Vad har du haft för husdjur av den mer ovanliga sorten? Malar, silverfiskar, namngivna dammråttor och spindlar på balkongen har kommit och gått vid något tillfälle. Men de kallar jag mer ohyra än husdjur.

Men till frågan om det allra konstigaste djuret jag haft någon gång. Hehehe. Ehehe. Det är faktiskt myror. Jag hade ett helt eget myrakvarium, eller Antquarium som det kallas på fackspråk, när jag pluggade i Uppsala. Antquariumet uppfanns som ett expermient av NASA som tog fram en näringsgelé som visade sig vara perfekt för myror att äta och bygga bo i. Myrorna fångade jag ute i skogen. Men efter några få veckor började myrorna dö en efter en och jag insåg efter att ha fördjupat mig i myrornas leverne att de behöver en drottning för att leva och någon sådan går inte att få tag i lagligt även om vissa internettjänster erbjuder honor för obskyra summor. En affärsidé och bransch jag inte var bekant med och som kom att förvåna mig stort.

Under min uppväxt har jag haft mer standardhusdjur som en kanin som alltid stampade med fötterna i marken och hette Birk, en orange norsk skogskatt vid namn Zally. Men allra mest älskade jag mina två marsvin som åt morötter och gurka som om det inte fanns någon morgondag, ett virvelmarsvin vid namn Torsten och ett strävhårigt marsvin vid namn Teddy. Under mina sena tonår hade jag en sköldpadda, Evert, som bodde i ett femtio liter stort akvarium och som hade sin absolut största hobby att försöka äta de andra fiskarna i tanken. En av mina favoritfiskar blev sjuk och simmade lite för sakta en dag och efter att jag kom hem från skolan och såg fiskens flytande skelett i tanken så blev min relation till Evert aldrig densamma igen.

Idag drömmer jag om att skaffa en fyrbent vandringskamrat i form av en korthårig, brun tax.  Har du något husdjur – vanligt eller ovanligt?

Året jag andades samma luft som Avicii och Björn och Benny och några tankar om årets bidrag Norrsken med Jon Henrik Fjällgren.

Tusentals händer som klappar. Musik som strömmar ut peppande och stark så att den tar över hela mitt väsen, blir en del av mina hjärtslag. Från läktaren tillsammans med alla ukrainska fans, fråga inte hur jag hamnade där, klappar vi i takt till musiken medan årets bidrag går med stolta steg in mot scenen. Jag är i varje cell medveten och meddragen i euforin och stoltheten över 2013 års Eurovision Song Contest som avgjordes i Malmö. Aldrig har jag känt så mycket stolthet och tillhörighet. Bara tanken av att vara där i lokalen och andas samma luft som Björn och Benny, Avicii och alla låtskrivare och artister som lämnat större eller mindre fotavtryck längs musikhistorians väg är svindlande.

Avicii och Björn och Benny frontade Sverige för Europa

Alla artister leds in med en stor fana för sitt lands till tonerna av det musikaliska samarbetet mellan Avicii och Björn och Benny:  We write the Story. Nutid möter dåtid. Odödliga klassiker  för generationer.

Ukrainska bidraget Gravity

Här är jag tillsammans med ukrainska sångerskan Zlata Ohnevytj som bidrog med sången Gravity.

En del av texten går:

”Nothing comes from dreams but dreams
Still you believe in wonder
Something happens and it seems
Like a strike of thunder”

Norrsken och samesång med Jon Henrik Fjällgren

Bland årets bidrag skulle jag verkligen säga att jag vill att Jon Henrik Fjällgren ska vinna med bidraget Norrsken. Jag älskar renen och sången och jojken och jag är med i tanken direkt där i Norrlands allra kallaste vinternätter bland snytyngda granar och norrsken som letar sig ned på himlen. Det om något behöver världen mer av enligt min mening och hur fint vore det inte att marknadsföra Sveriges bästa tillgång till resten av Europa från scenen?

