En av vinterns kallaste och dimmigaste dagar tog jag bilen , packade med kaffe och kanelbullar och åkte sakta, sakta ut mot ön. Vägmarkeringarna var lika försvunna som sikten. Väl på plats lättade snart dimman och det blev en härlig solnedgång med vandringskängor pulsandes genom snön.

              

Författare

11 Kommentarer

  1. Så fina bilder! Ibland behöver man inte åka så långt för att se skönheten i vardagen!

    • Ibland finns det stora i det lilla precis som du säger. Och om man ska åka bedrövligt långt för äventyr så blir det så bedrövligt lite äventyr och det vill man ju inte. 😀

  2. Man behöver egentligen bara gå runt husknuten om man har öppet sinnelag och förmågan att vara närvarande . Naturen bjuder på så många detaljer.

  3. Pingback: The Steam Hotel - Destinationshotell i Västerås - Vandringsbloggen

Kommentera

Spara