Ett kristallblått isfall, varm glögg på öppen eld och snöskovandring genom ett Narnia-liknande lanskap bjöd dagsturen till Fettjeåfallet i klövsjö på. 

Jag minns första gången jag såg fallet den här februarilördagen. Eftersom jag körde bilen så var det inte från vägen. Utan det var när jag tyst för mig själv tänkte i huvudet ”men nuuu måste jag ju vara framme snart” och det kom plötsligt bakom en vägg av granar och så såg jag det frysta fallet med blå is på håll som tornade upp sig likt ett altare i naturen. Och jag fick såndär känsla i kroppen att jag bara ville viska fram ord inte tala dem högt för naturen skulle bli störd i all sin mäktiga, uråldigt enkla storhet. Som en besökare i ett skådespel väl inövat och inte att bemästras eller störas.

Körbeskrivning och praktisk information: Klövsjö – Fettjeåfallet 

Fast besluten om att dagen skulle bli så bra som möjligt knatade jag runt med kopparpannan i ena handen och ryggsäcken full med gofika som choklad, korv, bröd, glögg och annan pluskant till en dag för äventyrarsjälar.     

Leden följer Fettjeån som den här dagen var nästan helt övertäckt av snö, med undantag från små hål där åbottnens stenar glimtade som guld i vinterlandskapet.

Längs med vägen korsas både kärlekens- och kyssarnas bro. Och ja, ska jag vara helt ärlig kan jag knappast tänka mig härligare omgivning för att hångla lös på en träbro mitt ute bland forsande vatten, brusande vatten och höga urskogsgranar. Verkligen omgiven av vild natur. Så note to self och potentiell framtida blivande äkta hälft – här är en plats att komma tillbaka till.

Fettjeåfallet – Blå is från fruset vattenfall

  

Fettjeåfallet är 60 meter högt och ett utav Sveriges högsta fall. Vintertid är det en populär destination för isklättrare, men allra bäst överblick från fallet får du från vindskyddet längs med leden.

En utsikt att förundras över. Minnas. Verkligen ta in i varje cell av kroppen.

       

Framför elden blev det en sen och väldigt efterlängtad lunch. Veden tog jag med i ryggsäcken från stugan och det underlättade stort för det hade varit en blöt historia att börja göra eld med sådant i naturen både för snömängden som täcker grenar men också för blötheten. Så det är tips att även du tar med dig ved när du ska hit, köp på en mack, mataffär eller reception på lämplig plats du passerar på vägen. Sån här eld gör mig glad, den krulliga elden som blir licksom lockig när den brinner.

På väg hemmåt igen. Tillbakavägen gick dubbelt så snabbt som uppfärden. Med påfylld energi både i kropp och själ. En väldigt fin dag att minnas tillbaka till länge.

Vi behöver prata kilometer. Enligt angivelserna för denna rutt står det att det är ca 2 kilometer till fallet från parkeringsfickan vid vägen. Men det tog mig två timmar att gå upp och en timme att gå ned och enligt stegräknaren fick jag ihop nästan 9 kilometer. Sen vet jag inte om jag var överraskande trött av att vandra i ganska varm snö eller om kilometrarna bara i allmänhet räknades fel. Ja, men hur som helst – det är kuperad terräng att komma upp sista delen till fallet, inte värre än vad även barnfamiljer skulle klara att gå men räkna med att utflykten tar en halvdag på ett ungefär med snöskor.

Söndagstankar om hur vi pratar med varandra. 

Jag minns hur enormt ensam jag känd mig med mitt frliuftsintresse ibland. När jag inte hade nätverket med likasinnade som jag nu byggt upp. När väldigt få av de jag umgicks till daglig dags förstod när det rev i utesjälen. När jag med glittrande ögon längtade ut till helgens fjällutflykt för att bli nedsopad till golvet med kommentarer om hur farligt det var, alla otäcka djur jag kunde möta och vad skulle jag göra om jag ramlade och gjorde illa mig?

Jag minns hur jag mött gamla studiekamrater från universitetet som bara stirrat storögt på mig när jag berättade VILKET jobb jag sa upp mig från hos VILKEN arbetsgivare. Hur kunde jag ge upp drömmen? Hur kunde jag inte vilja ha allt det där vi är skolade att vilja ha? Varför väljer du något annat. Ja. För att det är någon annans dröm och inte min. Två exempel på människor som tar sig rätten att bedöma något som bara händer inom mig och som bara jag kan besluta om.

Och jag har funderat mycket på det där genom åren. För det återkommer i olika former. Jag får ibland höra att jag bär för tungt eller går för långt eller går för kort och alla andra möjliga och omöjliga synpunkter. Och därför vill jag att vi ska lyfta uypp frågor om det här med hur vi pratar med varandra. Bara tänka till lite för sin egen skull och andras – när försöker folk lägga sina rädslor på mig och när försöker jag lägga mina rädslor på andra? Kanske kan denna lilla ökade medvetenhet göra lite skillnad.

Att välja sin egen väg kan vara svårt – men det är den enda vägen som finns. 

Lyssna inte på någon som säger att du inte klarar av, inte har kapacitet, inte har förutsättningar för sådant ditt hjärta brinner för. Din resa är bara din.

Andra kan gå vid din sida för en kortare eller längre tid. Vissa kommer bjuda dig på choklad när energin tryter i backarna. Andra kommer ta bestämt tag i din ryggsäck och hålla dig tillbaka. Kanske inte medvetet. Kanske inte av illvilja. Oftast för att de själva är rädda för att inte ha kapacitet att gå upp till toppen av backen. Oftast för att de själva drömmer om att se utsikten men de vet inte hur man tar sig dit och då är det lättare att hålla tillbaka.

Fortsätt gå. Steg för steg. Fortsätt orka en dag i taget. Fortsätt visa att allt är möjligt. Inte nödvändigtvis för andra. Inte för Instagram och Facebook. Men för dig själv. Du är så stark som du behöver vara. Du klarar så mycket du tror att du klarar. Så prove them all wrong. Och var den som bjussar på choklad och inte knockar ner andra.

Vad är ditt bästa tips för att hantera surputtar i din näromgivning?

Digitalsnackisen The Steam Hotel är medtävlande med mig i kategorin Årets Marknadsförare som avgörs under näringslivsgalan Guldstänk den 15 mars. Rösta på den kandidat du tycker är lämpligast och hjälp samtidigt Stadsmissionen. 

Namnet The Steam Hotel är leker med byggnadens historia som ombyggt ångkraftverk med hundra års historia. En historia som är bevarad i varje detalj för gästerna som besöker hotellet. I foajen syns panna 11 och 12 och går man upp för järntrappan ser man in i det gamla kontrollrummet. Genomgående i hotellet finns järnbalkar, teger, tjocka sammetsgardiner i mörkt grågrön och gammelrosa. Dova färger i industriromantikens tecken.

Eftersom jag inte besökt hotellet tidigare frågade jag snällt om jag inte kunde få komma förbi på rundvandring och under en timme fick jag gå runt och titta på det hemliga pannrummet, kontrollrummet med fler reglage än antalet sandkorn i hårbotten efter en dag på stranden och destinationshotellet med utsikternas utsikt.

Lär känna Västerås stoltaste hotell som lockat hit över 60 000 gäster från hela Sverige bara under sitt första halvår.

Läget på ångkraftverket valdes på grund utav att det låg nära vatten men inte direkt vid kusten. Vid restaurangen på 10 våningen är baren byggd på ett skyttevärn.

Här i hörnet sitter Niklas Wahlström, Executive Chef som tidigare bland annat ansvarat för Nobelmiddagen. Det betyder att du kan äta mat värdig kungligheter helt enkelt.

Asiatiska restaurangen Lockavore låter gästerna ta sig igenom en femrätters avsmakningsmeny, omakase, på kockens goda smak och som gäst får man följa med på matresan utan att veta på förhand vad man ger sig in på.

Hotellet är 18 våningar högt och har plats för 550 gäster fördelat på 227 rum. Deluxrumen garanterar sjöutsikt – men de flesta av hotellets sovrum har utsikt.

Voltage Lounge

I the Voltage Lounge händer skönt häng helt enkelt. Här finns bar, 17 meter utomhuspool, skön musik och bastu.

  

Stanna till lite vid den här bilden och begrunda den. Det är alltså vedbrasa med dagbäddar framför. Tror kanske detta var bland de härligaste inomhuseldinrättningar jag sett. Nu har jag inte provat hur det verkligen är att ligga där – men jag tänker att är man inte ute vid en eld man är så är det definitivt inne vid en eld precis såhär som är det bästa substitutet.

Pannrummet och Kontrollrummet

Pannrumets kanske vackraste detalj. År 1915 påbörjades bygget av den 18 våningar höga byggnaden och två år senare stod ångkraftverket redo. Då fungerade det som ett reservverk för att försörja Mälardalen och Dalarna med elförsörjning vid kris, men kapaciteten i sig var så stor att endast detta ångkraftverk ensamt hade kunnat försörja både mellersta Sverige och Göteborg.

Foajéhäng framför brasan

Jag sätter mig och jobbar några timmar skönt nedsjunken i en plyschsoffa. Samtidigt som jag upptaget knackar på datorn och pillar med lite bilder från dagen så lyssnar jag. Som en svamp suger jag upp rösterna som går förbi mig. Paret i mörkgröna morgonrockar som fnittrar, personalen som i förbigående av varandra hejar glatt till varandra med uppmuntrande ordväxling, receptionisterna som snabbt och alert är både hjärta och nav i hotellet, en pappa och barn som fredagslängtar. Jag får mysbelysning på träbordet framför mig, tända stearinljus och det finns en omtanke i detaljerna som jag uppskattar. Musiken i bakgrunden är lugnt jazzig. Jag myser. Det är lätt att känna sig som hemma här.

Lampor. Lampor. Lampor. Belysningen är nästa tema som jag lägger märke till. Gröna bibliotekslampor. Gaslampor. Kristallkronor.

Eldar. Det är de gömda eldarnas hotell. Jag hittar en eld i förlängningen till foajén – runt den samlas incheckade hotellgäster och konferensgäster.

Fritt bryggkaffe i fina koppar. Kommentarer i övrigt överflödigt. Samt tillhörande bord perfekta för karta och kompass mötesplanering.

Jag är biblioteksnörd. Att hitta ett rum som det här satte igång alla mina Gilmore Girls-referenser ever. Gröna lampor är armaturkärlek i sin renaste form om du frågar mig och det kliade så i fingrarna sist jag var i Stockholm när jag hittade återförsäljare av liknande och insåg hur mycket pricken på i de skulle vara till… eeh allt här hemma.

Jag säger godnatt till Västerås från ovan efter en alkoholfri extra sur drink som bartendern skakade till efter fritt omdöme. Bra omdöme. Alla ska göra det de är bäst på.

Äventyr i närheten av The Steam Hotel

När du ändå är i Västerås – missa inte:

Fler ovanliga hotell du inte får missa:

Har du besökt The Steam Hotel? Vad tyckte du?

Hästar betarvid Voxnans strand. Steg för steg följer mina fötter tågspåren genom det hälsinge-landskapet. Järnvägen byggdes 1899 och har varit fri från traffik sedan 70-talet. Flottarleden går mellan Runemo och Sörängen och jag fastnade aldelles speciellt för bron i Runemo, den har känsla av Stephen Kings – Stand by Me. På åkrarna letade sig dimma ner frammåt eftermiddagen och jag gick en liten omväg längs med Voxnans rytande och brusande vatten för att leta bävergnagda träd.

Sara bjöd in mig och fina vänner att fira in Vintersolståndet med brasa, ljusmanchetter och god vegansk tacos. Tågspårsvandringen i den kyliga luften med de efterlängtade vännerna kom att bli en av årets höjdpunkter. Så efterlängtat. Så välbehövligt. Så själauppfyllande. Skrolla ned bland bilderna nedan och dröm dig dit.

Vandringsbloggen är nominerad till Årets Marknadsförare på näringslivsgalan Guldstänk som arrangeras av Handelskammaren Västmanland, Västerås Stad, Nyföretagarcentrum och ALMI. Galan avgörs den 15 mars på Konserthuset i Västerås. 

Nomineringen lyder:

”Vandringsbloggen började som en idé om att påverka framtidens friluftsliv och växte till en folkrörelse. Angeliqa Mejstedt har byggt upp en stark röst som utmanar i den traditionellt manliga friluftsvärlden. Med Sveriges största blogg om vandring, smarta samarbeten och egen community sprider hon kunskap och inspirerar fler att upptäcka sitt eget Everest.”

Vad marknadsför du som vandringsbloggare egentligen?

Jag använder traditionella marknadsföringsmetoder och nya digitala medier för att driva frågor som rör friluftsbranchen framåt. Det handlar om hållbarhet i termer av att sprida information och kunskap om allemansrätten, något jag bland annat gör genom min roll som allemansrättsambassadör för Håll Sverige Rent. Jag driver frågor om hållbarhet i ekonomisk och sociala termer – diskuterar vem som är vandrare, hur en vandrare ser ut och vem som egentligen kan ägna sig åt vandring. Detta gör jag som krönikör, föreläsare, facebook, instagram och här på bloggen.

Kunskap – Gemenskap – Inspiration

Konkret handlar det om att informera om hur friluftsintresserade kan hitta ut i sina närområden med smarta appar i telefonen, fynda delar av vandringsutrustning via loppis, blocket och auktion istället för att köpa nytt för att minska tröskeln att komma ut. Det handlar om att minska fördommar som finns om vandring – vandring har den fantastiska egenheten att det kan göras av vem som helst oavsett förutsättningar och förkunskaper kan valet av vandring anpassas till där du är precis just nu och alla har sitt eget Everest.

Oavsett om du ska bestiga Kebnekaise, ge dig ut på din första tältnatt eller använda ett gaskök för första gången så har du lika mycket rätt att vara ute. Jag vill omdefiniera meningen i termen äventyrare – för äventyret är det som händer på insidan. Det är en känsla. Vandring är en geografisk förflyttning men det är lika mycket en inre resa, en möjlighet att växa som människa och vandring kan användas som utmaning, återhämtning och gemenskap.

Digital Gemenskap

Jag har skapat en digital gemenskap som samlar vandirngsintresserade i alla åldrar över hela landet. De peppar, inspirerar och delar kunskap med varandra. De gör det genom att dela bilder med varandra, ställa fårgor till varandra och de träffar varandra och visar sina smultronställen för varandra. Steg för steg och dag för dag knyts digitala och verkliga vänskapsband. Ibland övergår vänskap till kärlek längs med leden. Naturen, gemenskapen och det monotona i att sätta en fot efter en annan i konsten att vandra blir en viktig motpol till en vardag med måsten, brus, gränslöst arbete, timmar av stillasittande och mer skärmtid än våra hjärnor är skapade för.

>> Här hittar du Vandringsbloggen Community

Samarbeten som gör skillnad

Med på varje steg av den här resan har jag fantastiska samarbetspartner. Som delar min dröm om att vandring ska angå fler, att fler ska komma ut i naturen och att fler ska hitta glädje och välmående där ute. Senaste år har mitt förtagande stöttats av bland annat Tele2 och ABB. Har samarbetat med Blocket, Fjällräven, Utemagasinet, Svenska Turistföreningen, Naturkompaniet och ett stort antal destinationer som Visit Norway och Destination Åre.

Tillsammans med Morakniv projektleder jag Kvinnliga Äventyrare som vänder sig till en kvinnlig målgrupp och där vi skapat forum och gemenskap för att fler ska komma ut, där lyfter vi starka kvinnliga förebilder som påverkar sig själva, sin omgivning och framtida generationer. Jag samarbetar med destinationer, friluftsföretag och de som delar vision om hållbarhet och att tillgängliggöra friluftslivet.

Jag har lärt mig kärleken till att vara ute tack vare min mamma och min mormor. Tack vare de förebilderna, som lärt mig med kunskap om att göra eld, kännedom om utevaro alla årstider har jag hittat naturen som min största passion och hobby som kommit att bli min arbetsplats idag.  Vandring är min vardag. Och min mission är att spida vandringsglädje till fler.

Kort sammanfattat handlar mina hjärtefrågor om hur vi vandrare och äventyrare beter oss mot varandra. Jag vill att alla ska ha samma rätt att vara ute i naturen oavsett mål och jag vill att vi har ett sjysstare klimat på lika villkor. De mesta fördommarna jag personligen stött på finns sammanfattade och bemötta i artikeln från YLE X3M. Jag vill vara ute på mitt sätt. Jag vill att du ska vara ute på ditt sätt. Bara vi båda inser att vi är ute på naturens villkor och ingen annans. 

Visa mer
Spara