Hur tar man sig till Trentino-Sydtyrolen och Dolomiterna i norra Italien? Det krävs lite planering för en resa till norra Italien eftersom det krävs flera byten för att nå till resmålet Brixen. Idag ger jag dig en komplett guide till att resa till vacker vandring i Alperna. Sydtyrolen är Italiens största län. Vi bodde i staden som på tyska kallas för Brixen och på Italienska för Bressanone. Därifrån var det ungefär 30 minuters färd med buss till berget Plose och startpunkten av vandringen som gick till ”toppstugan” Rossalm. Det är i princip tre steg du behöver planera för att nå vandring i Alperna.

Steg 1: Flyga flygplan

Jonna Jinton på väg från Innsbruck, Italien

Det allra första steget på resan är att ta sig till Italien. Jag flög från Arlanda, mellanlandade i Frankfurt och flög sedan till Innsbruck. Det finns ett par flygplater som ligger nära Brixen, Bolzano ligger ca 38 kilometer bort.

Flygtur över alperna - fin utsikt från flygplansfönstret

Det här är utsikten från flygplansfönstret. Håll tummarna för att du får fri sikt på flygningen!

Steg 2: Bil eller tåg från flygplatsen till Brixen

Biltur mellan flygplatsen i Innsbruck och Brixen

Även bilresan bjuder på hejdundrande vyer. Resan är också en del av det roliga med att vandra. Jag åkte bil till Brixen från flygplatsen, det tog ungefär två timmar. Ett annat bra alternativ är att ta tåget. Bussen kostar (2014) 2 euro att åka från flygplatsen till järnvägsstationen i Innsbruck. Sedan går tåget direkt in till centrala Brixen. I Brixen finns massor med små mysiga hotell.

Steg 3: Buss från Brixen till vandringen

Utsikt ovanför molngränsen Dolomiterna

Utsikt från gondolen. Här har vi previs nått ovanför molngränsen. Bussen upp till berget tog ungefär en halvtimme. För den som vill spara på benmusklerna går linbana upp till toppen.

Hur lång tid tar resan? Det är nästan omöjligt att svara på den typ av fråga eftersom det beror på hur långa väntetider det är mellan flygen och så vidare. På vägen ned tog resan 7 timmar från Arlanda till Brixen. Men hemresan tog nästan 13 timmar, då var det långa väntetider på flygplatserna och ett lite försenat plan.

Under Kiku IMS gick jag tillsammans med en hel grupp vandringsälskande människor från hela Europa.  Gruppen leddes av två veteraner inom bergsport och vi fick chansen att prata vandring med två eldsjälar.

Gore-Tex Hike Day i Dolomiterna, Italien

Vi var massor med vandringsnördar som gärna ville lyssna på alpinisterna Peter Habeler och Hervé Barmasse. De är bland de mest erfarna som går att hitta på denna halva av jordklotet.

Peter Habeler – Mount Everest utan syrgas

Peter Habermas på Walk Day by Gore Tex

Vandringsveteranen Peter Habermas inspirerade gruppen som deltog i Walk Day by Gore-Tex. Peter Habeler var tillsammans med sin vandringskamrat Reinhold Messner de första att bestiga Mount Everest utan syrgas under slutet av 70-talet. De utvecklade en egen teknik för att så snabbt som möjligt och med så lite utrustning som möjligt ta sig upp för berg. ”Under the motto, ”Everyone has their own personal Everest”, Peter feels that everyone should look for new challenges in the hiking world, according to their own mental and physical state.The essential thing is to conquer your inner demons and find a challenge that is within your reach. It doesn”t matter how high the summit is you”re aiming for, it”s all about creating your own personal Everest. Respect for nature and knowing your own limitations are crucial in this context.” Source: Mayrehofen Jag gillar citatet ovanför, det går hand i hand med mycket av det jag vill förmedla via min blogg. Att alla kan vandra utefter sina förutsättningar och sina mål. Det är bara du själv som sätter gränserna, så länge du gör någonting du gillar och alltid strävar efter att utvecklas , även om det bara är små, små steg i taget, så når du till slut dit du vill.

Hervé Barmasse – Bergsguide och upptäckare i blodet

Fransk Alpinist

Fransk Alpinist som har ett långt bergs-CV med bestigningar och häftiga expeditioner. Hervé Barmasse växte upp i Matterhorn och började bestiga berg tillsammans med sin pappa efter en skidolycka som satte stopp för en lovande karriär som utförsåkare. I massvis med generationer har yrket som bergsguide gått i arv för släkten Barmasse. Jag hittade en jättefin film där far och son beskriver sin relation och tar oss med för att upptäcka en ny väg upp på Monte Rosa.

