Det är mjökvitt ute idag. Den torra, kalla luften är lätt att andas. Fortfarande varm från bastun står jag där i ett vakuum av tid. Säger åt mig själv att räkna till tre. En räkning för varje andetag. Drar den iskalla luften djupt ned i lungorna. Låter den fylla mig helt och fullt. Steg mot isklädd brygga. hand mot metall. Försiktiga, försiktiga steg ned på stegen…

Vintrig badplats.

Hur själva isbadandet var? Isande kallt. Så kallt att jag tror att kroppen glömde andas lite. Men av någon konstig anledning så var det lättare att bada isvak mitt i vintern än vad jag tycker att det är att ta ett dopp i en 13 grader varm skogssjö på sommaren. Jag är faktiskt en riktig ordentlig badkruka och håller mig på land.

”Woolpowertricket” – hur ullmagi gör det outhärdliga härdligt

Såhär med facit i hand så är det verkligen uppfriskande att vinterbada. Hela kroppen rusar av lycka när doppet väl är gjort. Och så fort jag fick på mig ullunderstället så känndes det inte kallt. Om du någon gång har tvekat på varför du ska köpa ullunderställ så måste det här vara det ultimata ”upp till bevis testet” för all luft i ullen gör att vattnet snabbt transporteras bort och värmer fast det är blött. Den fina bastuhatten är gjord av tovad ull och är till för att skydda huvudet från den starka värmen i bastun och hjälper också till att behålla värmen i det kalla vattnet.

Badtofflor och underställ. Nöjd och glad isbadare som faktiskt gjorde om badandet tre gånger till!

Har du isbadat? Vad tyckte du om upplevelsen?

Detta inlägg presenteras i samarbete med Vildmarksmässan. Alla åsikter är mina egna. Sedan jag kom hem från Finland för några veckor sedan har det i princip bara funnits en sak i huvudet och det är att planera Vandringsbloggens egna monter på Vildmarksmässan. Det räknas centimeter. Väljs inredning. Väljs färg. Handlas monterpynt. Samarbetspartner på plats under mässan är Outnorth som delar ut en överaskning till alla som kommer förbi montern och det kommer dessutom gå att tävla om fina vandringspriser för de som är på plats under helgen. Nu i helgen hittade jag jättefina renskinn som till och med hade så fin tajming att de var nedsatt pris på rean. Men efter att Rune och Rudolf, som de så fint fick heta, hade legat hemma i vardagsrummet i väntan på att få åka på mässa om en månad så insåg jag hur övergruvligt allergisk jag är mot ren. Hur stora är dom oddsen liksom? Jag snorade och grinade och kunde inte för hela mitt liv förstå vad som hände förrän jag insåg nytillskotten i vardagsrummet. Tävla på Facebook om biljetter till dig och en kompis:

På plats i montern kommer det hända massor med roligt!!

Fotograf Louise Forslycke Garbergs har tagit helt fantastiska bilder som kommer finnas i en liten mini-fotoutställning i montern. Hon är en riktig klippa och nu väntar jag nervöst på att de slutgiltiga printsen ska koma hem till mig i brevlådan. På plats i montern kommer du kunna I min monter B04:24 så kan du komma för att:

  • Prata pilgrimsvandring, få tips och inspiration av mig eller Vandringsbloggens ambassadörer
  • Höra senaste nytt om Vandringsbloggen Community
  • Hänga tillsammans med andra vandringsälskare i stubbloungen
  • Hämta ditt unika erbjudande från Outnorth som är mina monterkompisar hela helgen 😀
  • Tävla om vandringspriser från bla. Woolpower, Röjk, Outnorth, Morakniv och Kupilka.

På mässan går det också att:

  • Äta middag med dina friluftsidoler Renata, Ola och Annelie
  • Lyssna på intressanta föreläsningar
  • Lära dig uteskills som behövs för att vistas i vildmarken

Detta inlägg presenterades i samarbete med Vildmarksmässan. På instastories kommer du kunna följa med på alla förberedelser 😀 Boka din dagsbiljett online och ange koden ”VANDRA” när du checkar ut så betalar du bara 130 kronor.

Idag satt jag och tänkte på det här med att jobba, arbeta, knega. Minns tillbaka hur jag efter universitetsexamen kastade mig förväntansfull ut i arbetslivet. Men ganska snart, bara efter några år kände jag att det skavde mitt i allt åtråvärda och förutsägbara jag hade omkring mig som jag vet att många hade skattat sig oändligt lyckliga för. Fast jobb. Karriärstege. Lön. Pensionsplan. Kompetensutvecklingsmöjligheter. Global arbetsmiljö. Och-så-vidare-du-fattar.

För vad händer när vi tar bort alla mellanrum.

Pauser i arbetet. Kommatecken i meningar. Vad händer när vi pressar in mer saker på kortare tid?

