Höstens skärande vrål och längtan ut

När hjärtat gallskriker av utomhuslängtan. 

Jenny Strömstedt på expressen skriver krönikan Vrålet tar sats – jag vill inte längre. Om sociala flöden som flödar av naturbilder, människor som förändrat sina liv. Klivit av. Och den skärande kontrasten mot livet i storstan, bland bussar, tunnelbana, hämtpizza och betong. Det förlamande ingentingvakuumet med viljan att själv vilja komma ut. För det finns en befrielse i svampletande, krispiga höstmorgnar och solen som letar sig fram strax före morgonfikat. Och Jenny beskriver det läkande och helande med skogen och naturens obetydlighet – att naturen finns där och inte bryr sig. Om nått.

Och jag kan skriva under på varje ord. Minns hur jag en gång satt på kontoret och hela kroppen bara gallskrek att den behövde vara utomhus. Ha nakna fötter mot gräs. Känna solstrålar mot ansikten. Känna vinden. Det var en så fysisk känsla. Samma överväldigande får jag fortfarande så snart jag måste åka till Stockholm på arbetsmöten. Människorna som är stressade, vassa, trängs. Tunnelbaneångesten. För många människor på samma plats. Någon springer för att hinna med tunnelbanan fast det går en ny om tre minuter. De oändliga rultrapporna. Jag sätter i mina hörlurar och djupandas på bästa hikefulnessvis genom upplevelsen. Tackar alla gudar i alla religioner för att det här inte är min vardag. Påminner mig om att jag valt att vara här. Att jag har all frihet att kunna rumstrera runt mina timmar precis hur som helst som egenföretagare. Shoppa i tomma gallerior, åka kollektivtraffik efter ruschen. Och just sådana saker gör att det där gamla livet. Det jag levde en gång är något jag aldrig tror att jag kommer kunna gå tillbaka till när jag väl provat motsatsen.

För jag kan ta tre timmar lunch de där dagarna när det är fint ute. Ta med kaffetermosen och åka till vattnet. Men hur skulle jag göra om jag hade familj och huslån och ett jobb som kräver att jag är i ett mötesrum i en skrapa. Jag vet inte.

Men jag minns att jag tyckte det känndes lite, lite lättare att hantera uteångesten när jag såg andra som var ute. Fick ”låna” lite av deras liv, deras drömmar, deras bilder, deras närvaro av att vara ute i naturen. Det gav mig mening. Det gav mig också riktning. Och det är vad jag hoppas göra med mina kanaler också.

Visa möjligheter. Skapa gemenskap som gör nästa vandringsutmaning, den där karriärflytten eller husetpålandetlängtan lite mer realistisk. Inte allt på en gång. Men lite, lite i taget.

Hur hanterar du vardagsångest? När det är som längst till nästa ledighet?

Jag är en utav dem som kanske bidrar med ”fear of missing out” med höstbilder från naturen – men jag hoppas framför allt att jag ska bidra med lite, lite andrum i väntan mellan naturäventyren.


 Kommentera

Att rädda världen med sockerkringlor

Reklamsamarbete med ResQ Club

Under sommaren och hösten har jag samarbetat med ResQ Club – en mobilaplikation som låter dig köpa mat som restauranger annars skulle slänga till ett lågt pris. Så genom att använda appen sparar du tid, pengar och räddar världen från matsvinn. Det här tycker jag är hur bra som helst och har skrivit om det i ekvationen tid och pengar (hur mer tid och pengar kan bli mer äventyr).

Idag får du följa med både hem till mitt matrum – ett stycke blogghistoria för det är första gången jag visar mitt hem här på bloggen – men först tar vi en tur på stan i Stockholm.

   

För det är det roligaste med den här appen – matinköpen blir också små äventyr. I appen väljer du geografiskt område och så kommer det fram en lista med vilken mat som går att rädda just nu. Sedan köper man maten direkt i appen och följer (om man nu är lika lost som jag) google maps kartan till restaurangen – vsar kvittot och hämtar maten. Klart. Precis hur enkelt som helst och den här dagen fick jag upptäcka en helt ny del av Stockholm. Jag var någonstans åt Odenplan / Östermalm hållet när jag blev akuthungrig och bokade en stor sallad och sockerkringlor på Johan och Nyström – sen fick jag gå i solnedgången förbi gamaldags vackra hus, kika in genom stora fönster och se en guldigt mättad storstadshimel ge sitt sista ljus över parken (kan ha varit humlegården men jag vågar inte ta gift på det).

