Garderobsstöket. Genom åren har jag pusslat och pusslat med min friluftsutrustning.

När jag bodde i en liten mysig vindsvåning nästan helt utan förvaringsmöjligheter hade jag min utrustning ute i förrådet och var livrädd för att allt skulle vara stulet en dag.

När jag flyttade till lägenheten jag bor nu var det till stor glädje just för de fantastiska förvaringsmöjligheterna. Jag har inte bara en utan två hiking-walk-in-closets där alla kängor, ryggsäckar, frystorkad mat och annat får plats. För med vandring som både jobb, hobby och största intresse så blir det med åren mycket prylar i omlopp.

Jag kan fortfarande sticka in huvudet på varje loppis jag ser för att hålla ögonen öppna efter någon canvasryggsäck, gamla militärbyxor och ylletröjor. Sedan tycker jag det är roligt att testa ny utrustning. Det sitter i efter mitt första jobb efter gymnasiet som var på Naturkompaniet hemma i Västerås. Där kikar jag ofta förbi för att leta senaste nyheterna och höra hur snacket går. Ja, du fattar. It adds up.

Välkommen till min Walk In Closet. På översta hyllan förvarar jag ryggsäckar, sovsäckar uppfluffade i sina förvaringspåsar och liggunderlag. På galgar hänger varma dunjackor, skyddande sjaljackor och varma tröjor och regnkläder.

Under överdels-symfonin har jag en Ikea-byrå Malm som är full med underställ och friluftsbyxor. Alla småprylar som kompasser, kåsor, sporkar, spritkök, kaffepannor, kängor osv osv förvarar jag i Billy-bokhyllor. Perfekt för att få snabb överblick.

Men jag skäms för oordningen i dem just nu så du får fantisera hur jag organiserat den delen. Det är nämligen en av sakerna jag fortfarande inte tagit tag i sedan jag flyttade förra sommaren. Det är så många resor att jag aldrig liksom hinner komma till den där känslan av ”Fakk, vad tråkigt jag har – nu ska jag sortera shit.”

Idag har jag tömt ut garderoberna från mina favoritfprylar medan jag gör mig redo för ett par veckors äventyrande i Jämtland och Dalarna. Härnäst väntar besök på sameviste, att spåra vilda björnar tillsammans med Ödemarksjägaren och till sist fyra fantastiska dagar med bushcraftare, knivexperter och frilufsare på Moraniv Adventure. It be epic. Oavsett hur många gånger jag packar, packar upp, packar. Mellan resor, inför resor, efter resor så är det alltid kaos. Som utomstående ser det ju helt hysteriskt ut. Jag fattar det. Men det finns en tanke, det finns en logik. Och jag älskhatar det är kaoset som är inför de där spännande dagarna utomhus. det är ju liksom de jag lever för. Det är magin. Spänd, pirrande förväntan.

Läs också: Så får du bort röklukt från friluftskläderna

Hur ser din vandringsgarderob ut? Kommentera här på bloggen eller sök på Vandringsgarderob i facebookgruppen Vandringsbloggen Community så delar vi våra smartaste lösningar med varandra. 

Jag bilade förbi några utav mina favoritplatser längs med St Olavsleden och idag får du följa med. 

Livet blev sig aldrig riktigt likt igen efter att jag gav mig ut på pilgrimsvandring. Steg för steg kom jag att hitta ut från en förtvivlat svamlande i tät dimma till att se klart från toppen av det berg jag bestigit i form av ökad självkännedom, tillit och acceptans. Jag gav mig ut på St Olavsleden utan att ha en riktig plan för vad det skulle föra med sig. Dag efter dag blev jag överraskad av att upptäcka hur mycket min kropp klarade av, jag växte i mötet med människorna, av att navigera på egen hand och bekämpa den där tystnaden som först var obekväm men sedan kom att bli min vän.

Året efter jag vandrade St Olavsleden åkte jag tillbaka med min Storcoopris och bilgrimsvandrade. Stannade till med bilen på många utav de platser jag vandrat på tidigare.  Hejade på glada vandrare som skulle starta sin egen färd, några utav dem råkade vara nyfikna vandrare jag föreläst om pilgrimsvandring för bara månader tidigare. Ett stygn av avundsfriskhet för deras stundande äventyr. Glass i Bräcke. Långhuset i Viskan. Loppis vid vägkanten.  Vackert snidade staket. Holiday Clubs bastuland i Åre.

