Det finns hur många ordspråk som helst i stil med att du är dina tankar, du blir vad du tänker, det du har fokus på växer och att du kan styra hela ditt liv genom dina tankar. Jag tycker alla sådana citat, talspråk och friska hurrarop får mig att vilja kräkas. Jag vill inte se dem, jag vill inte höra om dem. Kanske av den enkla anledningen att jag inte står ut med tanken av hur banalt enkelt de får det där allra mest komplexa att verka. Om det vore enkelt att styra och ändra tankar – de där 50 000 tankarna som far runt i huvudet varje dag, då hade nog inga lyckopiller i världen behövts. Men jag vet också att det är rätt – så som jag tänker så blir jag. Om jag tror jag klarar den där tuffa uppförsbacken med min tunga ryggsäck, då fixar jag den. Så kanske är det dags att ge konkreta och faktiska förhållningssätt som blir vägen till den där magiska rätta vägen.

Jag hittade tidigare idag ett anteckningsblock där jag skrivit upp mindfulnessens 7 grundattityder. Jag minns inte vilken föreläsning eller bok som de kommer ifrån – men jag ville hemskt gärna dela med mig av dem här på Vandringsbloggen. För nu har jag läst dem om och om igen. och för varje gång fastnar en ny liten insikt. Att tamefan – kroppen är allt bra fantastisk ändå. Men alltid när jag är ute och söker på lite mer djupa vatten så brukar jag tänka att det som jag behöver nu – det kommer fastna med mig, det jag mäktar med att ta åt mig och bearbeta vidare det tar jag med mig. För mig blir det en lista jag regelbundet kommer tillbaka till. Jag rev ut den där sidan i skrivboken och satte den på en plats så jag ofta kan se den.

Mindfulnes 7 attityder:

Förhållningssätt till livet och att öva mindfulness.

  1. Inte döma: Bli medveten om att du ständigt dömer och tycker om allt. Öva dig på att bara vara i en upplevelse, skilj på upplevelsen i sig och din bedömning av upplevelsen. (JAHA)
  2. Tålamod: Allting tar sin tid. Det kan inte jäktas fram. Vi behöver träna på att uppleva ögonblicken och att inte otåligt sträva efter att vara där framme.
  3. Tillit. Träna på att tro på dig själv, din förmåga och dina kunskaper. Vi behöver lita på att förändring kommer att ske – det finns en ständig förändring vi kan inte alltid påverka när och hur.
  4. Inte sträva: Ha stunder när du inte gör något. Stunder som inte har ett mål. Att vara utan prestation går emot allt det som vi lär oss idag.
  5. Acceptans: Att acceptera någonting är att se en sak som den verkligen är. För att sedan kunna landa och acceptera att det bara är att släppa taget eller att fatta ett genomtänkt beslut för att kunna agera.
  6. Släpp taget. Träna på att inte bli beroende eller fast i tankar, beteenden eller materiella saker. Det är lätt hänt att det blir som det blir och det ska vara som det alltid har varit. För det är trygghet.

Hej Emelie och välkommen till Vandringsbloggen! Vem är du?

Jag är dalkulla ut i fingerspetsarna, vilket innebär att jag alltid firar midsommar i folkdräkt och blir lika löjligt lycklig varje gång jag rullar in i Mora efter äventyr utomsocknes. Förutom att vara lokalpatriot är jag också kommunikatör, retoriknörd och utomhusmotionär. Det ska mycket till – ungefär extrem snöstorm – för att få mig att träna inomhus! Här senast åkte jag Nattvasan, nio mil i pannlampans sken – vilken upplevelse! Nu när det börjar bli bart på vägarna njuter jag av att kunna gå utomhus i gympadojor.

Vilken är din favoritvandringsled?

Den kanske inte kvalar in som regelrätt vandringsled, men jag tröttnar aldrig på att gå upp till toppen av Gesundaberget utanför Mora och njuta av utsikten.

Hur ser din relation till naturen ut?

Jag skulle nog säga att jag är en bekväm friluftsentusiast, som njuter av att vara ute och sen gärna går in när det är dags att sova. Som liten åkte jag också mycket skidor och har även orienterat en hel del, så att vara ute i någon form har alltid varit självklart. På senare år har jag dessutom blivit mer medveten om vilket lugn jag får av att vara ute i naturen, det hjälper mig att få ordning på tankarna när de spinner iväg för mycket.

Vem är din största förebild?

Åh vad svårt, det finns ju så många härliga personer att inspireras av! Jag skulle ändå säga att mamma och pappa är två starka förebilder som lärt mig vikten av att vara mig själv, att jag duger som jag är, att ställa upp för andra, att försöka se det ljusa i livet, att alltid fortsätta kämpa och att det är okej att vara ledsen ibland.

En hemlighet ingen vet om dig?

Jag är en riktig strumpstickare! När jag väl har tiden och kommer in i ett flow kan det lätt bli ett flera par i veckan – vilket också medfört att min strumplåda är smått överfull. Dock har de flesta i min umgängeskrets numera väldigt varma fötter…

Berätta vad som händer i framtiden med Vandringsbloggen?

