I köket har jag bytt ut de gamla 90-tals trähandtagen mot tidstypiska handtag från Byggfabriken. Och nu funderar jag mig gråhårig på vad jag bäst ska göra med den halva väggen som är i köket. Det är vita skåpluckor i hela köket och vit bröstpanel på halva väggen så kvar är motsvarande yta av en tapetrulle där jag vill gå bananas med något riktigt friluftsnära. På väggen tänker jag mig en pocketbokhylla från string, min auktionsfyndade träklocka, knivställ med fina moraköksknivarna och tesilar från Gnosjö Fabrik. Till det tänker jag antingen grått som i övriga lägenheten, eller någon av Boråstapeters fantastiska skapelser: Amorina, Berså eller Tulippa. Det är svåra val här nu på Åsgatan – för varje tapet gör sin sak med rummet.

Mer hemifrån mig: 

 

Idag vaknade jag av solen som sken på frostig snö och ljudet från plogbilen som snyggade till uppfarten hemma. Efterlängtad, efterlängtad snö. Äntligen dagen att känna kyla bita i kinderna. Snabbt som attans borstade jag tänderna, slängde på mig kläderna som låg framme kastade över en stol och gick ut för att möta morgonen nere vid Mälarkanten. Steg för steg över krispigt isig snö, bestämda steg över dajmsnö efter sandbilens framfart, längtande blick i ångan från tvätteriet som suddade ut konturerna av sekelskifteshusen som passeras på väg ned mot sjön.

Jag ler mot dagen. Jag ler mot de som möter mig, ruffsig och nyvaken. Jag hälsar glatt på en bekant på vägen tillbaka. Kommer hem igen för att plocka fram bilderna jag tog på vägen för att minnas den vackra, själaglädjande morgonpromenaden. Ser tandkräm. Massa, massa tandkräm runt halva munnen som i morgonentusiasmen inte syntes i spegeln men som väldigt klart och tydligt syntes på fotot. Och kanske, kanske är det här gränsen mellan entusiasm och vanvettig entusiasm. Note to self: kolla alltid spegeln först.

Jag har dessa på blankis, vattenbelagd is, snö och de är mina nya bästa vintervänner. Tack denna vackra morgon för att jag fick ned fötterna på jorden igen! Kallar det klassisk kompensationsteori.

Har du tandkrämsklantat dig någon gång? Är du kompisen eller främlingen som säger till om andras tandkrämsklant?

Espresso

Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.

Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka:

I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,

som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen

Tomas Tranströmer, ur ”Den halvfärdiga himlen”, 1962

Tiina Ravelin har brutit sig loss från boxen och gått tillbaka till naturen. Där kan hon vila och hämta kraft, känna urkraften. Yoga har för henne blivit ett sätt att förenas med alltet och via sin yogastudio Holy Heart vägleder hon andra i samma riktning. Hör henne berätta om hur vi kan hitta urkraften och bli mer närvarande i nuet och naturen.

Hur hittade du dit du är idag och till yogan?

– Jag har själv länge funderat över begreppet hur jag hittade hit, men har insett att det är ingenting jag har hittat utan det har egentligen alltid varit självklart det jag är i nu. En sanning jag lever med är den ständiga expansionen – och det är just det, som människa kan jag inte annat än alltid fortsätta växa. Man pratar mycket både inom hälsosfären och andligheten om att gå vägen, hitta vägen, följa vägen. Men jag säger: Jag är vägen. Du är vägen. Så för mig har det egentligen inte varit ett sökande, utan mer att öppna upp mig själv för vad jag är i min essens, i min urkraft. Livet kom emellan och sen har jag präglats av alla borden, måsten och linjer att följa. Nu har jag mer brutit mig loss och gått tillbaka. Det är som jag brukar säga: Ut ur boxen och tillbaka in i naturen. Där är jag, Nu. Och det finns egentligen ingen annanstans att vara och existera än i Nu. Yogan som metod har såklart hjälpt mig att öppna upp. I och med att jag har landat tillbaka i kontakten med kroppen och höjt mitt medvetande så är jag mer kroppsmedveten. Det är genom kroppen min jag är mest och bäst i balans, ser mina obalanser och finner mitt center på alla plan. Fysiskt, energiskt, mentalt, själsligt. Jag är mer uppkopplad ju mer avkopplad jag är i min kropp – i min egen närvaro till mig själv och alltet; naturen och rymden runt omkring. Yoga för mig är att förenas med alltet. Att vila i kraft.

Tiina Ravelin Holy Heart Yoga Nature
Foto: www.kaamos.land

Du pratar gärna om urkraften i naturen, på vilket sätt präglar den dig och din yoga? Och hur kan vi komma i kontakt med urkraften?

