I bloggarkivet hittade jag godbit från 2013. Mina tankar om det här med friluftsnördsdejting. 

Vad gör du helst när du går på dejt och vad behöver din partner stå ut med av dina crazy-outdoor-vanor som syns i hemmet? Dela gärna dina bästa dejttips, kåsbelamrade diskställ och eldluktande flanellskjortor i garderoben-bråk i kommentarsfältet. Ser så fram emot dina bästa historier.

1. Definition en lyckad utekväll…

angcoll
Höga klackar och hög musik på stureplan? Jag tänker mer höga berg och hög risk för skavsår på närmsta vandringsled. Du sa väll ute-kväll? Som i  utomhus?

2. En romantisk middag ute för två…

wpid-IMG_20130816_114135.jpg
Var det frystorkat du också tänkte?

3. En normal shoppingrunda på stan…

IMG_1887[1]
Bli inte förvånad om min shoppingkasse innehåller både en ögonbrynsskugga från Make-up store och impregnering för friluftskläderna.

4. När du får nyckeln hem till mig…

ååå
När du får nyckeln till lägenheten är det inte ett gulligt hjärta eller något i stil med Home Sweet Home ingraverat någonstans. Nya hemnyckeln kommer fäst på en nyckelring med tält och en ledmarkering.

5. Ingredienser för en mysig hemmakväll…

IMG_1083[1]
Jag packar ned min söndernötta dvd med ”Into the Wild” och en påse naturgodis i en vattentät daypack och cyklar över!

Vill du också dejta friluftsnördar? Gå med i Vandringsbloggen Communitys grupp Friluftssinglar på Facebook.

Dagbok från 2014 och min 800 km långa pilgrimsvandring, El Camino de Santiago. 

I dag har jag verkligen känt av fötterna. Jag har två blåsor under höger ringfingertå och dessutom har jag fortfarande kvar blåsor under båda hälarna. Det blir så om det finns minsta antydning till förhårdnader under fötterna. Det har jag nu lärt mig den HÅRDA vägen. Jisses. På lunchen idag stannade jag till och tejpade någon sorts gummitejp under fötterna. Det hjälpte, och det känndes faktiskt helt ok när jag ”gått igång” kroppen lite.

Nu går vandringen genom vingårdar och små pittoreska byar. Det växer hundkex, smörblommor, vallmo och rosor i trädgårdar och längs med väögkanten. Och doften av blommor och varm jord är underbar. Nu har vi haft sol två dagar i rad och jag smörjer in mig med solfaktor 50 varje morgon.

Något som överraskar mig är att kroppen känns helt annorlunda nu. Den orkar mer. Den gör inte ont på samma sätt. Jag behöver inte längre stanna och ha siesta efter lunch utan jag kan vandra vidare. Just att de här tvärtrötta stoppen är över betyder så otroligt mycket för mig. Det är dränerande att krasha på det sättet jag gjort tidigare. TACK kroppen. TACK. TACK. TACK.

Idag har vi pratat om väldigt djupa saker på leden. Kanske beror det på att vi är en liten grupp som gått tillsammans så många dagar nu. Kanske ger kroppen mer utrymme för språk och eftertanke eftersom vi alla börjar falla in i vandringsrutinerna bra nu. I början var det ett projekt att packa ryggsäcken, bestämma rastrutiner och förbereda matsäck osv. nu går sådana praktiska saker med automatik. Nu ligger fokus på samtalen, mötena. Rykten längs med leden säger att det är de här djupa förtroliga samtalen främlingar emellan som gör att många möter vänner eller partner för livet här längs med leden.

Livet och döden och allt däremellan

Idag går vi tillsammans med en kille som är hemvändande soldat från Afghanistan. Jag tror att han har någon sorts vilodag eftersom han går i vårat sakta tempo – för när han inte håller tillbaka går han fort, långt och outtröttligt. Han visade mig hur han kune göra en tarp av sin regnponcho när vi stannade för förmiddagsfika.