Varje millimeter av leden känns som hemma.Och jag återkommer i tanken ofta. Jag återkommer i fysisk form. om och om igen. Som en bullmormor med öppen famn. Så finns leden där för mig och jag för den.

Läs alla dagböcker från leden: St Olavsleden – Vandringsbloggen

Kyrkoruinerna vid Selånger, här startar vandringen på 564 kilometer och här är energin hög, förväntningarna höga och magen pirrar som härligast pirrande som den bara kan göra inför ett livsäventyr som långvandring. Det märks på stämningen. När jag kom hit för ledstart i slutet av september var det en regnig dag, nu sken istället solen och jag möttes av framstegen för det nya Pilgrimscentret som har invigning nu i juni.     

Långhuset i Viskan

Långhuset i Viskan där Rolf Lassgård spelade in film och det går att se en massa, massa detaljer kvarlämnade från filminspelningen. Minns att det var en massa prat om detta längs med leden. Direkt när jag såg det långa huset föll jag i kärlek till det för den där härliga känslan av att tiden stått still. Lämnats till väder och vind. Skrymslen och vrår. Gamla gardiner kvar i fönstren. Någon kom ut genom en port.

Läs mer: Leddagbok: Långhuset i Viskan (Fjärde vandringsdagen)

Lekland för vuxna Boda Borg och inte minst korvmoj – det var uppskattat. Tack för matdepå mitt på ingenstans.

Vandringen tar dig förbi ett kyrkostaket som berättar historia, ett hantverk och konstverk.

Glassbaren i Bräcke

Åre skymtar i horisonten Nära Åre nu med Storcoopris. Jag kan inte fatta att en hel månads vandring går att tillryggalägga på en enda dag med bil. Det är för otroligt alltså. Svindlande tanke när jag minns steg efter steg.  

Regnbågen går ned över bergen. Det blir en symbolisk sista bild som får avsluta denna bilgrimsvandring.

Av alla saker jag vågat mig på här i livet så är just att vandra St Olavsleden en utav de som har kommit att betyda mest för mig. För vad som hände på insidan och utsidan. Det gav utrymme att skapa ett helt nytt liv på mina villkor och dagen efter jag kom hem sa jag upp mig från mitt heltidfsjobb. Inte för att jag inte tänkt tanken långt tidigare utan för att jag äntligen fattade att allt jag behöver finns inom mig. Jag behöver inget mer än det jag har på ryggen. Starka ben och frisk luft i lungorna. Allt annat är bara bonus.

Nu menar jag inte att du behöver säga upp dig. Men kanske kan långvandring genom det fantastiska landskapet både på svenska och norska sidan ge dig en pusselbit, härlig stund att minnas tillbaka på och avkoppling från måsten i storstaden.

Jag hoppas att du blivit lite mer sugen på att upptäcka pilgrimsvandring. Läs gärna mer här på Vandringsbloggen:

Ute på vandringsleden kan du behöva vada för att ta dig fram till dagens slutmål. Om du följer markerade leder finns ofta väl uppbyggnad med broar så att du slipper de riskfyllda vaden. Ofta är det iskallt smältvatten som forsar ner från berget vilket gör att du snabbt blir nedkyld om du blir blöt. Tänk på detta när du ska vada!

1. Välj det grundaste stället att vada över.

Hellre grunt och lite längre än djupare och kraftigt strömmande vatten. Se till att inte vada när vattnet är över knähöjd på grund av ökad risk att ramla med tung ryggsäck i strömmande vatten och halt underlag .

2. Packa vattentätt och skydda elektronisk utrustning

Packa ned alla värdesaker som kamera och mobiltelefon och annan elektronisk utrustning i vattentäta påsar om olyckan skulle vara framme. Knäpp upp avbärarbältet på ryggsäcken och ha den hängandes löst på axlarna medan du vadar så att du snabbt kan komma ur den om du skulle ramla.