Vart hittar du inspiration? Vem är din förebild? Vart vänder du dig för att hitta styrka och kraft att utmana dina gränser? Find what you love and let it guide you!

Christine Hägglund har Timber Shell Jacket från Canada Goose på vandringen

Idag får du lära känna Christine Hägglund som blev utsedd till Årets Äventyrare 2013. Jag har haft möjlighet att ställa frågor om de största utmaningarna med att vara äventyrare och hur hon håller motivationen på topp under de mest utmanande strapatserna.

Utbildning: Civilingenjör i Industriell Ekonomi

Sysselsättning: Äventyrare och egenföretagare

Familj: Bor i Östersund med man och tre barn Många järn i elden. Det är det första intrycket jag får av Christine Hägglund. Hon är utbildad Civilingenjör inom Industriell Ekonomi och har jobbat med allt från projektledning, ledarutveckling och föreläsningar till rekrytering, jämställdhetsfrågor och industriproduktion. Dessutom har hon startat upp en gymnasieskola med teknikinriktning och jobbat som chef inom industrin. Idag driver hon ett eget företag där hon erbjuder inspirationsföreläsningar och ledarskapsutveckling. Förra året blev Christine utnämnd till Årets Äventyrare efter att ha sprungit längs med hela den svenska fjällkedjan på 39 dagar. Det är en 1300 kilometer lång sträcka som går mellan Treriksröset och Grövelsjön.

Hur blir man äventyrare och vad krävs för personliga egenskaper för att lyckas? Allt handlar om att ta första steget, drömmer du om att klättra någonstans, ta en kurs, hitta träningskompisar, köp en karta över området du vill åka till, leta info på webben… Det finns hur mycket som helst man kan göra för att ta ett första steg: A year from now, you wish you had started today. Ta små steg hela tiden, plötsligt är du nära. Är drömmen stark nog kommer drivkraften. Det handlar om att hitta det just du vill göra, inte kopiera någon annans drömmar. Var vill du befinna dig och vad har du för egenskaper som är bra och som kan ta dig dit? Att alltid fokusera på det som är till din fördel. Skulle jag gå och fundera på allt jag har emot mig skulle jag inte komma långt. Det är mycket jobb, men att bara ta en sak i taget. Vill du ut och vandra, köp en karta. Gå och prova ut ett par kängor. Sen promenerar du en massa. Så tar du tag i att skaffa en ryggsäck.

Vad är den största utmaningen med att vara äventyrare? Att acceptera att jag aldrig kommer att hinna göra alla äventyr jag drömmer om… För mig handlar det ju om att få vardagen att gå ihop. Nu i oktober är jag inte så äventyrlig, jag jobbar, städar vinden, plockar fram vinterkläder, röjer i garaget… Vi har tre barn som också vill göra massor av saker och jag måste alltid prioritera hårt vad jag lägger min tid på.

Christine är en av huvudpersonerna i #FreeAirLife kampanjen från Canada Goose.

Vad är det som får dig att orka lite till när du möter utmaningar? Jag finner massor av inspiration i tankar kring att kunna leva i frihet, Jag vill uppleva året om, inte bara på någon enstaka långhelg och semester. Jag har en drivkraft att vara pigg och fräsch, jag vill ha en kropp som orkar med vardagen med tre barn och jobb och ändå ha energi kvar till att göra roliga saker. Det finns så många bra citat här i världen: Life isn’t about waiting for the storm to pass, it’s about learning to dance with the rain. Remember, it’s not a bad life, it’s just a bad day. Eller: ”Life is not a journey to the grave with the intention to arrive safely in a pretty and well-preserved body, but rather to skid in broadside, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming: Wow!! What a ride!” Citat ur Wired january 2007 i en artikel med Dean Karnazes. Jag försöker prioritera, välja vad jag ägnar mig åt. Ibland blir det inte rätt, men då får jag antingen löpa linan ut eller ändra mitt beslut. När jag får ägna en kväll åt att söva ett tröstlöst barn och missar ett efterlängtat träningspass så tänker jag att ”det här är viktigt”. Sen handlar det så mycket om att jag alltid orkar lite till. Vad är alternativet, att sätta mig ner och tvärdö? Det går alltid att ta ett steg till, eller bestämma mig för att stanna och vila och fika. Jag älskar att se hur långt jag orkar, och jag gillar att se vad som finns bakom nästa fjäll.