Idag handlar vägen om livet och om döden. Då och då vandrar vi förbi kors uppsatta längs med vägkanten till mine av pilgrimmer som stupat, jag tycker mig se tendenser av att de oftast är i mitten eller toppen av de långdragna sega uppförsbackarna. Gruppen pratar om personer som saknas dem, personer som vi vill ha närmre eller önskar fanns nära. Livet och döden. Långa stunder går vi tysta. Sedan resonerar vi om arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, nationstillhörighet. Vad som är vår lott i livet. Vad vi tror att vi kan påverka. Vilka chanser vi väntar på ska bli rätt och de som vi går miste om i just den väntan.

Estrella

Pilgrim-Damernas =)

I natt sover vi i en gammal gympasal. Jag tror de haft balettskola här, det är stora speglar på väggarna och ett sådant där läderräcke som går längs med väggen. Huset är ett stort komplex och på våningen ovanför våra huvuden spelar män squash och grymtar med varje slag. Imorgon kommer vi lämna Navarra regionen och gå in i Rioja. Det innebär att det blir en ny sorts vin som serveras på kvällarna. De lokala vinerna är alltid väldigt billiga, men väljer man ett vin från en annan region blir det desto dyrare.

Idag handlade vi mat på bensinmacken om vi sedan lagade till i det gemensamma köket. Lätt att hålla budget när man är flera som delar på ett paket pasta.

Idag kan du läsa min dagbok från den 800 kilometer långa vandringen längs med El Camino de Santiago. Vandrade 2014 mellan St Jean Pied de Port och Santiago de Compostella. 

I dag började jag morgonen med fotvård. I natt vaknade jag och frös och när jag skulle ta på mig yllesockorna så trillade lilltånageln av. Det var en nh igår fick fötterna vila helt från tejpen för att lufta sig ordentligt, då passade jag också på att smörja in hela fötterna med fotcreme och ge dem en rejäl massage. Jag tar mig alltid lite tid direkt när jag kommer fram till platserna där vi ska sova att stretcha ut vader, rygg och axlar och så masserar jag fötterna. Speciellt skönt är det att trycka på den där långa senan som går mitt under foten. Det är påfrestande för fötterna som får bära all tyngd och som ju faktiskt gör allt jobb under vandringen. Det är mitt sätt att vara snäll tillbaka.

I natt sov jag oroligt. Kanske var det också för att andra vandrare kom och gick mer eller mindre från 02.00 på natten. Och jag har kännt mig irriterad på morgnarna när andra vandrare ska packa i och ur sina ryggsäckar i vad som känns som evigheters evigheter istället för att förbereda dem innan. Nu är vi ett gäng på fyra personer som följs åt under dagarna, vi går i ungefär samma takt eller väntar in varandra inför de lite större städerna eller när det är dags att äta. Det är mysigt och vi vandrar i tystnad eller vandrar och pratar om sådant som kommer upp.

Idag vandrade vi upp på en höjd som gav milsvid utsikt. Fantastisk upplevelse att känna sig så otroligt liten. Ett med naturen. Det blåste på rejält och jag förstog snabbt varför det var fullbelamrat med vindkraftverk i området även om det gör ont i min vandrarsjäl att se dem stå där och ta bort naturkänslan.

Idag följdes jag åt en bit tillsammans med en tjej från USA som jobbade med att översätta texter mellan spanska och engelska. Hon hade bokat hotellrum varje natt och var rädd för att sova tillsammans med andra vandrare längs med leden. Men jag berättade om hur det fungerar med sovsalarna och att det aldrig varit några konstigheter eller känts osäkert någonstans.

Ofta sover man runt 15-20 personer i samma sovsal och även om det förekommer snarkningar och ryggsäcksprasslande och pannlampelysande så är det ändå stor respekt och hänsyn vandrare emellan. Olika rutiner men inte några olikheter. Idag stannade vi och fikade under ett träd i skuggan. Det var en efterlängtad och skön paus. Ryggsäcken kändes otroligt tung idag, förvisso hade jag handlat med mat från affären men det tog flera kilometer inna jag föll in i ett bra gångtempo, men när jag väl gjorde det efter någon timme så kände jag mig faktiskt starkare än någonsin.

