Att vandra i ett annat land kan vara en utmaning. Inte bara är vandringen som alltid en fysisk ansträngning – det handlar också om att hitta rätt i en ny typ av natur, kultur och sociala koder. Vi tittar närmare på den schweiziska naturen  tillsammans med Sofie Gelinder, en inbiten naturfantast som lever och bor i schweiziska Lugano. Hon ger dessutom sina 3 bästa kom ihåg för att vandringsresan ska gå extra smidigt. 

”Den schweiziska naturen är svårslagen när det kommer till variation. Här får du tre länder i ett tack vare Schweiz tyska, franska och italienska region. Den tyska regionen är vykortsvackert schweizisk med höga berg, betande kor och alpina byar. Den franska delen präglas främst av Genèvesjöns turkosblå vatten, romantiska sagoslott och vidsträckta vinodlingar. Passerar man genom Gotthardtunneln hamnar man i den italienska regionen i södra Schweiz. Där osar semesterkänslorna och bland olivträd, palmer och gelato får man ett smakprov på ”La Dolce Vita” – det ljuva livet. Den schweiziska naturen skiljer sig alltså väldigt mycket från den svenska.”

Alla foton är tagna av Sofie Gelinder.

Sofie Gelinder Schweiz Alperna Sofie Gelinder Schweiz Alperna

”En likhet som däremot finns är att båda länderna har en natur som inbjuder till aktivitet, vare sig det handlar om skidåkning på vintern eller vandring och cykling under årets varmare månader. Schweiz är ett paradis när det kommer till vandring med tusentals välmarkerade leder att ta sig an. Ofta passerar de en bergstation och en och annan alpby, så att man kan ladda batterierna och testa schweiziska läckerheter såsom rösti, ostfondue och raclette. Att ta sig till lederna är dessutom smidigt och enkelt tack vare den utbredda kollektivtrafiken. Här går tågen uppför branta berg och till de mest avlägsna av alpbyar och vill man ännu högre upp, till topparnas toppar, finns det i de allra flesta fall skidliftar och linbanor.”

Sofie Gelinder Schweiz Alperna Sofie Gelinder Schweiz Alperna

Sofies 3 viktigaste kom ihåg inför en vandring i Schweiz och Alperna

  1. Språket. Vid de större alpina semesterställena och bergsstationerna går det i regel bra att ta sig fram på engelska, men på mindre orter och i alpina byar är det i regel det lokala språket som gäller – alltså tyska, franska eller italienska beroende på var i landet man befinner sig). Men man behöver inte vara språkexpert för att resa i Schweiz: man kommer långt med glada gester och Google translate.
  2. Kläderna. När det gäller packning är ”lager på lager” ett bra ledord eftersom temperaturen kan skilja sig väldigt mycket mellan by och bergstopp och för den hurtigaste som vill vandra uppför är bra vandringskängor A och O.
  3. Ekonomin. I Schweiz får man även räkna plånboken som en del av utrustningen. Boende och transport är nämligen inte billigt. En returbiljett till några av de mest kända bergsstationerna kostar 900 kronor per person – vilket är bra att komma ihåg när man planerar sitt vandringsäventyr.

Följ Sofie på Instagram: @letsexploreswitzerland.

Jag vaknade i morse och var sur, trött och less på allt idag. Stirrade länge i taket innan jag gick upp. Såg mörkret övergå till guldgulorange världens-vackraste-morgon medan kaffekoppen tömdes både en och två och tre gånger. Ingen skillnad. Ostmackor med helt syndigt mycket ost och smör. Ingen skillnad.

Så idag var dagen när jag inte fångande nån carpe av diem. Trots min härligt mysiga höstlista med härliga aktiviteter jag försöker få in mer av i vardagen, så kändes ingen lockande. Jag bjöd inte över några vänner eller gick på svampjakt i skogen. Jag packade ingen ryggsäck med liggunderlag och termos för att försöka sitta mig trevlig under någon av de många ekarna i mitt favoritreservat här nära hemma. Jag bakade ingen kladdkaka och jag diskade definitivt inte.

Jag sket i allt. Gick till Konsum. Klockan fem på eftermiddagen. Och köpte en korsordstidning som visar både svar och frågor på samma blad. Sen satt jag i soffan under mitt tjockaste duntäcke och ritade kantiga bokstäver i rutorna.