3.  Ansiktet mot strömmen och bestämda steg

Vada i kängor om de inte riskerar att bli blöta eller ta på dig sandaler från ryggsäcken. Undvik att vada barfota eftersom du lätt ramlar eller skadar dig på vassa stenar. Stötta dig gärna med vandringsstavar medan du vadar. Gå med bestämda, stadiga steg och ha ansiktet vänt upp mot strömmen medan du går.

Vad är ditt bästa vadtips? Har du erfarenhet av något riktigt misslyckat vad som gav minnen för livet? Dela med dig i kommentarsfältet!

I rapporten Mer friluftsliv – Fakta om friluftslivets positiva effekter som Svenskt Friluftsliv tagit fram kan vi läsa om den fantastiska effekt naturen har på våra kroppar i termer av att öka mental- och fysisk hälsa.  Där lär vi oss bland annat att hela 90 procent av svenskarna upplever att friluftsliv gör vardagen mer värdefull och att det är viktigt för hälsan.

Foto: Lousie Forslycke Garbergs

Ju oftare desto bättre.

Forskning visar att personer som bor nära grönområden oftare kommer ut i naturen. De personer som ofta besöker grönområden känner sig mindre stressade. Sambandet gäller oavsett kön, ålder, social- och ekonomisk position i samhället.

Det här händer i kroppen
Efter bara 5 minuter i skogen går pulsen och blodtrycket i kroppen ned och stresshormonerna i blodet minskar. Att vara i naturen ger distans till vardagens krav och måsten. Den annorlunda miljön utanför staden får ta upp våran uppmärksamhet.

Att vara i naturen hjälper oss både att minska pågående stress och att hantera och buffra för framtida stress.

Hjärnans tillväxt är beroende av att stimuleras med det som finns i naturen. Hörsel. Syn. Känsel. Att känna vinden, höra fåglar, se blommornas färger.

Mer än bara motion
Friluftsliv och att vara i naturen kan ske av många anledningar. Till vardags visar undersökningar att Svenskar beger sig till naturen för fysisk aktivitet och motion. Under helger och längre ledigheter ligger fokus istället på avkoppling och samvaro. Visste du att 94 procent upplever att naturen hjälper dem bli harmoniska och avspända?

Friluftsliv förbättrar livskvaliteten
Undersökningar visar att 80 procent av svenskarna tycker att vistelse i skogen och naturen är avgörande för deras identitet och livskvalitet. Bara 4 prcent svarade att det saknar betydelse.

Naturen ger oss själslig styrka.

Många liknar känslan av att vara i naturen med en nästintill religiös upplevelse. I naturen finns något som är större än oss individer, vi som människor är små och i det finns en styrka som vi känner.

Friluftslivet ger perspektiv på oss själva och livet.

Det kan uttryckas som att vi lättare känner kontakt med tillvarons samanhang i naturen.

Så påverkas hälsan av friluftsliv
– Stärker skelettet
– Ökad muskulatur och rörlighet
– Motverkar övervikt
– Förbättrar sömnkvaliteten
– Motverkar ångest och depression
– Ökar motståndskraften mot infektioner
– Stresstoleransen höjs
– Motverkar ensamhet
– Minskar risk för hjärtåkommor
– Bättre koncentrationsförmåga
– Ökad motorik

Bättre samhällsmedborgare
Att vistas ute i naturen gör att vi börjar förstå naturens samspel. Exempelvis vandring tar oss ofta förbi höjdpunkter som visar vår historia, kultur och traditioner. Det skapar nationell identitet. När vi känner att vi är en del i naturen så vill vi också kämpa för att ta hand om den och bevara den.

Det skaver så jävla hårt i mig. Jag såg SVT:s dokumentär Avicii – True Stories för två veckor sedan och det var som ett svidande skavsår som blev allt mer infekterat och köttigt. Det skaver på så många sätt och jag tror vi är många som kan känna igen oss utan att ens vara i närheten av DJ:scenens extrema press och strålkastarljus. Bara en till projektdeadline. Bara täcka en till vabbande kollega. Sova ikapp på helgen. 