När jag gick i gymnasiet så var Melodifestivalen årets händelse. Vi bunkrade upp med godis, chips och alla tänkbara tillbehör. Ställde i ordning egna resultatlistor och gav artisterna poäng som sedan under stor uppbådelse jämfördes med TV-ambassadörernas utdelning av poäng.  Året när SVT införde delfinal efter delfinal och den helt outgrundliga andra chansen. Där slutade jag följa melodifestivalen och sedan dess är det mest ett vårtecken att se affischerna på löpsedlar utanför butikerna.

Hur förhåller du dig till melodifestivalen?

Dagen jag hälsade på ett jättelikt, gigantiskt pringleschips och hittade Marilyn Monroe iklädd endast en potatissäck.

Jag trodde först inte mina ögon när jag såg en jättelik potatis utanför ett hus. Idaho var i min värld bara något att passera mellan en hel drös nationalparker och annat episkt och storslaget som jag i månader planerat in i minsta detalj för att få ut så mycket som möjligt av.

Längs med en smal väg i Idaho ligger staden Blackfoot med drygt 10 000 innevånare. För turister och den generella allmänheten ligger knappast Blackfoot på topplistan av reseanledningar att bila genom USA. Men precis där längs med vägen finns ett litet hus med stor kärlek till potatis – Idaho Potato Museum.  I trakten odlas potatissorten Russet Burbank som är känd för att vara god i smaken och odlas upp som stora fina potatisar.

Huset med en potatis utanför visade sig vara en av resans absoluta höjdpunkter. Bara för att det var sådär galet oväntat, så genuint mycket småstadskärlek  i kombination med lokal stolthet på ett sätt bara amerikaner är stolta. Och ja, det fanns t-shirtar med tryckta potatisar, potatisläppbalsam, spelkort och vykort med tecknad version av Marilyn Monroe iklädd endast – gissa rätt nu – en potatissäck!!

Själva turen genom museumet går genom historiens vingslag och för den som vill nörda ner sig på området potatis så finns massa,  massa att lära sig om potatissorter, potatisodling och potatisens hjältar. Hur potatisen kom till trakten och hur den kom att göra skilland för delstaten.

Potatisen är hjälten, huvudepersonen och det stora nöjet. Jag gick rätt snabbt förbi uttorkade artefakter som träplogar och rostiga vagnshjul, tittade drömskt en stund på svartvita fotografier på väggen  men tog mig i ärlighetens namn inte tid att läsa de långa utförliga texterna.

Vad som däremot fångade mitt intresse och mitt hjärta var det gigantiska pringleschipset mitt i lokalen. Jag bedömer det ungefär en halvmeter i diameter och det var inglasat för klåfingriga fingrar. Världens största chips.

dags att åka vidare

Emma V Larsson skrev en stor del av sin bok i mobilen mellan blöjbyten och amning. Resultatet – barnboken Det stora skogsäventyret – utspelar sig på en vandringsled vilket inte är någon slump. Den kom av längtan att introducera naturen och friluftslivet för sin son – och för att visa att äventyr är för alla och oftast finns alldeles utanför dörren. Själv äventyrar hon helst i Tyresta Nationalpark utanför Stockholm, en enligt henne förtrollad och magisk plats.

Emma! Beskriv din bästa skrivarplats?

”Min första bok skrevs inte alls vid det skrivbord framför den fina fönsterutsikten som jag alltid sett framför mig. Den kom till i soffan med datorn i knäet, medan en liten bebis sussade bredvid mig eller på mig. Delar av den skrevs också i mobilen mellan ett ständigt jonglerande av amning, blöjbyten, lek och gos. En stor del av den kom till i huvudet under dagarnas långa barnvagnspromenader och mobilens anteckningar fylldes av snabbt nedkrafsade ord och meningar. Min skrivarplats var med andra ord rörlig och väldigt spontan! Aldrig har jag varit så effektiv i mitt skrivande som när jag skrev ”Det stora skogsäventyret” – jag tog till vara på varje ledig minut och hoppade rätt in i storyn. Det var förlösande på något vis. Jag insåg snabbt att när man får sitt första barn har man inte tid att sitta och vänta på någon helig inspiration. Det är bara att skriva. Och det visade sig vara ett bra upplägg för mig.”