Sen satt jag en stund där under täcket och tjyvskrollade på mobilen som jag lovat mig själv att inte ägna så mycket tid åt. Tittade på alla svampkorgar och söndagsmiddagar och soliga fjäll och skönt höstriviga fjäll. Och blev svinless för att alla där såg ut att ha det så mysigt. Och så insåg jag hur ogärna jag själv skriver eller ens lämnar plats till de här fårdugadagarna. Att de faktiskt är prick lika mycket värda och viktiga som andra dagar. Och så tänkte jag att det ju faktiskt är helt okej att sitta här under ett täcke ibland.  Ibland jobbar jag som en idiot för att vända dem, men det är en sann styrka att omfamna dem istället.

Var sak har sin tid. Och idag. Idag var en av de skönaste och mest avslappnande dagarna jag haft på länge.

Idag vill jag därför slå ett slag för att ibland bejaka det där sura och tvära och låta det bara vara så. Det är känslor som får finnas lika mycket som glädje, lycka och eufori. Alla dessa sakerna gör oss till människor. Det finns något fint i hela det där spektrat.

Hur omfamnar du fårdugadagarna? Får de utrymmet de förtjänar hos dig?

Text och bild: Anton Kalland

Förstå ull! Det var en gång två traditionella ullisar som träffades och skulle prata ull. En av dem var klädd i gröna ullbyxor och i en nordsamisk luhkka av tät ull. Hen var en journalist och skulle intervjua den andra ullisen som var materialspecialist och djupt förälskad i klassiska ullkläder, speciellt dem från amerikanska äldre klädföretag. Hen hade på sig en rödrutig ullskjorta och en Filson väst, tjocka vadmalsbyxor och en väska i ull tweed. Journalisten bad specialisten posera fint medans hen blev fotograferad.

anton-kalland-boyband
Materialspecialisten poserar.

Sedan började journalisten intervjua materialspecialisten:

Ull är mer populärt än på länge. Alla frilufts- och sportbutiker säljer ullkläder. Men varför kan man köpa endast kläder i merinoull fast det finns 200 andra fårarter i världen?

– Ja, det kan man undra. Ullfibrerna från Merino-rasen är tunna och mjuka och passar därför väl för bebishyade människor. Jag tror att det är bara en galen men kortvarig trend som styr konsumenterna till att köpa endast merinoull. 80% av all världens ull produceras i Australien och det mesta av det är merinoull.

Finns det problem kring detta?

– Massproduktion på djur är alltid problematiskt på ett etiskt sätt. Mellan år 2016-2017 föddes 74,3 miljoner får endast i Australien. Naturen har egna skyddsmekanismer mot att en enda art skulle invadera och monokulturalisera geografiska områden, det blir oftast sjukdomar eller rovdjur som balanserar populationen. Men inte när människan jagar efter ekonomisk vinst med djur och föder upp djur på enorma industriella nivåer, som nu händer till exempel i Australien med merinofår.

Vilka problem har uppstått?

– Merinofår producerar både ull och kött så man äter upp en stor del av ullfåren från ullproduktion, vilket är en bra sak. Men av dessa 74,3 miljoner får tillkommer miljontals får som inte passar kvalitemässigt till ullproduktion och de transporteras med båtar till Afrika eller mellanöstern. Transporten är ett rent lidande för fåren och det har rapporterats att tiotusentals får dör på grund av de dåliga omständigheterna och den bristande skötseln under transporten. Också ull som skickas långa distanser till Kina eller andra länder för vidareutveckling ökar utsläppen i naturen.

Vad skulle vara bättre lösning enligt dig?

– Jag har inga lösningar till den industriella ullproduktionens problem, men jag rekommenderar er journalister att lyfta upp de fina egenskaperna i hårdull, ullsorter som man enkelt kan producera nära hemorten i Skandinavien. Finfibriga ullsorter kommer alltid vara populära i plagg närmast kroppen, men i merinoullhetsen glömmer man alla fantastiska ullsorter som man kan använda till till exempel skjortor, vadmalsbyxor, friluftsjackor, luhkkas, mössor, vantar, strumpor och så vidare. Vissa ursprungsbefolkningar har tillverkat även tälttyg i tätt vävd ull. Man skulle kunna leda produktutvecklingen av skandinaviska ullsorter på ett mer innovativt sätt och nå helt nya produktgrupper – och kundgrupper. Så köp ditt merinounderställ, men ersätt alla dina andra friluftskläder gjorda av icke förnybara källor med hårdull.