Berätta om din mentala träning och hur du föreberder dig för en krävande utmaning? Mitt pannben är av granit ibland. Jag läste Wayne Dyer när jag var yngre och tävlade och jag minns en bok som heter ”Du kan om du vill” av någon som heter Kajsa, som jag inspirerades av. Och det är nog någon form av mindset som har satt sig. Jag gör sällan övningar för att förbereda mig mentalt, men jag förbereder mycket när jag ska ut, och med all erfarenhet jag har, finns också redan så mycket i bakhuvudet. Jag brukar göra någon form av krisanalys – vad kan hända? och utifrån det gör jag mina förberedelser. När jag har en dröm om något jag vill göra, så tränar jag inför det och funderar mycket på det. Närdet gällde simningen från Åre till Östersund i somras så satt jag i Badhusparken och tittade ut över vattnet och såg fram emot att komma från andra hållet in mot slutet där. Förra sommaren drömde jag om att se taket på Grövelsjöns fjällstation och såg framför mig hur jag skulle sitta i restaurangen och äta god mat och dricka en Jämtlands IPA.

Kan du berätta om ett äventyr som inte alls blev som du planerade? En gång när jag var ute i Norge och cyklade själv hittade jag en liten väg som var spännande. Kom fram till en tunnel utan ljus, men det kom en bil som jag stoppade och frågade om han kunde köra max 30 km/h så jag kunde få hänga på bakom honom genom tunneln. Det gick toppenfint. Jag kom till vägs ände, var ute och vandrade under dagen och skulle sedan hem på kvällen. Dock kom det ingen bil då. Det var ingen trafik alls. Jag väntade i en evighet vid tunneln innan det till slut kom en bil från andra hållet som jag stoppade och förklarade min belägenhet för, så han vände och hjälpte mig igenom. Som tur var, var det under sommaren, så det blev aldrig riktigt mörkt, men jag kom hem väldigt sent. Jag brukar planera mycket men inte alltid hålla mig till planen, här kommer ytterligare ett favoritordspråk: Plans are nothing, but planning is everything. Jag planerar så att jag har koll på läget, då brukar jag känna att jag har full frihet att ändra mina planer.

Vad skulle du hälsa till dig själv, med de lärdomar du har nu, när du var 15 år gammal? Ha inte så bråttom att försöka bli vuxen och göra ”rätt” saker. Hitta någon som kan hjälpa dig att göra det du verkligen vill. Det finns många kloka människor därute, som kan ställa frågor och hjälpa dig, istället för att ge dig svaren.

Vilken är din favoritvandringsled i Sverige? I närheten av där mina föräldrar bor finns Forsaleden, den är inte lång, en dagstur, men fantastiskt vacker och full med fornminnen. Sockertoppsleden i Skäckerfjällen är en annan favorit. Och Storulvån till Sylarna. Klassiker.

Vad är det absolut roligaste med att vara äventyrare? De möten jag får med människor jag träffar på udda ställen blir alltid häftiga. Någon mer som tagit sig dit. Eller bor där. Jag får se så mycket, jag får vara i naturen som jag fullkomligt älskar. och jag lär mig så mycket nytt hela tiden.

Vad har du i din lunchlåda en vanlig dag? Dagligen alltid matrester. På fjället? Finns massor av gott att ta med sig. Mina föräldrar brukar göra en fantastiskt god sillsallad som jag gärna tar med mig. Tunnbrödrullar med getost eller getmese. Kladdkaka. Pannkakor med socker och kanel är också en favorit när jag är ute på tur. Tack Christine för att du delar med dig av dina inspirerande tankar till Vandringsbloggens läsare!

Tre härliga timmar med svampplockning, chokladätning och skogspromenad strax utanför Västerås. Det är riktigt fredagsmys i min värld.

Skogspromenad i Västerås

Proviantering är viktigt. Det finns nästan alltid något chokladliknande i min ryggsäck.

Vilket håll ska vi åt nu igen

Åt vilket håll ligger bilen? Vi kom fram till lika många alternativ som vi var skogspromenadsdeltagare.

Linnea Aaned med sin SAREK jacka från Fjällräven

Solen skiner på oss i Västerps

För alla skogspromenader som har varit och för alla skogspromenader som kommer att komma. I skogen är jag hemma.

Norra Lund bjuder på svindlande utsikt från Sankt Hans Backar. Och alldeles i närheten betar hästar och får. Ett utflyktsmål som är väl värt ett besök. Efter sju timmar på resande fot var det med stor glädje jag slängde mig upp på hotellets lånecykel för att upptäcka Lund. Det var en sådan där dag när lite vad som helst kan hända, blå himmel och sommarvärme fastän det var början av oktober. Egentligen hade jag tänkt att cykla till havet för att få doppa tårna i isande vatten och känna salta vindar. Men det visade sig vara nästintill fysiskt omöjligt att cykla hela vägen till havet och tillbaka innan kvällen. Därför blev det en snabb tur till St. Hans Backar, det tog inte mer än en kvart från hotellet.

St Hans Backar i Lund

Utsikt från toppen av St Hans Backar i Lund.

Lund St Hans

En fin gångväg kantad av hagar, vatten och stängsel.

Lund St Hans n

Spara