Din bok heter ”Det stora skogsäventyret”. Hur kom du på idén till boken?

”Det känns naturligt att skriva om sådant som är viktigt för mig, det vill säga natur, friluftsliv och de magiska ögonblick som kan skapas i den kombinationen. Det är ingen slump att boken är en äventyrsberättelse och utspelar sig på en vandringsled. Jag älskar friluftsliv i allmänhet och vandring i synnerhet – och vill gärna dela med mig av den kärleken till den yngre generationen. ”Det stora skogsäventyret” kom till mig när jag var höggravid med mitt första barn. Jag kände mig inspirerad i min längtan att en dag få introducera naturen och friluftslivet för min son. Det är en äventyrssaga som utspelar sig i en nationalpark och jag hoppas den kan inspirera till äventyr i det gröna, samt väcka en lust att ta hand om naturen. Med friluftslivet följer ju också ett ansvar – att frilufsa med respekt för platsen. Jag vill även belysa att äventyr kan ske var som helst och inte måste innebära stora resor långt bort. Det finns alldeles runt knuten. Våra nationalparker är helt fantastiska exempelvis. Därför utspelas berättelsen i en sådan. I ”Det stora skogsäventyret” samsas verklighet med fantasi. Man får lära sig lite om friluftsliv i och med att huvudpersonen gör det, men det finns även plats för magi. Jag tycker att skogen är en perfekt plats för att låta fantasin ta lite större plats än vanligt, både för vuxna och små.”

Emma V Larsson Foto-Oskar-Wallander
Foto: Oskar Wallander

Du är frilansjournalist och författare – varifrån kommer drivet och motivationen att skriva?

”Skrivandet är det som har varit ständigt närvarande i mitt liv. Det är kort och gott det roligaste och mest inspirerande jag vet. Jag sa tidigt att jag ville bli författare och att jag skulle börja som journalist. Att arbeta som frilansjournalist har möjliggjort för mig att omge mig med ord hela tiden. Att skriva skönlitterärt och journalistiskt är ju två olika saker, men båda tillåter mig att vara kreativ och hänge mig till en berättelse. Bägge sätten kräver att storyn berättas på rätt sätt för målgruppen, oavsett om det är hittepå eller verkligt. Att jobba som just frilansjournalist innebär att jag kan välja de uppdrag som känns roligast och tänder en gnista i mig. Därför skriver jag mycket om just friluftsliv, natur, äventyr och resor. Det innebär en stor frihet som jag älskar. I mitt jobb får jag träffa så många intressanta människor, testa olika aktiviteter och se fantastiska platser. Och sedan får jag försöka fånga detta på pappret, vilket är otroligt roligt. Något som verkligen driver mig i skrivandet är att grotta ner mig i formuleringar, inledningar, slut, ordval och språkets rytm. Jag glömmer bort tid och rum.”

Vad betyder naturen för dig?

”Naturen är allt, där finns lugnet och stillheten, upplevelser och spänning. Där hämtar jag kraft, upptäcker och hittar inspiration. Alla naturtyper är fantastiska, men mest dras jag till skogen. Det finns något där som får mig att se klart på något vis. Allting stillas. Jag kan nästan känna mig som golvad när jag kliver in i skogen, som att jag tappar stressen och liksom ”jaha, det var ju det här som var det viktiga”. Min favoritplats är den skog som också är förebilden till skogen i min bok; den gamla urskogen i Tyresta nationalpark som ligger ungefär två mil utanför Stockholm city. Jag är uppväxt i närheten och har nu flyttat tillbaka. Min 18 månaders son har varit där fler gånger än många stockholmare tror jag! Tyrestas urskog är en förtrollad plats, på riktigt. Och där finns något för alla. Där har jag vandrat, lagat mat och tältat. Tuffa vinter-tältnätter är lika minnesvärda som grilla-korv-söndagarna jag har nu med min familj.”

Hur ser framtiden ut? 