– Tack för intervjun. – Ha en bra dag!

Närproducerat ulltyg som är också tvättat, färgat, spunnet och vävt inom rimliga geografiska gränser är den mest ekologiska materialen till tekniska friluftskläder.

Ull vinner över många syntetiska supermaterial i egenskaperna:

  1. Den förmultnar hundraprocentigt (inga microplastics) och förmultningen sker relativt snabbt.
  2. Man kan tillverka vattentäta och andningsbara tyg av tätt spunna och tätt vävda ullfibrer.
  3. Ull värmer även när det är blött.
  4. Ull luktar inte svett efter intensivt bruk.
  5. Hårdull tål slitage och tvätt bättre än merinoull och andra underullsorter.
  6. Hårda ullsorter innehåller mer ullfett, lanolin, som fungerar som impregnering mot fukt, ger slitstyrka och är bra även för människohud.
  7. Man kan laga hårdfibriga ullkläder så att det inte syns att de är lagade.
  8. Ull har antibakteriella egenskaper och börjar inte lukta svett som andra material gör. Den behöver därför inte tvättas ofta.
bebis-merinoull-anton-kalland
Min bebis har en overall av merinoull, men alla mina kläder är av täckull-sorter. Hårdare men perfekta för utomhusbruk.

Därför värmer ull även den är genomblöt: Ull är ett proteinfiber som blir krulligt när det suger i sig fukt och det ökar antalet luftmolekyler som binds fast på ullproteinet med friktion. Mer luft är lika med varmare plagg. Ull binder sig mer med vatten än andra textilmaterialer för friluftsbruk. När ull absorberar vattenånga och den övergår till vatten avges värme.

Det här kläder kan du hitta i flatlay- bilden.

Journalisten: Handgjord luhkka i samisk stil. Ullanorak från Finska Lapland, Tuntsa. Ullbyxor, Sasta. Mormors ullvantar i isländsk ull. Crocs, inte ull. Men de funkar kanonbra med ullstrumpor!

Materialspecialisten: Väst, Filson Macinaw. Skjorta, Woods Canada (företaget startade 1885!). Ullet kommer från Fillson. Vadmalsbyxor, Sasta. Mössa, Mainio. Buff (merinoull). Väska i tweed, Humanscales. Filt, Berger of Norway

Läs mer av Anton Kalland på Vandringsbloggen: 

Att upptäcka fjällvärlden springandes kan vara en häftig upplevelse – och ge helt andra intryck än att vandra samma sträcka. Det är något som Amanda Matti lärde oss i senaste avsnittet av Vandringspodden. Men var ska en egentligen springa? Är de klassiska vandringslederna de bästa även när det handlar om fjällöpning? Vi bad Amanda plocka ut sina guldkorn.

Samtliga foton är tagna av Amanda Matti.

1. Dundret – Gällivare

”Passar perfekt för den som vill börja springa på fjäll. Ja, jag kanske är lite partisk eftersom det är mitt hemmafjäll, men även Marcus Hellner springer här så det betyder ju att det ger bra resultat. Här finns massvis med stigar och trots att det bara är ett fjäll är fjällplatån stor och bjuder på fantastisk utsikt åt alla håll. Vill man börja enkelt kan man köra bil upp till toppen och starta med ”topparna runt” utan att behöva springa upp på fjället först.”

2. Området runt Åre

”Om man vill komma iväg och pröva på att springa i fjällen utan att behöva ge sig ut på en lång tur är området runt Åre perfekt. Här finns så många fina ställen att springa på att man kan välja och vraka. Välj efter svårighetsgrad, höjdmeter, längd eller väder. Jag har varit upp på Åreskutan flera gånger, tagit Totthummeln och även sprungit i området runt Ottsjö och Trillevallen. Alla superfina! Jag har även hört att turen till blanktjärn är fin, men dit har jag själv inte hunnit än.”

