår för det var året när jag skaffade mig tid istället för pengar. Jag har omprioriterat allt i mitt liv och följt magkänslan. 2015 var året när jag blev publicerad i en bok, valdes till finalist i Simply Hike Blogger Awards och samlade in pengar till Ung Cancer genom att fläta paracord-armband. Vandringsmässigt har året tagit mig tvärs genom Spanien under pilgrimsvandringen till Santiago de Compostella och det tog mig upp på en av Englands högsta toppar i The lake District tillsammans med nyvunna bloggvänner. Jag har varit på näräventyr runt om i Västmanland – vandrat längs med bruksleden och upptäckt nya smultronställen på Ängsö. Jag har också hunnit vandra på Höga Kusten och  i Grövelsjön. På köpet har jag träffat massor med nya människor, många som har gjort starka intryck och som kommer finnas kvar resten av livet. Jag har lärt mig att älska min kropp, att verkligen uppskatta hur den anpassar sig, utvecklas och bär mig genom alla små och stora äventyr. Att komma i mål efter El Camino var bland det tuffaste jag varit med om – att komma hem efter trettio dagars vandring och skapa ett liv igen. Men det gav mig styrkan att genomföra några stora förändringar. Att ta steg mot mina drömmar. Och för det är jag oändligt tacksam till 2015. Nästa år väntar nya mål!

  1. Gå en fotokurs och lära mig allt om slutartider, ISO och exponering. Jag älskar att ta bilder men behöver ta steget vidare och verkligen förstå mig på systemkameran så att det blir mer rätt oftare.
  2. Jag vill upptäcka nya platser i Sverige; Moddus, Helags, Storulvån och Hövringen. Det är platser som blev kvar på min vandrings-bucketlist efter förra året. Jag vill också upptäcka mycket, mycket mer av Norge (Lofoten, Geiranger, Jontunheimen, Stavanger, Sognefjället), paddla kajak på Nya Zeeland, bestiga Mt Fuiji i Japan, dricka te vid Everest Basecamp, fotografera berg på Island och vandra genom Samaria Ravinen på Kreta i Grekland.
  3. Jag drömmer om att ha en korthårig tax. Bo på landet. Vara nära naturen till vardags. Inte behöva åka, planera och plocka med dagspackning varje gång det är dags att ta sig ut. Men jag är fortfarande osäker på om jag är kär i kärleken i att bo på landet. Om jag har blivit matad med så många motljusbilder i snön av Jonna Jinton, Underbara Clara och Rania Maria att min hjärna slår frivolter och hjärtat skriker av längtan. Skulle jag klara att bo långt från affären? Hugga ved för att få värme? Inte kunna cykla eller gå dit jag ska utan vara bunden till långa bildtransporter för att göra ärenden? Vad lever man av?
  4. Jag drömmer om att styra mina egna tider. Jag vill skriva (böcker, blogginlägg, notiser, reportage, krönikor, dagböcker), fotografera, göra äventyr, ligga ute på mossan i skogen och känna doften av våt jord och höra suset i lövträden.
  5. Nästa år vill jag utforska lättviktsvandring, utematlagning, vandra med snöskor, se norrsken, åka hundspann, lära mig mer om den samiska kulturen, förstå mer av kopplingen mellan hälsa och natur, prova att åka långfärdsskridskor och testa trailrunning.

Vissa mål ligger närmare än andra och jag kommer fortsätta dela med mig av livets alla små och stora härligheter här på bloggen. Tack till dig som läser, följer, gillar och kommenterar. Att vandringsblogga är den bästa hobby som finns tack vare alla er fina läsare!

Vandringsbloggens 2015 i bilder

Glada vandrare på Landsberget Angeliqa Mejstedt vandrar i Kloten Sara Lansgren och Angeliqa Mejstedt vid Skrattabborrtjärn Höga Kusten Hike Angeliqa Mejstedt på pilgrimsvandring El Camino de Santiago  Annica Mejstedt med älghorn på huvudetAngeliqa Mejstedt på Grövelsjön i Haglöfs jacka Angeliqa Mejstedt lagar brunch över elden på Ängslö Blencathra summit med hela gänget

Spara