Angeliqa och jag gör en nystart med poddandet, vilket ska bli hur kul som helst! Snart lanserar vi en sprillans ny podcast, där vi kommer plocka upp tråden från Kvinnliga Äventyrare podcast och bland annat fortsätta prata om viktiga friluftsämnen som berör jämställdhet, stereotyper och prestationskrav. Den landar snart i etern, så håll öronen öppna! Dessutom kommer vi lägga stort fokus på att utveckla Vandringsbloggen innehållsmässigt för att skapa ännu större värde för besökare, med alltifrån guider och reportage, till tester, tips och mer personliga inlägg. Helt enkelt skapa en så lärorik, pappande och inspirerande mix som möjligt!

Vandringsbloggen anställer och det innebär ännu mer vandringsglädje till fler. 

Jag drömde om ett liv och en vardag närmare naturen när jag startade Vandringsbloggen för fem år sedan. Idag är vandring min vardag och jag har kunnat göra ett heltidsjobb av min största passion. Det har varit många långa dagar, sena kvällar och mycket resor för att det ska gå ihop och jag har ofta känt mig otillräcklig i att göra verklighet av alla de delar jag vill utveckla och skapa. Jag har verkligen längtat efter en sparringpartner som utmanar och fungerar som bollplank.

Det är med mycket stor glädje jag välkomnar Emelie Bröms till Vandringsbloggen-redaktionen. Hon kliver in som kommunikationsstrateg och ser till så att vi har ett varierat och intressant flöde och tillsammans skapar vi en ännu bättre Vandringsbloggen-upplevelse för dig som följer.

Hur påverkas Vandringsbloggen nu?

Allt kommer vara precis som vanligt – bara ännu bättre. Vandringsbloggen ska precis som nu fortsätta vara en plats att hitta vandringsinspiration och nya vandringskamrater online. Kunskap om att ta sig an sin drömvandring med hjälp av rätt kunskap och smarta tips för att vara ute på lederna säkert och hållbart genom hela livet. Jag kommer fortsätta driva de stora frågorna om prestationskultur, vem som är vandrare och hur vandring egentligen får gå till. Hikefulness fortsätter vara vårt viktiga paraply – för det handlar om känslan på insidan och allt det som utetillvaron ger tillbaks till oss som människor.

Bloggen och vandringsgemenskapen kommer få mer kärlek och min vardag kommer bli snäppet roligare – framförallt blir redaktionsmöten mycket mer intressanta när man inte är själv på dem jämt. Målet för mig är att du når ditt Everest med den inspiration, kunskap och gemenskap du kan hitta här via Vandringsbloggen.

Drömmen: Vara arbetsgivaren jag själv skulle vilja ha

I botten är jag personalspecialist. Jag slog mig in på den banan för att jag är väldigt intresserad av människor och grupper, hur andra med rätt förutsättningar kan bli sitt bästa jag. Det och hur ledarskapets inverkan och arbetsorganiseringens uppbyggnad och hur de faktorerna tillsammans påverkar resultatet. Jag ser en arbetsmarknad idag som präglas av gränslöst arbete som inte är till individens fördel, där arbetsgivare bara ser produktivitetsökning och kapitaltillväxt. Det är ett sjukt samhälle som skapar sjuka individer.

Jag vill vara arbetsgivaren jag alltid själv drömt om att ha. Med frihet under ansvar. Där resultat och inte timmar räknas. Där insatsen både syns och uppskattas. Där varje ny morgon är en dag att göra skillnad.

Jag vill kunna ge mina anställda möjligheten att skapa sitt drömliv och en vardag på sina villkor, där drivkraften kommer fram i flowet mellan passion och kompetens. Jag vill ge mina anställda friheten att lösa arbetsuppgifter på det sätt de med all sin tidigare erfarenhet vet är bästa sättet. Den där hårfina kompetensen som inte alltid ens går att sätta fingret på – det är bara en inre övertygelse om att ”det här behöver vi göra”.

Framtiden är vår att skapa!

Självklart ska du få lära känna Emelie ännu bättre! Imorgon kommer en personlig presentation här på bloggen.

Med det välkända Mc Candless-citatet ”Happiness is only real when shared” säger jag: Varmt välkommen på det här nya äventyret, Emelie. Jag är helt galet glad att ha dig med på Vandringsbloggen-färden!

 

Fick en fråga via instagram nyligen som löd: ”Vad fick dig att våga starta eget företag? Så coolt och modigt =)”

Livet kommer till en gräns när vi måste börja välja med omsorg. Omsorg om sig själv. Omsorg om livet. Och på så vis även omsorg om alla i sin omgivning – vänner, familj och partner. Det går inte att pressa in mer och mer saker. Knyckla ihop sig själv för att passa in. Det ensa som är vägen vidare vet jag nu i efterhand är att skala bort. Skapa utrymme. Vandring blev min väg.