Puente de la Reina

I kyrktornet brevid alberguet bor en storkfamilj.

På kvällen kom vi fram till Puente de la Reina, en söt liten stad med ett albergue med 100 bäddar fördelat på 10 rum. Här är det massor med folk men ändå rent och snyggt, varmvatten i dushen och det kostar bara 5 euro per natt. I receptionen fick vi köpa lakan i papp att lägga på sängen.

I sovsalen mötte jag en dansk kille som gått från den franska sidan över Jaca istället för Pamplona och som berättade att han maximalt stött på 7 människor om dagen, alltså en betydligt lugnare led än den från St Jean Pied de Port. Vi slog följe till middagen hela gänget om fem personer, åt omellett ute i trädgården och beställde in vin.

INSIKT Vi fastnade länge i en diskussion om förutsättningar och former av att vandra. Är det fusk att korta ned sträckan genom att åka buss? Eller att starta efter Pamplona? Eller att bara gå de sista 100 kilometerna och hämta ut pilgrimsdiplomet? För vem är det fusk och för vem är det väsentligt? Vem sätter reglerna och vems tyckande är vi rädda för? Någon längs med vägen sa att ”Vi går för kort och för sakta så det är ingen utmaning.” – men kanske är just det utmaningen. Att göra saker sakta. Låta något ta all den tid det behöver ta. Sakta ned. Göra långsamt. Känna efter. Lyssna på kroppen. Vart finns det ett motstånd och när har jag medvind?

Tredje vandringsdagen mot Santiago de Compostella. En vandringsdagbok från 2014 om min 800 kilometer långa färd över Spanien. 

Det var en relativ lätt vandringsdag men den tog mig lång tid att gå idag och jag stannade till och hade siesta en stund vid ledkanten. Jag är väldigt trött i kroppen nu fjärde dagen, men jag mår väldigt bra annars. Här längs med leden har en frihetskänsla kommit över mig. Jag bara är. Bara lyssnar. Bara finns. Längs med leden finns det inga krav eller förväntingar eller någonting som behöver presteras och det finns utrymme för att bara vara helt utan kontext. Jag vandrar. Punkt. Varken mer eller mindre.

Lufta fötterna är nog så viktigt att komma ihåg. Jag har blåsor som gör ont när jag börjar gå, men efter ett tag släpper smärtan – behöver ”gå igång” fötterna lite.

Vi går genom vackra landskap med åkrar, berg och små typiskt spanska stenhus.

 

Efterlängtad pizza-lunch =)

Dagens höjdpunkt blev en alldeles på tok för dyr stenugnsbakad pizza och dagens nederlag blev att vi var så sena in till Pamplona att Alberguet där vi tittat ut att vi skulle övernatta var överboka. Sista fem kilometrarna var bara asfalt genom förorten och idag var målet något som hägrade en väldigt trött kropp. Mental utmaning. Komma igen. Tänka om.

Vi har gått förbi flera kors idag. Jag tänker på de som gått här och aldrig kommer hem igen. Passade på att besöka en liten kyrka längs med vägen idag. Där sjöng en kör i otakt och jag funderade länge på varför de gör så.

Fantastiska fasaddetaljer på väg in till Pamplona.

Pamplona

Att komma in i den stora staden blev lite utav en chock. Jag fasas över alla människor och längtar efter att komma ut från storstaden igen och vara ”själv” med alla enkla frågor. Naturen och de andra vandrarna. Här i staden är kommersen i full gång. Barer. Restauranger. Människor som rör sig. Stadsliv.

Imorgon och på måndag är det en kyrklig högtid i Spanien som gör att alla affärer är stängda och idag sitter folk i stora samlingar längs med gatorna och dricker öl. Redan vid sjutiden var det högljutt och skränigt i grupperna.