Lundhags Öppet fjäll Fjällöpning med Amanda Matti

2. Skierfe – Sarek Nationalpark

”Många drömmer om att få se Sarek men många vet inte att det finns en ”genväg” in till den storslagna nationalparken. Om man tar genvägen kan man springa, eller gå, till Skierfe inne i Sarek Nationalpark på bara en helg. Hela turen, från bilparkering – upp på Skierfes topp och tillbaka igen är ca 46 kilometer. 16 kilometer från vägen till STF stugan Aktse och sedan ca 7km enkelväg upp till toppen av Skierfe. Med boende i fjällstugan behöver du inte ha mycket packning och kan välja att springa eller gå. En perfekt tur för den som vill börja med något storslaget – utan att behöva göra det för svårt.”

4. Kungsleden : Vakkotavaare – Nikkaluokta

”Vi sprang denna sträcka 2017 när det fortfarande var mycket snö kvar och regnade nästan konstant. Trots det var det superfint! Alla sträckor utom Singi – Kebne var perfekt att springa på. Inte så mycket sten, lagom mycket uppför och neför och fantastiskt vackra landskap. Även här kan du bo i stugor hela vägen och det finns massor att handla i butikerna så du behöver inte springa hungrig. Sträckorna mellan stugorna är inte så långa vilket gör att du kan ta det i ditt eget tempo utan att behöva ta ut dig fullständigt. Det finns också bastu på flera ställen så du kan värma dig om du känner dig frusen. Sträckan mellan Singi och Kebnekaise Fjällstation är dessvärre lite stenigare och är det dåligt väder blir det lätt halkigt, väldigt blött och mycket bäckar att vada i. Men! Misströsta inte – boka en middag på fjällstationen innan så kan du njuta av bastu och god mat när du väl är framme. Det är du värd!”

Kungsleden, Fjällöpning med Amanda Matti

5. Padjelantaleden :  Ritsem – Staloluokta

”Padjelantaleden sträcker sig från Kvikkjokk till Ritsem och är 16 mil totalt. Sträckan från Ritsem till Staloluokta är ca 64 km totalt. Från Staloluokta går det helikoptertaxi dagligen under sommaren vilket gör det till ett perfekt sätt att uppleva leden utan att behöva ge sig på hela 16 milen direkt. Padjelanta är grönt och vackert med ganska flacka leder. Stor del av lederna är spångade vilket är väldigt behagligt när man springer. Den här turen är bra för dig som har sprungit lite redan men vill ge dig ut på en relativt enkel tur. En sträcka är 24 kilometer, resten kring 12-15 kilometer vilket är perfekt för en enklare dagsetapp.”

Fjällöpning Padjelanta Amanda Matti

Amanda Matti i Padjelanta Nationalpark. Fjällöpning i Vandringspodden. Foto Amanda Matti.

Lyssna på avsnittet med Amanda i spelaren här nedanför eller sök efter Vandringspodden i din podcastapp.

Vill du se och höra mer av Amanda finns hon på explorealittlemore.se och @explorealittlemore.

Jag är ingen sommarmänniska. Jag är en höstmänniska. Äntligen, äntligen kommer min favorithögtid knackandes på dörren och idag ger jag dig mina absolut bästa höstsysselsättningar som jag vill göra mer utav i år.

Min bucketlist för hösten:

  1. Läsa böcker i soffans skönaste kuddhörn.
  2. Brygga kaffe i helt orimliga mängder.
  3. Baka kladdkaka och äta tillsammans med grädde.
  4. Städa förrådet, klädkammaren och garderoberna.
  5. Promenera krispiga morgnar.
  6. Plocka in blad, bär och svamp.
  7. Spela gitarr och fulsjunga. Helst samtidigt.
  8. Göra yoga i klass och dricka gott te som avslutning.
  9. Göra höstig soppa med morötter, sötpotatis och ingefära.
  10. Skriva dikter, lösa korsord och göra prioriteringslistor.

I år har jag verkligen gått all in på punkt nummer fyra. Jag startade med mina egna utrymmen och fortsatte med alla andras jag kom på i min närhet. Jag har åkt med massor utav prytlar till loppis, slängt trasiga och uttjänta saker på loppis och gett bort vandringskläder med fel storlek så att andra kan få ta ut dem på äventyr istället. När det blev mer luft så gick det klarare att tänka och så stirrar inte en massiv hög med saker tillbaka från alla dörrars innanmäten. Det är skönt. Sen för insidan var det skönt med yoga. Jag började på yoga för några veckor sedan och det blev snabbt en efterlängtad rutin.

Vad längtar du till mest med hösten i år?  Har du något du ser fram emot eller ser till att planera in nu när hösten kommer?

Spara