Jag vill säga varmt tack för i år. Det kom att bli ett av de roligaste, mest händelserika och intensiva år jag någonsin varit med om och som jag aldrig någonsin vågat drömma om skulle bli sant. Personligen har det också varit det svåraste. Idag vill jag helt enkelt dela en sammanfattning av de roligaste och härligaste stunderna som hänt och framför allt säga varmt tack till dig som följer med mig här på bloggen. Jag är enormt tacksam för alla fantastiska människor jag träffat, platser jag fått möjligheten att utforska och skapa minnen för livet. Årsbokslut för helgalna året 2018 som kom att handla om att göra drömmar till verklighet och jag säger härmed varmt välkommen till 2019.

Det här minns jag även när jag är 90 år gammal på ålderdomshemmet av detta år!

1. Simma med sälar i Båstad


Vandra bland rövare över Hallandsåsen, i Ingmar Bergmans fotspår och inte minst bada bland sälar i iskallt vatten.

2. Leta vattenfall i Vemdalen


Vattenfall, topptur med elcykel och en snabb tur på hästryggen och gofika – Vemdalen lämnade många spår jag vill utforska vidare.

3. Björnspaning i Jämtland


Tre nätter som jag aldrig kommer glömma. För att naturen och det vildaste utav den aldrig varit så fysiskt nära och framför allt aldrig varit så själsligt närvarande. Vilka enorma krafter naturen erbjuder men som knappt går att fatta förrän man faktiskt fattar.

4. Boken Vandra – Allt du behöver veta om Vandring


Jag är enormt tacksam för boken Vandra som blev allt jag någonsin drömt om i bokväg tack vare förlaget Natur och Kultur som varit fantastiskt härliga att jobba med, för många möten fyllda av skratt och stora visioner för att slutresultatet med grafik, layout och bilder som visar vägen rätt ut till äventyret med kunskap, humor och glädje i bästa tänkbara blandning. Tack Louise Forslycke Garbergs som tagit de fantastiska bilderna till boken.

5. Kika efter isbjörnar på Svalbard


Utforska Tempelfjord på Svalbard med snöskoter för att leta isbjörn, topptura i Longyearbyen med makalös utsikt. En barndomsdröm som verkligen skakade om i själen.

6. Förälskat mig i Irlands karga kustlinje


Mystisk, tät skog, karga klippor och den där känslan av att dingla med benen mot oändligheten. Irland lämnade mig mållös.

7. Småäventyr i Åre


Fina vänner, yoga och massa stunder framför lägerelden med kaffe och kanelbullar. Det blev årets mesta återhämtning för kropp och själ. Dit till platserna längs med St Olavsleden finner jag av någon anledning att hjärtat allra bäst kommer till ro. Som att komma hem. Igen och igen påminner jag mig om att de där små sakerna egentligen är de allra största. Att tända ljus, dela en kopp kaffe i gemenskap, låna en hund och klappa den på öronen.

8. Termoskaffe – Din bästa vandringskamrat


Kaffe lyssnar. Kaffe förstår. Kanske är kaffe den viktigaste kamraten på utflykter och äventyr stora som små. Tack till Björklunds kaffe för samarbetet som ledde till mitt eget mörkrostade kaffe Termoskaffe.

9, Träffas på alla tänkbara vis


Tack till alla som bokat in mig på föreläsningar, workshops och strategimöten för att utveckla företag på olika vis. Tack till er läsare som kommit och träffat mig på mässor, event, vandringstillfällen. Inget gör mig gladare.
Under året har Vandringsbloggen prisats flerfaldigt för arbetet att få ut fler i naturen, men jag hade aldrig kunnat göra det utan outtröttligt stöd från de som vandrar vid min sida.

Det här var året när jag kunde anställa i företaget, utan fantastiska Emelie Bröms som arbetat stenhårt behind the scenes hade detta år inte gått ihop med uppdrag, resor, bloggande, poddande, TV-soffor, tidningsintervjuer, galor, prisutdelningar och radiomedverkan. TACK!!