Vi bestämde oss för att inte ens försöka knöka in oss på någon utav de fulla restaurangerna idag utan gick till den lilla lokala affären och köpte picknick som vi åt uppflugna på en mur. Vin, ost, choklad och korv. På håll gick det förbi en dragspelsorkester. Fick sovplats på ett modernt albergue som verkade väldigt populärt bland cyklister men som egentligen låg utanför budget med hela 18 euro för natten.

Här fick varje pilgrim en egen liten ”kapsel” att sova i. Rullgardin som stänger ute ljus från sovsalen, liten hylla för personliga saker vid huvudändan, en läslampa och här kan man äntligen vara för sig själv på riktigt. Inte behöva se någon annan pilgrim.

Och bäst av allt fanns ett allrum med frukostbuffe, möjlighet att koka te, läsa tidningar och en hylla för bytesartiklar. Där kan man lämna en bok man inte vill läsa eller saker som man inser är för tunga att bära på – de kan komma till nytta för någon annan vandrare. Jag rensade min nessesär från allt för många huvudvärkstabletter, vätskeersättning, myggmedel och en kortlek som jag inser inte kommer komma till någon nytta.

Det finns gott om saker att fördriva tiden med här längs med leden. Aldrig har jag setat uttråkad och undrat vad jag ska göra utav tiden. Det handlar om att äta, tvätta, planera morgondagen och sova.

Dagens tvättmaskin och torktumlare var riktiga myntätare. 3 euro per omgång. Efter andra omgången torktumling av kläderna var de fortfarande nästan lika blöta som jag lade in dem. Jag gjorde ett desperat försök att tvätta alla mina kläder eftersom det här är sista gången på ett par dagar vi kommer ha så bra faciliteter innan vi lämnar för enklare förhållanden.

Jag har två blåsor under trampdynan på vänster häl. Det är en blåsa med en blåsa under. Jag skulle ha filat fötterna mer noggrant innan jag gav mig av. Sedan håller en lilltånagel på att lossna. Tån är röd och svullen av tryck från kängorna och nageln är vit och lös – varje gång jag tar av och på en strumpa kan jag känna att den följer med litegrann i tyget. Och en av tårna skaver mot en annan – så idag har det blivit omplåstring.

INSIKT Den här natten kom jag att ligga vaken länge och fundera på det här med tvätten. Vad skulle jag göra om allt var blött när jag vaknade? Kommer jag glömma kvar några saker nu när jag spridit ut mig i hela huset? Tvätt i källaren, vandringsryggsäcken i förrådet, stavarna i hallen och sovsaker i sovsalen. Samtidigt vet jag ju med mig att den där oron inte spelar någon roll. Allt kommer att lösa sig på ett sätt eller ett annat. Kanske behöver jag vara uta den där prylen som inte är viktig nog att komma ihåg på morgonen? Och de kanske blöta kläderna kommer ju faktiskt att torka – det är i klädernas natur att så småning om bli torra.

Detta inlägg presenteras i samarbete med Morakniv och kampanjen #kvinnligaäventyrare.

Idag delar jag mina allra bästa tips på hur du enkelt och snabbt kan få upp eld utan krångel, med vanliga saker från badrummsskåpet. Sedan går jag igenom olika gniststartare och vad du behöver tänka på och till sist lite om själva eldbyggandet. Alltså den totala eld-startar-guiden. Nu kööör vi!!

1. Ta med det här från badrumsskåpet!

Klassiska tips har vi nog alla läst och hört talas omsom att samla näver som luggas upp lite med hjälp av knivbladet. MEN det är ofta, ofta jag ser hur stackars björkar skövlats på hela sin bark i stora gapande, fyrkantiga sår och det skär lite i hjärtat. Så nu kommer två dundertips som iallafall förändrat mina eldstartar-rutiner.