Framme vid dagens destination på Sveriges färskaste kafferosteri. Åh, gissa om jag blev väldigt glad av att komma fram – för det här stället gillar kaffe – de verkligen tokgillar kaffe på riktigt. För det gör platser som har målat hashtaggen #kaferevolution på väggen. Så Stockholm som stad blev lite vackrare bara av att få flanera bland olika sorters kaffebönor, hipstriga kaffebryggarlösningar för hemmabruk och möjligheten att köpa handbryggt kaffe. En plats att komma tillbaka till för att dricka myskaffe i timmar och köpa med egenvalda julklappar till sig själv.

De hhär sköningarna fick föja med mig hem. Älska storstadsbekvämlighet mellan varven!!

Med mig i packade papperspåsar fick jag mina beställda matvaror så enkelt som att bara gå till kassan och säga vilket namn alltsammans var bokat i. Kalkonsallad, sockerkringlor och kanelbullar. Det blev en hel liten fest att ta hem.

Så på det här viset kom det sig att jag fick ett spännande skattjaktsäventyr i Stockholm samtidigt som jag hade mat för två dagar. Det räddade min vecka som varit så fullknökad med höstbeslut att jag knappt vetat vart jag skulle ta vägen. Då kunde jag helt och hållet fokusera på jobb och låta ResQ Club appen tänka matmeny åt mig.

Precis på samma sätt som jag under sommaren besökt flera olika restauranger här hemma i Västerås och räddat mat. Mitt i flyttkaoset åkte jag och räddade kött och potatis från Piazza di Spagna. Dagen när jag och mamma skaffade kajaker passade vi på att picknicka smörgåsar från Östermalms Foodhouse. Under tidig sommar var jag flera gånger på Bianchi Café och Cykles i VLT huset och hämtade fisk.

Sammanfattningsvis kan jag säga att efter att ha räddat mat under snart ett halvår så är jag väldigt imponerad över enkelheten i aplikationen och tycker verkligen att du ska testa detta. Appen finns just nu i 20 olika städer runt om i Sverige och nya restauranger ansluter sig hela tiden så håll utkik i appen efter mat nära dig.

Ladda ned idag!

Du sparar pengar, räddar miljön och får tid över till mer äventyr.

Vill du ha smarta tips om inställningar i appen, hur du kommer igång med den och steg-för-steg guide så kikar du in hos Elin på Teknifik som satt ihop ResQ-Guide som svarar på alla tekniska frågor.

Google Play: Hitta ResQ Club här.

App Store: Hitta ResQ Club här.


 Kommentera

Life Design – Om att välja livet

Jag har valt livet på alla sätt man kan välja livet. För mig handlar det om att ge utrymme till vad som är viktigt på riktigt. Att hitta balansen mellan att hålla fast och genomföra mot alla odds i relation till att helt släppa taget och alla nyanser mellan ytterligheterna.

Ikväll tänker jag på livet och livets alla beståndsdelar.  Jag har den otroliga lyxen att ha valt mitt boende, mina vänner och min arbetsvardag. Jag kan jobba vartsomhelst ifrån i hela världen vilken tid på dygnet som helst. En hissnande tanke. Spännande tanke. Den triggar möjligheter. Det är möjligt för att jag valt bort saker som att titta på ändlösa tv-serier och läsa katastrofnyheter på nätmagasin. Det har gett space över till att skapa det jag istället vill ha mer av – att driva den förändring jag vill se på olika fronter.

Just nu väljer jag att landa efter en intensiv ressommar vid matbordet fyllt med tända ljus och timme efter timme med det jag älskar allra mest. Att skriva och redigera bilder.  Så därför kom jag att tänka på det här med att ta tag i sitt liv och designa det – för fem år sedan hade jag aldrig anat att jag skulle hamna här, att det var en realistisk möjlighet. men massor, massor med små aktiva val har gjort förändringen och den här vardagen möjlig och även om resan varit och på många sätt är vindlande så vill jag aldrig byta ut den. Att vara egen är att vara i ständig rörelse, utveckling. Se nästa steg, följa hjärtat, hitta flowet.