Tack till Anton Kalland som bidragit som gästskribent med härliga krönikor under hösten. Jonas som klev in som Community Manager,  till vandringsgemenskapens ambassadörer Hanna, Stina, Maj och Pernilla som lokalt hjälp mig med föreläsningar, hålla träffar och ordna workshops. Tillsammans går vi så mycket längre och alla era bidrag har varit ovärderliga.

Jag vill även säga stort tack till Almia, Tillväxtverket och Nyföretgarcentrum i Västmanland som gjort det möjligt för mig att utveckla de digitala lösningarna och förverkliga mina idéer. Bland annat har Vandringsbloggen fått ett helt nytt, fräscht utseende i år och det känns äntligen som att hitta hem.

Jag har även många uppdragsgivare och samarbetspartner att tacka för ett fantastiskt roligt år och för att ni gör att jag kan göra det jag gör – vill särskilt nämna Morakniv, Outnorth och Icebug.

10. Kärlek, kompisar och gemenskap

Vandringsbloggen Community Gemenskap
Jag är tacksam för varje dag jag får finnas här, göra precis det jag gör och sprida friluftsglädje genom Vandringsbloggens olika kanaler och Vandringsbloggen Communitys grupper på Facebook som blivit mötesplatser för vandrare och med tiden skapat både vänskap och kärlek. Det finns ingen finare utkomst jag kan tänka mig i hela världen.

Tack till dig som är modig och delar av dig själv till andra! Tack till dig som följer med mig här och läser, kommenterar, gillar och delar. Utan dig vore mina dagar inte vad de är idag och jag hoppas kunna ge tillbaka på alla sätt jag kan.

Jag ser fram emot att dela många, många mer härliga stunder tillsammans under kommande året! Nu önskar jag ett riktigt gott nytt år och en fin start på allt som kommer. 2019 är ditt år!

Stor varm kram

BONUS – PILGRIMSBRÖLLOP

Årets finaste minne krävde några fler bilder. Med Leanne har jag vandrat i Dolomiterna, finska skärgården, Engelska landsbygden över hela Norge och Sverige på tvärs. Jag hade den stora lyckan att vara med när S flög in och mötte upp oss vid målgången efter 30 dagars pilgrimsvandring för att fria till L och den här sommaren var det stor möhippa i nacka och drömmarnas drömbröllop i Longton Woods – pilgrimsnära skogar öster om London. För allt det vandring för med sig är jag så tacksam för vännerna.

Och 2019. Det får gå i kärleken och gemenskapens tecken.

Om livet på fjällstationen vore en realityserie skulle det vara som en kombination av Farmen, Så mycket bättre och Paradise Hotel. I varje fall om STF Saltolouktas sportchef Amanda Mannervik skulle stå för regin. Här berättar hon om hur hon hamnade i fjällvärlden, om vardagen på fjällstationen, om fenomenet ”Singel i Salto” och om framtidsplanerna.

Du gick från ett hektiskt entreprenörsliv i storstan till sportchef på fjällstation. Hur gick det till?

– Jag jobbade som projektledare inom universitetsnära entreprenörskap i Mälardalen, men med resor runtom i Sverige och världen. Ett väldigt roligt och utvecklande jobb! Med tiden och i takt med att jag lärde mig mer om fjällen och blev en starkare löpare blev också längtan till ett mer fysiskt rörligt jobb utomhus allt större. Jag hade sökt STF:s stugvärdskurs och hade redan arrangerat ett par traillöparläger i norra Spanien tillsammans med några löparkollegor. Att bli sportchef på STF var inte alls något jag hade i kikaren när jag var på väg att avsluta utbildningen, utan jag hade redan startat eget bolag och börjat kombinera uppdrag som guide med att hålla utbildningar inom HLR och första hjälpen samt ta uppdrag inom produktutveckling och destinationsmarknadsföring. När jag fick frågan av min nuvarande chef, Emma Frisell som är platschef på STF Saltoluokta, om jag ville komma och jobba med henne så var det såklart väldigt roligt och jag hoppade på direkt!

Hur ser din vardag ut idag?