  • Tamponger
  • Bomullsrondeller
  • Vaselin

Det räcker om du väljer ett utav bomullsalternativen och sedan vaselin. Jag föredrar att plocka med hela vaselinburken (är du gramjägare tar du en lättare plastförpackning istället för plåtförpackningen) och sedan tampongerna/bomullen. Vad jag älskar med tamponger är att det är massor med eldstartarfluff komprimerat till liten plats i vattentät förpackning. Allt man någonsin behöver.

Gör såhär: Smeta in den fluffade bomullsrondellen eller tampongen med rikligt med vaselin. Nu har du ett fantastiskt tändmaterial som brinner länge.

Här ser du den faktiska skillnaden i brinntid, med och utan vaselin.

2. Vad tänder din gnista?

Det finns många sätt att tända eld på och verktyg likaså.

  • Tändstickor. Tänk på att förvara tändstickorna torrt, eller köp vattentät förpackning till dem. En rolig utmaning är att träna på att göra eld och att bara använda en enda tändsticka. Har du testat?
  • Tändare. Funkar sådär halvbra om det är vått eller kallt ute. Finns aldrig i min packning.
  • Eldstål. Eldstålet är en sådan uteprodukt som jag aldrig lämnar hemmet utan. Det är gjort av en magnesiumlegering och ligger alltid minst ett i min benficka. Fördel med ett eldstål är att det kan användas många hundra gånger och blir flera tusen grader varma gnistor. Det kan användas i alla väderlekar. Nackdelen är att det krävs lite träning att få in snitsen, så testa hemma i grillen på altanen innan du ger dig ut i vildmarken.

3. Let’s get the fire started! Nu kör vi 😀

Förbered material. Börja med att samla på dig massor med små stickor som du matar elden med. När elden väl är igång behövs det ofta mer ved än du tror så samla massor. Men viktigast är starten. Då behöver du tunna, torra stickor. Har du tillgång till större vedträn så delar du dem enkelt med hjälp av kniven, slå på baksidan av eggen med ett annat vedträ.

Alternativ: Leta rätt på torra pinnar från marken i olika tjocklek.

Jag samlar på mig en hög med späntor. De är bra att starta elden med.

Tips: För att det ska gå ännu lättare för de första pinnarna att fatta eld hjälper jag dem på traven lite genom att skära luftiga ”lockar”. De här kan se ut lite hur som helst. Långa, korta, djupa, ytliga. Huvudsaken är att det är mycket luft.

Dags att tända. Laborera med eldstålet och din kniv – vilken teknik fungerar bäst? Ofta vill man dra snabbt och lätt. Men var helt lugn och dra istället långsamt och hårt för de stra gnistorna. Håll gärna handen långt ned på eldstålet och sikta gnistorna nära, nära tändmaterialet. Vaselin-bomull brinner väldigt enkelt så det kräver inte så mycket precision eller arbete. Men om du har näver eller fnöske du ska tända eld på blir tekniken ännu viktigare. Du kan skrapa av lite av eldstålets yta med hjälp av baksidan på kniven. Då tänds elden ännu lite lättare.

Gnistorna som kommer från eldstålet är flera tusen grader varma.

Nu har vi starten till elden igång. Bara att mata på med de lockiga pinnarna eller kråkris – det torra spröda, risliknande som växer längst ned på granarna.

Nu är det bara att samla kompisgänget, ta fram kokkaffet och påsen med kanelbullar och sedan mata elden med mer pinnar vartefter. Kanske ett av världens mysigaste tidsfördriv om du frågar mig.

BONUS: Feelgood-video

Såhär är en snabbversion av hur det kan se ut när jag är ute.

TÄNK PÅ ATT: När du gör upp eld att alltid följa allemansrätten. Elda säkert, släck ordentligt och plocka bara pinnar från marken om du inte har markägarens tillstånd till annat.

Detta inlägg skrivs i samarbete med Morakniv och kampanjen Kvinnliga Äventyrare. Tillsammans vill vi inspirera och peppa fler tjejer att upptäcka och utforska sitt nästa äventyr.

 

Spara