Arbete kan vara medel för att nå självförverkligande. Bli sitt bästa jag. Men när människa förväntas bli maskin blir arbetet en boja. När jag pluggade vid Uppsala Universitet skrev jag mitt examensarbete om just arbetsrelaterad psykisk ohälsa och idag vill jag lyfta de viktigaste slutsatser jag tog fram där. Vi behöver på allvar sluta prata om psykisk ohälsa som ett individproblem, något som är upp till personen att lösa med yoga, mindfulness, promenader etc. ”Du har ju alla valmöjligheter att skapa din egen framtid, är du inte lycklig så är det ditt eget fel”.

När uppstår psykisk ohälsa?

  • Kraven är högre än kontrollen över situationen och det som förväntas.
  • Belöningen och det man får tillbaka är mindre än ansträngningen.
  • Prestationsbaserad självkänsla med starka värderingar, högt engagemang och höga krav.

Psykisk ohälsa är ett allvarligt samhällsproblem. Mellan åren 2010-2017 ökade antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa med 359 % i Sverige och 80 % av alla sjukskrivningar beror på utmattning. Det går att se vissa grupper som är mer utsatta än andra, det talas om i termer av sociopatologier. Freud förklarade att människan har skapat ett samhälle som inte är hållbart för människorna däri. Dokumentären ger oss exempel efter exempel på ett samhälle och drivkrafter som är skevt och vilka individuella konsekvenser det får.

När det inte går att kliva av vägen som är utstakad

Tim berättar ”Jag trodde inte att människor skulle pressa mig att göra fler spelningar när de såg att jag mådde skit.”

Starka krafter försöker hålla Tim kvar på den utstakade banan.  Fortsätta DJ:a med argumentation från managern Ash som säger ”Tim förstår inte värdet av pengar, hur det påverkar andra runt omkring honom” och  hans team som försöker få in tio Vegas-spelningar fast Tim har panikångest som möts med orden ”Är det inte lättare att bara göra showerna än att inte göra dem?”.

Och gång på gång säger Tim ”Jag kommer inte kunna spela längre. Jag kommer typ att dö.”

Läs mer: ”He did’nt understand the value of money” (Daily Mail)

Starka är de mekanismer (i form av organisationer, strukturer, förväntningar och relationer)  som låser in individer och minskar deras handlingsutrymme. Från oss själva för vi vill ju alla vara den där sjyssta medarbetaren.”Självklart fixar jag det där projektet också!” fast hela kroppen skriker: Inte en sak till får plats. ”Ja, visst – jag kan göra den där telefonintervjun med radiojournalisterna klockan två. Absolut.” Vi kanske är rädda om vad som sägs bakom ryggen på oss, för utebliven lönehöjning eller  att få behålla anställningen. Och vi har ju lån att betala tillbaka och en bil som kostar pengar och what not.

Till en viss nivå går det att knyckla in mer. Men till slut tar det stopp. Vad händer när det inte går att backa?

Äventyrare som bestiger Mt Everest har massor av vilodagar för att acklimatisera sig till höjden. De vilar efteråt. Zlatan vilar efter matcher. Men hur behandlar arbetslivet i övrigt sina toppresterande medarbetare. Kan vi vara överens om att det oftast inte är som sportstjärnorna? Att det lätt blir så att de där klipporna som går att lita på får mer och mer kastat på sig.

Leva sin dröm eller någon annans dröm?

Kanske den svåraste frågan som finns. Har jag bara flutit med och hamnat där jag är idag, eller är detta livet som jag vill leva under de förutsättningar jag behöver för att må bra och ha hållbarhet?

I dokumentären framkommer att Tim är en introvert musikteoretiker, han trivs inte med turnélivet, i strålkastarljuset och med situationer där han gång på gång behöver mingla – han vill prata på djupet med andra människor. Han vill producera musik, skapa de tongångar han har i huvudet – hans branschkollegor jämför Tims musikskapande process med hur Michael Jackson och Bach skapade musik.

Tim säger i dokumentären: ”Mitt liv framstod som en dröm för många. Jag intalade mig själv att det var en dröm. Jag var tvungen att göra det jag hade åtagit mig, marknadsföring och liknande. Men det var inget jag hade planerat. Jag jagade en föreställning av lycka som inte var min egen.”