– Jobbet är väldigt varierat, med allt från driftspass på fjällstationen, med till exempel servering eller reception, till veckolånga arrangemangsveckor med mycket guidning. Minst en dag i veckan försöker jag hålla fri för administration. Livet på fjället är fantastiskt! Tänk dig att vakna upp till den mest magiska utsikt du kan tänka dig – varje morgon! Det är en otrolig lyx att ha stigarna utanför dörren och att få jobba och leva med likasinnade människor som inspirerar dig med träning, fjällkunskap, hantverk och tankar om livet.

Vad har du i matlådan?

– Matlådor blir det inte mycket alls av tyvärr, utan vi har lyxen att bli serverade supergod personalmat av våra duktiga kockar på fjällstationen. Vår restaurang är KRAV-märkt och våra råvaror är i stor utsträckning lokalproducerade. Vi serverar enbart viltkött och viltfångad fisk och det tycker jag känns både bra och är viktigt. Själv äter jag helst veganskt, men ibland på tur är jag viltvegan av praktiska skäl.

Amanda Mannervik-Sjöfallsstugan

Berätta mer om Saltoloukta och vad som händer där!

– Saltoluokta fjällstation har funnits sedan 1912 och ligger bredvid nationalparkerna Stora Sjöfallet (Stour Muorrke), Padjelanta (Badjelánnda) och Muddus (Muttos). Stamgästerna återvänder för den genuina stämningen, maten och den goda servicen. 1996 utsågs Laponia till ett världsarv av UNESCO och är Sveriges enda, och ett av de få världsarv i världen, som är en ”mixed site” – alltså värt att bevara både för sina unika naturvärden och för den mångtusenåriga samiska kulturhistoria som finns i området. Saltoluoktas arrangemang är märkta med ekoturismmärkningen Nature’s Best och vi är en av få aktörer som har tillstånd att bedriva återkommande organiserade turer i nationalparkerna.Till Saltoluokta kommer många olika sorters besökare i olika åldrar. Vi har många aktiva barnfamiljer på besök. Antingen sådana som vandrar eller skidar på egen hand eller att de deltar i någon av våra arrangemangsveckor. Folkmusikfestivalen Saltofolk har femtio år på nacken och är också en viktig del av fjällstationens själ. Gungande polskor på det hundraåriga trägolvet, socialt buskspel till småtimmarna och nykära nyblivna fjällfantaster. 

Vad är egentligen ”Singel i Salto” och är det nästa realityserie?

– Haha, ja det där med Singel i Salto är en återkommande fråga jag får faktiskt! Det är ingen dejtingvecka, även om det blivit en del par där genom åren. Det är en vecka för ensamresenärer som vill träffa nya vänner att vandra och vara i fjällen med. Det brukar bli en otroligt go stämning på Singelveckan och våra roliga guider är en behållning i sig! Enkla men vackra dagsturer, besök i ett sameviste och massor med umgänge, bastu och god mat och dryck brukar bli en bra kombo. Vad gäller realityserie brukar vi faktiskt skämta om att det är sjukt bra underlag för att göra en realityserie att följa livet på en fjällstation. Tänk dig ”Fjällstationen”. Som en kombination av Farmen, Robinson, Så mycket bättre och Paradise Hotel. Fast med ett skönsjungande gäng slöjdande och skidåkande fjällnördar i Fjällrävenkläder som gillar att laga snygg mat. Jag tror det skulle funka.

Vad är på gång hos er i vinter?

– Vi faktiskt en väldigt spännande nyhet i vinterfjällkursen ”Våga vinter”, med mig och min fjälledarkollega Louise Östberg. Den kan jag varmt rekommendera för alla som känner sig lite osäkra på att vistas ute på fjället vintertid! En annan kul nyhet är att vi kör två avgångar av vår populära Grundkurs i turskidåkning, eftersom det snabbt blev fullbokat med många på kö i vintras.

Vad händer i framtiden? 

– För egen del är jag otroligt peppad på allt fint som våra svenska fjäll har att erbjuda – jag har så mycket kvar att se! Sen har jag fått en samojedvalp i familjen och jag längtar så efter att se honom växa upp och kunna följa med på allt ifrån långa löpturer på fjället till vinterexpeditioner. I jobbväg ser jag verkligen fram emot ett nytt år på STF Saltoluokta fjällstation. Förra året var vi många som var nya och det ska bli riktigt roligt att få ta sig an ett nytt år med lite mer kött på benen. Såklart också att få vara med och se arrangemangen jag suttit och planerat bli verklighet!