Jag kände i hela mitt hjärta att livet jag levde skavde och att jag behövde en förändring. Jag visste ungefär vilka delar jag skulle behöva för att må bra på sikt och skapa livet jag ville ha. Jag visste defintivt att att jag ville leva min vardag närmare naturen, men jag visste inte om mitt mål var att bo ute på landet eller hitta ett jobb nära naturen. Jag visste inte hur det skulle gå till i detalj eller vilka steg som skulle ta mig dit – men efter två pilgrimsvandringar tvärs över Norge/Sverige och Spanien så föll bitarna på plats. Jag startade eget och sa upp mig från min tillsvidaretjänst morgonen efter jag kom hem från 30 dagar längs med St Olavsleden.

Släpp taget om allt du inte kan förändra.

Jag kan inte göra mina dagar längre. Men jag kan göra dem bättre. Jag kan välja att ge mina dagar innehåll av kvalitet. Mer utav sådant som gör mig hel som människa. Det är inte att vara egoistisk eller egocentrisk. Jag hävdar att det är att ta ansvar för sig själv. Och det gör att jag kan vara den som har energi och kraft att ge vidare till andra.

Att göra en förflyttning kräver både mod och styrka. Jag ältade, velade, funderade. Det var bra för jag såg alla de där hindren och motgångarna jag skulle kunna möta på vägen. Men jag valde också att skapa en plan för vad jag skulle göra om de uppkom. Jag såg till att ha en buffert med pengar under uppstarten för jag visste att det tar tid att få fasta klienter. Jag visste att jag behövde skaffa mig tillräcklig kunskap inom för mig nya områden i och med att jag skulle byta både yrke och bransch. Men jag var också beredd att göra allt det hårda jobbet systematiskt och över lång tid för jag visste att det skulle ta mig till ett liv utformat så som jag ville leva det. Ett liv med flexibilitet och frihet i tid och rum. Där jag skulle bli min egen chef och ha världen som arbetsplats. Där min ryggsäck skulle innehlåla mitt kontor och fjällen mitt konferensrum.  Jag beslöt mig för att inte vara den som vara pratar i år efter år om en förändring som inte blir av.

Men förändring är jobbigt. Fysiskt. Psykiskt. Praktiskt. Både för en själv men också för alla i omgivningen. Vilka roller har du?  Jag kom på att jag var fast i en hel massa olika roller alla med sina förväntningar och krav. Nu kommer de där jobbigaste frågorna som jag betade av i slutet av El Camino. Lever du livet du lever just nu för att du valt det livet? Eller lever du ett liv som råkat hända dig eller kanske ett som

Var förändringen du vill se.

Alla vi människor är vanedjur. Vi tänker samma tankar om och om igen. Gillar det förutsägbara. Att riva upp och förändra går emot mänskliga uppbyggnaderna på minsta cellnivå. Till och med den bästa av förändringar river ju upp i alla fall mitt innersta. Minns så väl när jag flyttade in i min drömlägenhet med eget badkar och mindre pendlingstid. Det var en förbättring men ändå tog det tid innan jag verkligen kände mig hemma.

Jag vet att när min nyfikenhet inte går att stilla. När jag inte kan släppa tanken på något. Då finns inga alternativ än att söka upp förändringen fastän jag är livrädd- Och det var precis det som drev mig att starta eget. Jag ville inte vara kvar på en plats där jag levde för helgerna och de fem semesterveckorna. Jag ville leva varje dag. Ha ett liv jag inte behövde semester ifrån. Och om jag skulle dö en onsdag i regngrått februari så skulle jag fortfarande göra det med ett leende av att veta att jag levt det liv jag ville leva.

Ta fram anteckningsblock coh penna och papper, koka en rejäl kanna kaffe, tänd ljus och ta dig an alla de här stegen ett för ett och gå frånd römmar till att förverkliga dem.

1. Vad drömmer du om? Skriv ned aktiviteter och sysselsättningar där du har flow och tiden försvinner.

2. Dina styrlor. Vilka resurser har du för att kunna förverkliga dina drömmar? Tid, nätverk, utboidlning, erfarenheter, ekonomi osv.,

3. Detta ska jag göra mer av för att kunna nå mina drömmar.

4. Det här ska jag göra mindre av för att kunna uppnå mina drömmar. Skriv ned tidstjyvarna. Gärna antal timmar per vecka-

5. Konkretisera och visualisera. Hur ser det ut och hur känns det? Vad är det du vill erbjuda i produkter eller tjänster?

6. Trygghet och rädslor. Vad är det värsta som kan hända? Vad ä r de största riskerna och hindren. Skriv ned dem. Vart och när känner du dig trygg? Miljö och situation.

7. De hr människorna vill jag ha med på resan. De som ger energi, har nätverk och erfarenhet för att förverkliga drömmen.

8. Skriv ned vad du erbjuder och varför, vad bekrftar att det du sger r sant och anlendingen att ålgruppen ska köpa. Kontakta sedan nätverket och berätta vad du vill göra.

9. Vad ska du göra denna vecka, denna månad, detta halvår och inom ett år?

Spara