Att sätta sin kompassriktning är så otroligt viktigt. Allt kan inte hända på en gång – att bygga karriär, hitta drömboendet eller vilka mål som nu ligger under bearbetning och utveckling. Men det gäller att veta när de rätta möjligheterna kommer smygandes förbi. Att då ha modet att våga ta chansen när den kommer. Även om det känns läskigt att tappa fotfästet litegranna. Även om Den Stora Osäkerheten känns överväldigande. Även om det spökar känslor som Är det för tidigt och är jag redo? Jag omfamnar rädslan – viskar att du är bara ett virrvarr av tankar. Hjärtat guidar rätt och universum håller mig om ryggen. För förändring är otäkt, det ligger lika inbakat i den mänskliga själen som det faktum att vi är av naturen lata (som PT-fia lärde mig i lördags). Så med stöd av det jag vet är min riktning får jag sedan fatta beslut – hur jämellens orimligt jobbiga de är att ta så är det bara att beta av dem ett efter ett för att så småning om kunna skörda frukten av självförverkligande. 

Jag vill inte leva mitt liv och ångra att jag inte tog chanser som kom. Att jag fegade ur i sista sekund. Aldrig fick prova. Det gör att jag många gånger får obekväma nej, att jag ofta får tugga både gräs, jord och grus. Men i slutändan hade jag inte velat ha det ogjort. Misslyckande – om vi nu ska kalla det så – är läxor, lärdomar för framtiden. De definierar mig inte som människa. det definierar bara just den specifika situationen vid det specifika tillfället. I början av mitt egetföretagande blev jag ledsen varje gång jag fick nej – sen lärde jag mig att det handlade mer om helt andra faktorer – ofta helt utanför min påverkan. Den som orkar resa sig flest gånger står till slut som vinnare, det handlar ibland mer om pannben än faktisk teknik. Finslipad teknik kommer med tiden.

Superviktigt att sätta mål på alla fronter i livet; karriär, relationer, vänner, fritidsintressen. Vissa kallar det Life Design. Att göra aktiva val. Hur ska det kännas? Vad saknas och vad behövs mer av? Vad fungerar? När är du ditt bästa jag? När ska du hålla fast och kämpa och när behöver du släppa taget? Bygg en stabil grund att stå på så är du trygg även i de värsta ovädersstormarna.

Läs mer: Sätt din kompassriktning – 6 frågor till dig som funderar på att byta karriär

Idag har jag anmält intresse att bli fodervärd för en tax under ett par månader. Det är inte säkert värdarna väljer just mig bland alla de som sökt. men det var ett väldigt viktigt steg för mig i att så småning om nå drömmen att ha en helt egen taxvalp. Det är ett stort ansvar och ingenting jag vill ta förhastat – utan jag vill köra både hängslen och livrem och vara helt säker på att rasen passar mig och uteäventyren – då är det bra att börja med några månaders åtagande och inte 15 år. Ett specificerat, tidsbegränsat, mätbart och avgränsat mål som kunde bli av just nu för att chansen dök förbi. Jag visste min riktning och då var det lätt att räcka upp handen och skrika I VOLONTEEEEER!!!!!

Vad har du senast gjort som varit lite otäkt och utmanande?


 Kommentera

Allt om Hälsa på Stockholmsmässan

I lördags gjorde jag hela tre mässor på effektiva två timmar. Höjdpunkten var mässan Allt om hälsan där jag äntligen fick se PT-Fia i action, skymtade ryggen av Katrin Z som saluförde sockerfri choklad (åh yeah) och såg Emilia Arvidsson i action som moderator för panelsamtal. Vilka powerkvinnor!!

Jag följer Fia på Instagram och läser då och då hennes blogg, för hon är så överbövelen klok. Jag gillar hennes inställning till kroppen, träning och livet. Balansen av allt som ska in emellan. Nu fick jag äntligen se henne in action för första gången och vilken fantastisk glädjespridare och motivator!! Jösses så himla bra!

  

Det pratades, bubblades och coachades om de viktigaste livsvalen från scenen Pratbubblan. Linnea Molander på scenen om att göra kvalitativa val, fundera på vad man vill i livet och att våga bjuda på sig själv till sin omgivning. Moderator var Emilia Arvidsson på scenen – klippt och skuren för uppdraget, tillika min workationkompis in crime. Blir tårögd av att ha så talangfulla kollegevänner i min omgivning.

Yogaprylar i massor. Jag hittade foodtrucks, yogamattor och jympatights i oändlighet. För något år sedan var jag väldigt aktiv på yogafronten och yogade i klass minst tre gånger i veckan, jag blev helt beroende av alla lyckohormoner i kroppen och lärde mig massor av tekniker för att stilla sinnet och lära känna kroppen och lyssna på kroppens signaler. En underbar träningsform som jag också tog med mig ut på vandringslederna, för att vara snäll mot kroppen och för att mentalt få ut så mycket av vandirngsupplevelsen som möjligt.