Läs mer: ”Jag jagade en idé av lycka som inte var min egen” (SVT)

Just den här biten av dokumentären högg i mig. Hårt. För nästan ordagrant använder jag just de där orden i tidningsintervjuer, på föreläsningar för att förklara skavet på insidan av kroppen när förutsättningarna runt omkring är fel. Läs bla intervjun i Live Life Magazine; ”Jag hade rannsakat mig själv, jag skulle inte tillbaka. Men beslutet var inte enkelt, på grund av hur jag tidigare hade blivit matad av allt det som kännetecknar framgång. Jag levde ju egentligen ett drömliv. Men drömmen var inte min.”

På grund av att jag kan identifiera mig i skavet vill jag att vi pratar mer om det. En gång i tiden har det funnits människor som tryckt in fler saker i mitt schema fast jag inte bara skrek nej på insidan utan även utsidan. The show must go on. Ostoppbart. Och jag ser det hända om och om och om igen. Bland er som mejlar till mig. Bland mina vänner. Bland gamla kollegor.  Bland nya kollegor. Det händer litegrann här och lite mer där. Vi håller ihop. Tills det inte går att hålla ihop mer. Sen försöker vi laga det som är trasigt. Så gott det går. Jag skattar mig lycklig som kunnat skapa ett nytt liv på mina vilkor, nära naturen.

Läs mer: ”Avicii levde ett liv som var fullständigt ohållbart (ETC)

Efter dokumentären saknar jag debatten om ledarskapet, organisationen och hela branschen omkring Tim och alla de som inte lyssnade. När signalerna var tydliga. När han själv  gång på gång försökte stoppa, kliva av, dra i handbromsen. Jag ser en massa, massa, massa män som bara ser på när en ung människa faller samman. I kroppen. I själen. För pengar.

Sjuk individ eller sjukt samhälle?

Psykologer och psykiatriker kan förklara en individs ohälsa med hjälp av motivationsteori, stressbiologi och personlighetsdrag i kombination med vissa omgivande miljöfaktorer som tillsammans skapar riskfyllda förutsättningar för ohälsa. Arbetets utformning blir helt avgörande för om en individ antingen har förutsättningarna för att finna självförverkligande eller om det istället blir motsatta effekten – att individen överpresterar, mister kontrollen gentemot de krav som ställs eller upplever stark stress. Begreppet alienation innebär en individs känslor av isolation och förfrämligande från det egna jaget.

I människans öde finns att vi alla behöver tjäna pengar på något vis, vi behöver organisera oss för att kunna tjäna vårt uppehälle och så snart vi organiserar oss förlorar vi vårat fria handlingsutrymme Organisering hör ihop med tidseffektiva och monetära aspekter.

Dagens samhälle kännetecknas av flexibla anställningsförhållanden, gränslöst arbete, lätt upplösta relationer som skapar konkurrens mellan individer och otrygghet. Utrymmet och luften i organisationer tas ut i takt med produktivitetsökningen. Det finns inte längre utrymme att ha en dålig dag.  Detta är en av aspekterna i att ohälsan som finns generellt idag inte är ett individproblem. Individen är lämnad att hantera konsekvenserna av förutsättningarna, men kan inte påverka förutsättningarna. 

Lästips för rejäl fördjupning:

Organisationer som driver samhällsförändring för ökad psykisk hälsa är bland annat Vägra Väggen, Mind, Tilia, Suicide Zero. Stötta dem om du har möjlighet och vänd dig till dem om du behöver hjälp.

De som ytterst kan förändra samhället är politiker, näringslivstopparna men också alla vi människor som individer. Genom att orka finnas för varandra. Orka lyssna. Våga fråga även om vi inte kan göra just mer än att lyssna. Låt oss vara lite mindre ensamma tillsammans. I stort och smått kan vi alla jobba för en lite bättre värld på de sätt vi kan. För varandra. Jag har tidigare berättat hur min sjukgymnast Pentti kom att göra en hel värld av skillnad för mig när han lagade mina ben som nu kan vandra igen. För det är jag honom evigt tacksam.

Mina favoritlåtar med Avicii är Wake me up, Lonely Together, Divine Sorrow och You be Love. De repeatar jag på Spotify nu.

Har du sett dokumentären om Avicii? Vad reagerade du starkast på? Skriv gärna i kommentarsfältet. 

Spara