Läs mer om Amanda och följ hennes fjällvardag på @trailsofpassage på Instagram och håll även koll på vad som händer på Saltoloukta: @stfsaltoluokta. Amanda bloggar även då och då hos Outside Sweden

Amanda Mannervik

Mer om livet på fjällstation:

Nu väntar mellandagar fyllda med långa promenader, restätande och ljuseldande. Jag har tittat på de tre första filmerna av Hunger Games – hyllar supercoola Jennifer Lawrence för världshistoriens bästa kvinnliga superhjälte och förbannar provmånaden med Netflix med alla svärord jag kan uppbåda för att de har de tre första filmerna men inte den sista. Kommer definitivt inte fortsätta i streamingträsket utan fortsätter vandra min invanda bana ute under trätopparna istället. Bättre för blodtrycket.

I år önskade jag mig massor och massor av stearinljus och det fick jag med glädje i paketen under granen. Jag älskar att elda ute och jag älskar att elda inne. Av tändsticksaskarnas innehåll byggde jag julstjärnor och åt julchoklad.  Vi har alltid knytis på julen och  år var jag ansvarig för potatis, praliner och prinskorv. Allitterationer när de är som bäst och godast.

Magen växer. Inte min utan min systers. Snart kommer en ny liten vandringskamrat och jag ser så fram emot att läsa för henne om Alla djur i skogen och gå långa promenader med kaffestopp tillsammans med henne.  När tiden är mogen så ska vi elda lite också. 

För den som inte skrivit haiku tidigare så förstår jag att det kan verka som rena japanskan – för så är det. Att skriva haiku är en japansk typ av dikt – det går till rent formaliamässigt att dikten har 17 stavelser fördelat på tre rader; 5, 7, 5 stavelser. Ofta är det reflektioner kopplat till natur och årstidsreferenser vilket gör den här diktformen spännande att jobba med.

Men huvudsyftet med dagens utmaning var att skapa kreativt med penna, papper och lek med ord. I skolan skulle dikterna rimma. Haikun är väldigt reglerade i sin form – men det ger de där ramarna som kan vara lättare att börja med. Ungefär som att vi måste börja med att lära oss alfabetet innan vi kan skriva ord innan vi kan skriva poesi. Först formen och strukturen sedan kommer de mer friare formerna. Men det allra, allra härligaste är att det finns ju egentligen inga regler för hur en dikt ”får” se ut, hur den får utformas av vad den får innehålla. Och det behöver inte vara någon annan än du själv som läser. Kanske kan det vara en härlig aktivitet att göra inregnad i ett tält, på en stubbe en sommardag med termoskaffe eller hemma uppkrupen i soffhörnet med tända ljus en mörk vinterdag.

Det finns få saker jag kan förlora mig själv så fullständigt i som naturen och skrivandet. Att kombinera dem båda blir oftast en väldigt härlig inre upplevelse, för mig är det ett sätt att bevara en känsla och på något vis hoppas jag att den ska förmedlas vidare till den som råkar komma över texten. Under hösten har jag samlat en liten poesihörna här på bloggen, med sådana dikter jag skrivit själv eller sådana jag tycker mycket om som andra skapat. Tranströmer kommer från min hemstad Västerås och hans underfundiga, rappa och naturnära lek med ord inspirerar mig stort. Samma med Dag Hammarskjöld och med irländska  naturromantikern Yeats.

Hur de lärda skapar magi med sin penna:

Dagsländan sätter sig
på min fingertopp
luktar gammal fisk
– Kiyosaki Toshio, 1922-1999

Vårvindar,
slottet uppenbarar sig
ovanför tallen
– Masaoka Shiki, 1867-1902

Mitt egna tappra försök: 

Vinden i kronan
fingertoppar mot sträv bark
rötterna starka

– Angeliqa Mejstedt, 1986–

Den finaste skrivboken. Mysigaste stunden. Blyertspenna. Gokaffe. Det är ju som att BÄDDA för att låta fantasin flöda fritt.

Spara