Stod där en evighet och tänkte ska jag köpa eller inte köpa? Ska jag köpa eller inte köpa? Det låter ju liksom för bra för att vara sant, sockerfri choklad. Slutade med att jag inte vågade prova, med ett bagage av att tidigare ha blivit besviken. Men idén folks! Har du testat? Jag är mycket intresserad av att veta mer.

Det här var dagens bästa fynd vandringsmässigt – soppa och proteinpudding som bara blandas ut med avtten, de är ekologiska och ett grymt alternativ till Blå Band när det kommer till att fylla på med snabb energi under en rast på längre vandring.

Jag har spanat hälsokost, träningsformer och chiapudding. Mässan Allt om hälsan var ungefär vad jag förväntade mig. Gick vidare till mässan Eget Företag som krymt drastiskt sedan jag var där inför min egen företagsstart och letade inspiration för några år sedan. Kom på vilken sjujäkla resa jag gjort sedan dess och kryssade mig förbi pirriga blivande egna företagare och tackade gudarna för att jag inte längre behöver ha hjärnblödning för saker som att välja bokföringsprogram, redovnsingskonsult, fylla i papper till Skatteverket eller skriva affärsplan. Halleluja att det är engångsarbete och allt det positiva som händer på andra sidan. Sist men inte minst gick jag till Mat och Vin mässan – den var GIGANTISK och jag har inte riktigt listat ut systemet med vinglasen, men deltagarna köpte vnglas vid incheckningen och sedan blev stämningen högre och högre i lokalen ju längre bort jag förflyttade mig och på uppbyggda scener stod kockar i alla åldrar och dicipliner och livelagade mat som monitorerades ut i publikhavet.

Med hejdundrande huvudvärk (hade inte nallat på vinet – bara överväldigats av folkmassorna) satte jag mig på pendeln hemmåt.


 Kommentera

Video: Naturen är mitt andrum

Nu är den äntligen, äntligen här. Videon som Louise filmade för Kvinnliga Äventyrare när jag var uppe i Åre under sommaren. Utan ett enda ord sammanfattar den allt som för mig är att vistas ute i naturen och att bedriva ett aktivt friluftsliv. Jag är så otroligt tacksam för att vi fick möjlighet att förverkliga det här!

Så länge jag kan minnas har jag alltid älskat att vara ute i naturen. För mig är naturen vardagsrummet där jag träffar mina vänner, det är där jag allra helst håller mig i form och fyller på med energi. Naturen är mitt andrum när storstadens brus och måsten blir för mycket. Naturen är inte bara en plats jag besöker, det är där jag känner mig mest levande och hel.

Hur beskriver du din naturupplevelse med ord eller bild? Skicka gärna til Vandirngsbloggen Community på Facebook.


 Kommentera

5 filmer som inspirerar till vandring

Här är filmerna du som är vandringsintresserad inte får missa.

Wild

Följ Cheryl Strayed som vandrar Pacific Crest Trail genom USA för att hantera en turbulent och omvälvande del i sitt liv med drogberoende och ohälsosamma relationer.

Into the wild

När studenten Christopher McCandless tar examen från universitetet säljer han alla sina ägodelar, ger pengarna till välgörenhet och ger sig ut för att leva i vildmarken.

127 timmar

Följ äventyraren som tvingas möta sig själv i en allvarlig nu-eller-aldrig-situation där han måste skära av sin arm med en fickkniv för att kunna överleva.

As far as my feet will carry me

En tysk soldat rymmer från ett sibiriskt fängelse när andra världskriget når sitt slut. Fast besluten att komma hem till sin familj igen vandrar han 8000 miles under tre års tid.

The Way

Sonen gav sig iväg för att vandra El Camino de Santiago genom Spanien men dog under vägen. Fadern följer i sonens fotspår för att hantera den stora sorgen.

Vad har du för favoritfilmer som du vill tipsa om? Fyll på med dina förslag i kommentarsfältet!


 Kommentera

Lyssna: Johanna Nygård – Systrar i Bergen

Idag gästas Kvinnliga Äventyrare Podcast av Johanna Nygård, VD:n, entreprenören och outdoorfantasten som efter en säsong i Alperna fick upp ögonen för hur få tjejer och kvinnor som faktiskt fanns där ute i backarna. Insikten ledde till att hon startade Systrar i Bergen, som nu ser till att göra bergen tillgängliga för alla.

Jag och Emelie pratar om hennes resa, som tidigare i år tog en drastisk och otäck vändning som satte drömmen på spel. Hur gjorde hon för att komma igen och orka fortsätta framåt? En hel del om vikten av systerskap, om hinder och utmaningar plus en massa peppande tips på hur vi kan nå våra drömmar och mål.


 Kommentera

I rörelse – Karin Boye

En särskillt vacker dikt av Karin Boye som jag tycker passar höstvandringarnas årstid till. 

I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.


 Kommentera

Hälsoministern: Samhällsansvar för rörelse genom hela livet

Friluftsfrämjandets 125-årsjubileum blev en riktig inspirationsdag för att uppmärksamma barn och ungdomars hälsa och rörelse. 

Hälsoministern Karolina Skog menar att samhället måste bygga trygga miljöer som möjliggör för ungas rörelse. Till exempel behöver det finnas säkra cykelbanor.  Föräldrar skjutsar sina barn till skolan för att det är så många andra föräldrar som skjutsar sina barn till skolan att det känns osäkert med alla bilar i närområdet kring skolan.  Det fria skolvalet gör också att barn går på skolor långt hemmifrån vilket gör att de behöver åka buss eller bli skjutsade för att komma dit istället för att gå själva. Barn behöver öva på att vara i trafiken.

Hur staden är designad spelar roll.

Människors närområden där de vistas dagligen. Naturen måste in i stadsmiljön. Idag byggs bostäder ofta nära varandra och nära kollektivtrafik. Städerna behöver också bestå av kvalitativa grönområden – sådana områden som inte bara är öppna gräsytor utan kuperad, naturlig terräng med kupering och bilogisk mångfald. Det är miljöer som lockar till naturlig rörelse och är bra lekmiljöer. Och det måste gå bussar till naturen i områden där den inte finns nära.

Anslagen för skydda naturen har fördubblats.

Staten är till exempel ansvariga för ledsystemen i fjällen och de många värmestugor som satts upp där under 70-talet. På många ställen har inte detta hållits efter sedan de sattes upp och det har gått så långt att fjällräddningen hört av sig och varnat för att de är osäkra. Därför byts nu alla värmestugorna ut och rustas upp för att individer och grupper ska kunna röra sig säkert i fjällen. Det finns ett stort värde i den verksamhet som bedrivs inom svenskt friluftsliv.

Studier visar att barn till högskoleutbildade föräldrar har fyra gånger lättare att klara godkända betyg i skolan. Detsamma gäller förmågan att skapa en hälsosam, aktiv livsstil.

Läs mer: 


 Kommentera

Skärgårdsliv på en brygga

För någon vecka sedan spelade jag in podcast med Johanna Nygård som är VD för Systrar i Bergen. Hon sa något otroligt klokt som har kommit att fastna hos mig sedan dess. Vi pratade om företagsamhet, att vara entreprenör och driva utveckling och hur det är att dela med sig så otroligt mycket av sig själv till andra och till det som skapas. Och då sa hon att man måste fylla på sin egen energi för att kunna dela med sig till andra.

Jag fyller på min energi genom att vara utomhus. Kravlöst. Nyfiket. Glädjefyllt. Här om dagen kom jag till en plats i Stockholms Ytterskärgård som tog mig till minnen av Saltkråkan och Skärgårdsdoktorn. Höstigt, rivigt hav och omilda vindar på bryggan gav andrum, gav helhet och mening. Som att snudda vid en värld som inte riktigt är min – för jag är hemma längs skogstäkta låglandsleder och fjäll.

Jag har fått lära mig att fjällen och skärgården i sitt lynne är lika varandra och jag är sugen på att upptäcka mer – så mycket mer av vad som finns nära havet. jag fashineras av kulturen ute på skärgårdsöar, hur luttrad lokalbefolkningen är och hur mycket de som lever i skärgården idag får kämpa för att fortsätta finnas där. När jag i somras seglade St Olav Waterway så pratade lokalbefolkningen om brokig historia, krig, brandhärdar och ekonomiska svårigheter att få vardagen att gå ihop. Skolor som läggs ned, unga som flyttar in till storstäderna.

Kultur och historia och natur och den lilla människan i något större. Lånad tid på naturens villkor. En ögonblicks sekund av allt det blåser in i mig under den korta stunden på bryggan som får representera alla minnen jag hitintills har av skärgårdsmiljö.


 Kommentera