– Att vila i kraft är att vila i tilliten till naturen. Vi är en del av naturen. Vi är en del av flödet. För att förstärka det: Vi är naturen. Vi är flödet. Människan har en egoistisk illusion till vilja att vara separerad från det vi kallar naturen och all flora, fauna och landskap den innefattar. Egentligen är det väldigt simpelt – urkraften är naturen i sin helhet. Alla elementen jag upplever med mina sinnen i naturen, är jag. Både mörker och ljus urspringer från samma källa. Rädslan sitter mycket i att man tämjer sig till tron om att mörkret är farligt – ljuset är räddningen. Vi lever för energin under dagen, försummar lugnet som natten ger. Att finna det lycksaliga i det simpla varandet och finna urkraften i att leva i balans, är att älska sitt mörker och älska sitt ljus. Min urkraft är att jag står väldigt stadigt dock svävar i lätthet i det ständiga föränderliga flödet som är. Jag väljer att vara otämjd. Jag hämtar min kraft från Modern, jorden, jag står och går på för att ständigt överlämna mig till flödet som är. Säsongens alla skiftningar och vad hon visar mig med sina kreativa och vilda landskap. Samtidigt fascineras jag ständigt över hur det finns en sådan tydlig struktur i allt vad hon gör, hon vet redan. Hon är steget före, hela tiden. När jag släpper min egen logik så visar hon mig strukturen som redan är. Yogans väg lärde mig mycket att släppa på logiken och vara mer i det kreativa. Jag är Naturens dotter, svaren fanns redan inom mig. Behövde bara släppa på livets luftslott jag var uppvuxen i.

Hur kan vi bli mer närvarande i nuet och i naturen?

– Omhuldas av henne. Kliv in i naturens kraft och skönhet med respekt och vakna sinnen. Det är så himla enkelt. Människan vill gärna komplicera allt som är simpelt. Det räcker gott och väl att bara andas med naturen och följa hennes rytm – den naturliga rytmen. Ofta när vi ska göra något naturnära så ska vi just – göra något. Bara var med henne. Uppmärksamma henne. Vandra med henne. Hon är allas våran Moder. Stamfolket följde hennes naturliga struktur. Men med koloni- och urbaniseringen och människans behov till makt bröts den naturliga rytmen. Ny struktur byggdes upp. Det naturliga nätverket och uppkopplingen ansågs för farligt och hotande för människan som ville ha makt över människan och naturen. Vi byggde istället upp infrastruktur, stamnät och en teknologisk rytm. Så det är väldigt enkelt, simpelt och avskalat: kontakten till naturen är det som gör dig närvarande med nuet. Att vila i nätverket som redan omger allt gör också att du vet vad som är viktigt. Från det digitala till det analoga. Det är uråldrig högteknologi om något. Tilliten, tryggheten och medvetenheten till att naturen är du. När jag valde att skala av och leva i det enkla så fann jag det mest fantastiska – Naturen är så multidimensionellt komplext i sin enkelhet. Precis som jag!

Tiina Ravelin Holy Heart Yoga

Tiina Ravelin Holy Heart Yoga
Foto: www.kaamos.land

Du kallar dig också ”medicine woman”, berätta mer om vad det innebär!

– Jag gillar egentligen inte begrepp eller kategorisering överhuvudtaget. Men jag varför jag väljer medicinkvinna som någon slags beskrivning av mig själv är för att jag är en urkraftskvinna och jag delar med mig av medicinen i allt det jag gör. Min medicin är att ge från hjärtat i min simpla närvaro. Jag gillar att ge kärlek helt enkelt. Villkorslöst. Och detta kan vara på olika sätt, kalla det skapare, yogalärare, healer, konstnär eller något annat. Egentligen är det inte jag som person som ger något, utan jag är bara en kanal för naturens kraft som får möjligheten att flöda igenom mig. Så ingenting sitter i mig eller i min identitet eller mina tidigare identiteter. Det jag kan förklara det enklast med är att mina livs lärdomar, toppar, dalar, liv, död och ja, alla inre och yttre landskap och rymd jag har vandrat igenom har lett mig hit med den fria viljan; att dela med mig helhjärtat av hjärtats medicin. Att våga visa mitt mörker och mitt ljus, vilket inspirerar dig till detsamma. När vi möts så förenas vi, och när vi förenas så finns det inte annat än den klyschiga kärlekens väg. Vi skapar alla detta tillsammans, hela denna skapelse.

Hur ser framtiden ut? Vad har du för drömmar och planer?

Jag har slutat planera men slutar aldrig att drömma. Jag drömmer om att vi andas med henne, naturen, igen. Det skulle läka så många hjärtan, läka så mycket ohälsa, på alla plan. Det skulle ge frid. Och frid är kraft. Så mycket kraft som skulle finnas i det simpla varandet utan behovet att jaga lyckan i allt det andra. Det jag kan göra för att stötta detta är att fortsätta välja att vara kanalen och sprida medicinen ut i världen. Vägen är självklar för mig och jag är tacksam varje dag att jag väljer att andas, vara människa och att jag med fri vilja fortsätter att sprida min medicin; kärlek. För kärleken är det som läker allt.

Läs mer om Tiina Ravelin på holyheart.se och följ henne på Holy Heart på Facebook.

Spara