”Nu håller jag på att planera för bok nummer två om Äventyrliga Klubben, jämte en drös med andra manus som jag filar på lite då och då. Jag drömmer om att skriva fler böcker, att vara utomhus mycket, introducera natur och friluftsliv för mina små. Jag drömmer särskilt mycket om vandringar. Jag älskar långvandring men planerar nu för lite kortare varianter som passar små fötter. Det är fantastiskt roligt att upptäcka alla friluftsaktiviteter på nytt, från mina barns perspektiv. Jag drömmer om att flytta ännu längre från stan. Vi har kommit en bit på vägen, är omgivna av skog och ängar nu. Men vårt drömhus väntar ännu på oss. Det ultimata då vore en gullig liten skrivstuga på tomten.”

Emma V Larsson författare

Se mer av Emma på hennes hemsida emmavlarsson.se

Drömmer mig bortom all rimlighets begränsningar idag. Vad skulle jag göra med min tid och tillvaro om money was not an object och jag kunde göra vad som helst när som helst utan hänsyn till att pengar ska komma in eller begränsa inköpen till en frilansarbudget.

1. Skulle aldrig laga mat i hela mitt liv igen

Först och främst skulle jag skaffa en kock. Jag tycker vi pratar alleles för lite om hur mycket kraft och energi det går åt till hela den dr faktorn – planera, handla och laga mat samt diska. Jag skulle muta någon som ville komma hem till mig en gång i veckan och fylla kylskåpet med matlådor fulla av grön energi, glada kryddor och smaker. Jag skulle bjuda över massa, massa vänner på plockmat med lokala råvaror och färsk fångad lax tillagad på en eld ute i trådgården.

2. Skulle bo bland fjällen och bergen och de vilda orörda markerna

En vindpinat stuga i vildmarken. Nära fjällens vidder, små inträngda sjöar och i närheten av urskog. Att kunna sitta på en solig trätrapp i solnedgången och dricka kaffe för en stund. Med fjällen som omfamnande plafond. Nära allt det där riktigt vilda i vardagen. Att låta det bli en väldigt stor kvantitet av allt det där som verkligt är kvalitet.

3. Skulle ha en bastu och ett badkar och kanske ett litet pensionat

Alltså den där känslan av att omslutas av värme. Att hela kroppen är varm och skön efter en dag utomhus. Det finns prick ingenting som slår det. Jag skulle ha en bastu med utsikt ut i naturen och fjällen på avstånd. Kasta på en skopa vatten till bastuandarna och känna varje muskel i kroppen slappna av. Badkaret skulle ha badskum och badsalt och lavendeldoftande oljor. Och jag skulle ligga där i badkaret tills jag blev skrynklig som en tant.

Nu sitter jag och tänker och tänker och tänker på vad det där livet mer skulle innehålla. Och jag kommer faktiskt inte på något som hjärtat verkligen, verkligen skulle sakna om jag hade de andra sakerna. Närheten till friheten. Jag skulle såklart behöva ha en bil för att ta mig till affären ibland. Men  det finns egentligen inga materiella saker som känns verkligt viktiga i skuggan av att ha naturen och årstiderna riktigt nära.

Att få känna isande vindar, djup snö och varm solvarm stig. Att kunna tända en massa, massa, massa stearinljus. Att titta på norrsken och stjärnor. Att det sitter någon vid matbordet och dricker kaffe ibland. Att jag får låta fingrarna dansa över tangentbordet.

Med tiden skulle jag kanske köpa ett litet fjällpensionat. Låta människor åka dit helt gratis och vila upp sig från den snabba världen hemma i stan. Låta dem höra tystnaden i naturens oupphörliga orkester. Låta dem gå till mina hemliga smultronställen där på fjället och i skogen. Jag skulle skicka med dem en kaffepanna, tändstål och kanelbullar på färden. Jag skulle vilja dela allt det där vilda och vackra. Så det får betyda lika mycket för någon annan som det gör för mig. När jag blir gammal. Då skulle alla mina pensionärskompisar flytta in där i ett varsit rum. Sedan varje kväll tills tiden tar slut skulle vi spela Alfapet och dricka kaffe där bland bergen.

Vad drömmer du om? Vad skulle du göra om du fick tio miljoner kronor helt plötsligt?

 

Spara