Pilgrim till Havs – St Olav Waterways

Sponsrat inlägg

Jag är med och testar/utvecklar St Olav Waterways i samarbete med Åbo Akademi – en pilgrimsled som kombinerar vandring i skärgårdsmiljö med båtfärd över vattnet.

Den som vill kan också cykla, åka reguljär färjetrafik eller kajak längs med sträckan som startar i Åbos ytterskärgård, går via Mariehamn och den vandrare som vill kan så småning om ansluta på vandringsleden i Selånger för att ta sig till Nidarosdomen i Trondheim.

Vaknade ombord på galeasen Albanus (Instagram Video) 21 meter långt fartyg med 10 segel. Stilla ljud av någon som gör i ordning frukost. Jag är med i segellaget ser ser till att vi åker frammåt idag. Lär mig knyta knopar. Försöker se skillnad på alla segel. Igår skalade jag potatis till 30 personer. En annan dukade. En tredje diskade. Här hjälps alla åt. Vi tar hand om varandra. Pilgrimens ledord Gemenskap.

Att pilgrimsvandra är för mig att ge utrymme. Lämna vardagens kontext. Byta perspektiv. Lyssna på de fina viskningarna. Tiden ombord på segelbåten är ett fint komplement till vandring. Nära naturen. Bara ljud av seglen som slår i vinden, vågorna. Naturens kraft tar oss fram över havet. Någon tar fram ett dragspel. Till tonerna av My Bonnie sitter jag på trädäcket. Andas. Är. Här finns gott om tid ombord för samtal. Att lyssna. Prata klart. Pilgrimens ledord Tystnad.

Det här har varit mitt hem i fyra nätter. Innan jag åkte iväg visste jag inte alls vad som väntade och jag trode att jag behövde ha förkunskaper, läsa sjökort och kunna segla. På en båtmässa hemma i Västerås pratade jag faktiskt med segelsällskapet om möjligheten att gå sommarkurs med dem inför trippen. Men väl ombord så har besättningen lärt oss allt som behövs. Så jag hade inte alls behövt oroa mig.

Ombord är man inte passagerare eller gäst utan helt enkelt en del i besättningen. Alla hjälps åt. Och det första som hände var att vi delades in i olika lag. Mat- navigering- och segellag. Jag kastade mig över att skrubba potatis till 30 personer första kvällen. Andra dagen fick jag hjälpa till att hissa segel på den stora båten.

När det är en stund över sitter vi och pratar på däck. Någon tar fram ett dragspel. En annan lär ut knopar. Tillsammans sitter vi och äter vid de långa bord nere i båtens innandömme, men är det fint väder sitter vi uppflugna på däck med våra tallrikar.

”Segling är en livsstil. Motorbåt ett färdmedel.”

En kväll i land på ön Kökar

Det här kyrktornet är också en fyr och sägnerna säger att den förr i tiden drog till sig ohyggliga pirater och banditer från sjön.

Den här kyrkan påminner om grekiska tavernor och den finska flaggan. Färgerna går i vitt och blått. I taket hänger något så ovanligt som en segelbåt. Männen på ön var extra aktiva i kyrkan – men det var inte predikstolen de gav mest ummärksamhet utan båten i taket. Den förutspår vindriktningen för morgondagen – viktig information för öns sjömän och fiskare.

Skeppet är ett turkiskt sjörövarskepp med svensk flagga. Den svenska seglaren Johan blev på 1700-talet fångad när han seglade på medelhavet och i 7 långa år satt han inlåst. Han lovade sig själv att om han skulle komma hem igen så skulla han bygga en kopia av sjörövarskeppet och skänka till kyrkan.

Digital pilgrim – går det verkligen ihop?

Jag fick frågan från en journalist ombord om det inte är splittrande att dokumentera en vandring via mobil och kamera. Kan man uppleva hur det är att vara pilgrim samtidigt som man är uppkopplad? Och ja – för mig är det nästan ett sätt att vara ännu närmare upplevelsen. För jag känner efter, vad är det för dofter? Hur låter Wikströmsmotorn när den oregelbundet puttrar fram? Vad händer med gruppdynamiken när vi seglat några dagar tillsammans och umgåtts dygnet runt?

Sedan jag lärt mig fotografera har jag tvingats att tvinga mig själv till att ara uppmärksam på detaljer, symetrier och färger. Jag lär mig hela tiden. Och jag försöker återskapa scener med min kamera. Tystnaden. Glädjen. Gemenskapen. Det ger mig ännu lite intensivare upplevelse. Jag stänger ute allt annat. Åter igen – det finns bara här och nu.

Lanthandel med skärgårdscharm

Lanthandeln ligger precis vid bryggan. Där finns det som behövs. Varken mer eller mindre. Färska grönsaker. Glass. Butiken är inredd med trä och här står man länge och pratar bakom kassan. Tiden finns inte. Det är inte bråttom någonstans. Vi möter varandra så som människor alltid borde möta varandra. Ansikte mot ansikte. Lyssna klart. Inte redan vara på väg till någonannanstans.

På kvällen sitter jag och Leanne ute på klipporna vid vattnet när mannen från lanthandeln knackar mig på axeln. Frågar om vi inte vill låna cyklar. Det ska bli en fin solnedgång ikväll och han beskriver hur vi tar oss till den vackraste platsen på ön längs med grusvägarna. Och hela jag blir varm och lycklig – för med cykeln kan jag ta mig till platser där jag annars inte kunnat komma ikväll. Dit mina fötter aldrig för egen maskin kunnat ta mig. Och medan solen letar sig nedåt på himlen, glider vi fram på färgglada cyklar, längs med ängsmark och salta stänk från havsvikarna som möter oss där på vägen.