Från en takt som är naturlig att tala till att bara klämma in ett par ord till, inte ta sig tid till det lilla extra i form av stor bokstav och punkt, bara ta bort några mellanslag och sen putta in en bisats till.

dåblirdetjuintesåhimlansjäklabravaävenomvimenarvälochvillnåresultat

Det är   i  pauserna  som  m a g i n   händer.

Och jag upptäckte hur snabbt jag drogs ned i den pauslösa, kommafattiga kulturen. Försökte komma upp för luft ibland men kände som att jag druknade, för jag fick inte luft. Var inte mig själv. Själen dog lite lite granna där med syrebristen. Och jag visste att jag inte ville leva mitt liv på det sätt som det var nu. Jag behöver kommatecken. Men jag viste inte vilken förändring jag skulle göra eller vad jag ville till. …

Det var här jag till slut började PILGRIMSVANDRA.

Det gav andrum. Det gav mig distans och satte mig i ett samanhang utan kontext eller förväntningar eller krav. Jag träffade människor som inte jämförde prestationer i form av lön, titlar eller högskolepoäng. Jag vandrade sida vid sida med människor. Spritt språngande fullt påklädda men själsligt nakna människor. Och efter 800 kilometer på El Camino genom Spanien och 650 kilometer längs med St Olavsleden genom Sverige och Norge. Vandring utan annan riktning än ett steg framför ett annat.

Där på vägen hittade jag mig själv. Där hittade jag vilka steg jag skulle ta. Och därför blev vandring min vardag. Och därför styr jag idag min egen tid.

För att leva med alla nyanser och skapa magi i det utrymme som lämnas mellan orden.

Hur viktigt är pausande för dig?

Jag har körkort. Jag har haft körkort i tio år. Men motorer är inte riktigt min grej. Jag gillar den sakta lunken att förflytta mig till fots, eller i nödfall med damtralla. Men på dagens schema var det test av vinteraktiviteten SNÖSKOOOTER. Så först på med hela munderingen med underställ, skoterställsoverall, baraklava och hjälp med visir. Det blev varmt. Och kanske inte så värst snyggt, men skulle skydda mig mot fartvindar. Vi skojade om de därna galningarna som åker snöskoter i skogarna och hur ungdomarna åker räcerskoter i över 100 kilometer i timmen. Så lite nervös var jag när jag satt där på min helt egna skoter som jag skulle köra ut på isen så tidigt på morgonen att det ännu inte ljusnat utomhus. Säkerhetsgenomgång. Stanna, svänga, gasa och kommunikationstecken att använda till de andra skoteråkarna. Det tysta långdistansspråket som skulle bli vårat enda sätt att kommunicera när vi susade fram på isen och motorerna råmar.

Ser de andra skotrarna på håll.

Warfacet – för att jag klarade det!!

De första svängarna var lite otäcka tills jag fick in snitsen på hur man liksom får jobba med maskinen, luta sig för att hjälpa till att få smidiga svängar och gasa jämnt och fint på raksträckorna. Det här är definitivt en aktivitet jag skulle vilja prova igen, men lite längre tid – kanske en hel dag för att verkligen få mer njutartid ute på snön. Och helst i såndärna tjock fluffig snö på fjället. En stor parantes nu. Men första gången jag kom upp till Abisko och skulle fjällvandra själv följde jag de röda fina ledkryssen i tron att de verkligen hade välmarkerade vandringsleder – tills jag sjönk ned i så mycket dyig, våt mossa att jag var tvungen att vända och en vänlig själ berättade att jag vandrat på vinterleden för skotrar. Trist då, men jag kan tänka mig att det blir ett spännande sätt att uppleva fjällen på vintertid.

Lämnar sjön och går upp för att packa mina saker för den här dagen.

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

Det här med Alla Hjärtans Dag har kanske inte riktigt varit min grej. Någonsin. Jag minns hur de populära tjejerna i skolan fick röda rosor av de hemliga beundrarna och gula rosor av varandra. Och vad är det för mening att köpa saker som inte behövs bara för att det råkade hoppa in en ny köpedag i almanackan? Däremot tycker jag att varje tillfälle att bädda för eller skapa äventyr är bra – så varför inte låta morgondagens Alla Hjärtans Dagsfirandet kan ju faktiskt gå i frilufsandets tecken och sätta intentionerna för en rolig upplevelse tillsammans framöver.

<< 7 DEJTFÖRSLAG för friluftsnördar >>

Förra året firade jag hjärtedagen med att grädda våfflor över öppen eld och värmde pizza i torpet ute på Ängsö tillsammans med familjen. För egentligen handlar det ju om tiden med de vi tycker om bäst – så därför sammanfattade jag för några år sedan mina bästa dejtförslag för friluftsnördar.

Hur ska du fira imorgon? Föredrar du presenter eller upplevelser?

Spara