Framme möter vi världens ände. Bara havet kvar. Solen låter oss leka med siluetterna.

Min dagbok från den här kvällen: ”Stilla sänker sig kvällens dova ljus och omfamnar oss. Kvällens middag är undandukad, bastun har svalnat och sista kaffekoppen är urdrucken. Från däck hörs stilla toner från dragspel och fiol. Snart stämmer sångrösterna in en efter en. Här är vi. Tillsammans. Människor med olika bakgrund och mål. Några dagar tillsammans. Men här delar vi evighetens nu. Det enda verkligt sanna. Kommatecknet mellan resten av våra liv. Pilgrimmandets form och själ. ”

Tjutt Tjutt – Det är med nöd och näppe

Idag färdas jag med storbåten Tjutt Tjutt (Instagram Video). Modellen på båt härstammar från 1600-talet, hon är 10 meter lång och drivs frammåt med råsegel på 30 kvadratmeter tyg – precis som vikingaskeppen seglades på medeltiden. Namnet Tjutt Tjutt är ett dialektord från Ryssland som betyder ”nätt och jämt”. Fartyget byggdes på Björkö i Ålands norra skärgård och det saknades bara en liten planka för att heka båten skulle vara färdig. Så en hel dag seglade man för att hämta virke. Under tiden satt en kvinna och stickade sockor – precis när sockorna var klara tog garnet slut ”Det var tjutt tjutt” sade hon då och så fick båten sitt namn.

Pilgrimandet och Kyrkan

Dopfunten i kyrkan är en kompass. det tycker jag är fint. Jag är döpt och konfirmerad i Västerås Domkyrka. Jag har sjungit många år i ungdomskören. Idag sjunger jag bara i duschen och jag går bara i kyrkan på julafton.

Tvärt emot vad många tror så behöver man inte vara troende för att pilgrimsvandra. Det behöver inte finnas några religiösa motiv bakom upptäckandet. Men gemensamt för alla pilgrimsleder är att man vandrar i fotspåren av någon som helgonförklarats. Och längs med vägen finns kyrkor. I en av kyrkorna samlades vi alla en kväll efter att vi hade ätit kvällsmat ombord på Albanus. Och när tonerna av ”Det går en vind över vindens ängar..” så rann tårarna ned för kinderna. Det är sommar för mig. Det är dåtid och det är framtid. Det är att vara på väg i gemenskap. ”När ögonblick blir till evighet.” Det är att hitta sin kompassriktning. Gå utanför komfortzonen. Lita på att allt jag erfarit hitintills, allt jag kan och den jag är kommer göra att jag klarar vad som nu än väntar framför mig. Lita på att besluten jag fattar nu är de allra bästa med den information och kunskap jag har idag. Det blir rätt bara hjärtat är kompassen.

Att vara på pilgrimsfärd handlar om ett ständigt nu. Inte om att komma fram. Utan att ta emot det som händer nu. Det handlar om att inte ha bråttom. Det är en övning i ödmjukhet. Jag förändras. Vägen förändras. Världen förändras. Vädret förändras. Resan är utom mig och inom mig. Varken mitt inre eller det yttre är samma från dag till dag. Det är en inre och yttre färd. Och den kräver en stor portion ödmjukhet.

Det fick jag verkligen träna på dagen när jag gick och var ledsen i smyg för att jag missade den vackra vandringen över ön på grund av vandringsskada – men lyftes ur mina djupa tankar av att träffa världens gladaste tax. Vägen ger och vägen tar.

Att vara pilgrim på havet skiljer sig inte nämnvärt från att vara pilgrim på land. Det är bara ett nytt moment. Livet ombord är på många sätt lättare. Jag kan färdas medan jag äter mat, medan jag har kafferast och medan jag sitter i ett djupt samtal tillsammans med någon ombord. På mina tidigare pilgrimsvandringar har mötena längs med vägen, och allra helst de spontana mötena, varit GREJJEN – det har varit de som tagt mig frammåt, get insikt, skapat starka minnen. Allt det händer ombord på båten också. Här kan jag verkligen luta mig mot gemenskapen. Som att plocka russinen ur kakan. Så att göra en seglats som denna i kombination eller del av en längre vandring tror jag skulle ge väldigt mycket till pilgrimsupplevelsen. Men det är också en väldigt stark uplevelse av pilgrimssjälen i sin fristående form.

St Olav Waterways är just nu under utveckling och jag har varit med som testare av nya leden för att ge feedback till projektet. Det är en vandringsled som innehller olika sjöpass och de allra flesta vandrarna kommer i framtiden färdas med Ålands skärgårdsfärjor österifrån och sedan Eckerölinjen till Grisslehamn i Sverige. Det här alternativet som jag avrit med och testat kommer kunna bokas – men ha begränsat med platser. Det liknar på många sätt medeltidens färdsätt där alla hjälper varandra och man lever enkelt.

Min segelväg längs med St Olav Waterways:

  • Stockholm – Åbo med Viking Line
  • Åbo – Nagu med lokal buss
  • Nagu – Kökar med segelbåt Albanus
  • Kökar – Sottunga med segelbåt Albanus
  • Sottunga – Långnäs med Tjutt Tjutt
  • Långnäs  – Mariehamn med Albanus
  • Mariehamn – Stockholm med Viking Line

Om du vill läsa mer om mina pilgrimsvandringar så samlar jag dem här:

Kommentarer

  1. Your words, your photographs! You sum up all the thoughts and feelings so perfectly and capture all the best moments 😍 when will you be opening your photography business? 😉 so many amazing photographs from this trip!

    Such a good few days with you fellow pilgrim ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *